Har haft tusen funderingar den här veckan. Trist bara att jag inte skriver ned dem för det blir massa attacker mot mig själv när de dyker upp/ja men just det-känslan.

Närmast till hands har jag dock funderingen på träning. Har börjat röra på mig nu, bara för mitt eget välmående och inget annat. Känner dock direkt att man hamnar i någon slags bubbla. När jag inte orkade allt på passet i tisdags kände jag bara att jag antingen skulle ge upp samt den där känslan att "kan inte räkna detta som ett pass, måste träna mer när jag kommer hem för att kompensera". MEN VARFÖR?? Som att jag har en röst som säger åt mig att jag inte duger, att jag är tjock, att det inte är tillräckligt. Det liksom dyker upp så fort jag börjar träna igen. Det är så farligt och där har jag lärt mig att peppa mig själv med "jag gick iallafall hit och jag är med på det jag kan. Det viktiga är att jag gör nånting och att jag inte bara jobbar och sitter i min soffa".

Igår kom jag på mig själv att kolla kalorieinnehållet i middagen. MEN VA? Då gjorde jag annan mat och kollade inte på baksidan. Åt tills jag blev mätt och sket i vilket. Har ändå lärt mig hantera det men jag fick så många tankar på de där ute som kämpar med detta i detta nu. Alla tonåringar som bara ser massa fitspo på instagram och inte känner att de duger. Som inte vågar äta pizza för rädslan att bli fet. Som kollar på sig själva i spegeln och avskyr vad de ser. Jag tycker det är helt sjukt och jag önskar jag kunde hjälpa.

Jag önskar att någon hade funnits där som förebild när jag fick mina ätstörningar. Att någon satt ute på gräsmattan och mulade choklad "för fan vad gott det är". Istället för vänner som pushade att träna, som la ut bilder på sina abs på instagram och som i varje tugga sa "jag borde inte äta det här men jag kanske kan ta en extra joggingtur sen". Det lilla jag försöker göra är att lyfta de i min närhet på andra sätt. Att komma ihåg att visa uppskattning och att faktiskt säga när jag tycker något gott om något och inte bara tänka det eller bli avundsjuk.

Jag är nöjd med mig själv. Jag är nöjd med min kropp som den är. Sen finns det dagar då det känns bättre och sämre men generellt så har jag ändå tanken att jag är så jävla glad att jag har en kropp som fungerar och att jag har mat på bordet varje dag.

Jag blir förbannad och ledsen när jag ser vad många av mina vänner gillar på insta. Det är före/efter bilder. Det är fitspiration-quotes om att man ska pusha sig själv över gränsen och äckliga Katrin Zytomierska som hatar överviktiga människor. Men samtidigt är jag också glad att vi lär oss att se förbi ytan. Att det finns en massa inspiration från bra människor som Stina Wollter och kroppsaktivister som notondietanymore. Jag kan säga att en stor del för mig att ta mig ifrån mitt självhat var att ta bort alla ytliga- samt bantningssidor från mina sociala medier och att börja följa den typen av människor istället.

Jag mår bra med mig själv och önskar alla fick göra det var väl kontentan. Ta hand om er älskade

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det blev munkflohögen i söndags. Vi åkte fel några gånger, sen kom vi rätt. Gick på café och åt sallad, praliner, drack kaffe i tystnaden. Sen tittade vi på alpackor, mitt favoritdjur of all times. Fantastiska djur. Skulle det vara en alpackabonde med i bonde söker fru så söker jag dirr!

Sen blev det kaninvaktande, skitsnack med Eleonore, Tacomys hos Jessica och sleepover med Klara. När det känns som man gjort ingenting alls inser man när man skriver ner det att man faktiskt gjort saker. Det blev en innehållsrik söndag. Hade tänkt träna men det blev inte. Det är väl tanken som räknas?

Idag är det kaos. Kaos överallt, med allt, i hela mig. Det är för mycket nu. Och än är det bara måndag. Dagen började i kaos och kom exakt på sekunden till jobbet. Har varit i en dimma hela dagen, kommer inte ens ihåg arbetsdagen. Efter det har jag städat (mamma kom och stöttade), tvättat, lagat matlådor, snabbtränat, badat och tvättat hår, bäddat rent och panikerat. Stirrat mig blind i kalendern, sedan på bankkontot och repeterat det ett par gånger. Behöver fler timmar på dygnet.

Nu ligger jag i sängen men är inte alls sugen på att sova. Ska lyssna på musik och försöka att inte känns någon stress över att kliva upp imorgon. Ha en bra vecka 🌸

Likes

Comments

Jag vet inte vilka som läser detta. Om någon läser. Men jag är i ett sånt skrivarmode så här kommer det, naket, ärligt och öppet och förhoppningsvis får jag inget hat tillbaka. Snälla läsa med omsorg. Annars läs inte.

Idag har varit en sån där dag, en sån där låg dag. När jag intalat mig själv att jag mår bra, vilket jag gör just nu egentligen men inte för stunden. Det är som att det är så himla mycket tankar och känslor i mig nu som bara ligger och väntar. Väntar på att något stort ska hända så jag bara ska explodera. Det är bra med mig, det är det. Det är bara så mycket nu och då hamnar jag lätt i att blicka tillbaka.

Satt och kollade igenom bilder och musik redan från 2009. Fick ont i hela mig när jag såg att jag börjat skada mig redan då och mådde så dåligt som jag gjorde. Får panik bara av tanken att mina framtida barn ska ärva mina känslor och diagnoser. Men förhoppningsvis kan jag rädda dem lite. Och lära dem. Så det inte känns så orimligt läskigt och obehagligt som det gjorde för mig.

Så många kvällar, dagar, nätter som jag gjorde allt för att slippa känna. Slippa vara. Slippa må. Låg på golvet i timmar och tårarna bara rann. Behövde inte känna. Behövde inte tvinga. Det bara var där. Mitt i tomheten.

Kommer speciellt ihåg en kväll när jag letade i kökslådor, skrubben, förrådet, överallt efter något som kunde göra så ont som möjligt utan att det skulle synas eller uppmärksammas. När jag stod och kollade på min kropp. Länge länge och letade ställen jag kunde skada men minsta möjliga synlighet. Kommer ihåg när jag inte hade några rakblad nånstans och i panik rengjorde ugnsskrapan, allt för att få ut det, hata mig själv, slippa känna det psykiska och ta den fysiska smällen istället.

Alla gånger jag stod bredvid bilvägen, på en bro, i badet och varje gång valde att stanna kvar. Nånstans är jag så glad att jag varit med om det. Det har lärt mig och stärkt mig. Utan det vet jag inte om jag hade kunnat finnas där för andra som jag ändå känner att jag kan nu.

Framförallt är jag så jävla stolt för alla gånger jag valt livet. För efter det så har jag upplevt så mycket jag inte ångrar, som är helt fantastiskt och jag vill tro att det finns så mycket kvar.

Likes

Comments

Det var så jävla bra. Programmet. Wow. På riktigt: SVT play nu kompisar! 30 liv i veckan

De var anhöriga till någon som tagit självmord. De pratade hur, när, varför? Vad kan man göra? Hur går man vidare? Jag känner spontant att jag aldrig hade kunnat förlåta om någon i min närhet gjorde det. Jag förstår inte hur jag ska kunna känna att det är okej, att jag förlåter. Min värld hade fallit samman, så mycket skuldkänslor, så mycket ilska, sån jävla smärta i att känna att man inte gjort tillräckligt, att personen mått så dåligt att de hade känt att det var sista utvägen. Jag vet inte hur jag skulle klara det. Jag kan inte se mig själv hantera det.

De sprack hål på många myter. Såsom att det är farligt att prata om självmordstankar och självdestruktiva tankar. Ifall det skulle väcka dåliga tankar eller idéer, att man istället ska tassa runt det och hoppas att det typ försvinner? Det är så viktigt att prata med någon som mår dåligt! Att visa att du ser och hör dem, att finnas där även om de är frånstötande men även komma ihåg att du inte kan hjälpa någon som mår dåligt med hela din kraft om du heller inte har nånstans att hämta kraft ifrån. Ingen person kan nånsin ta på sig hela ansvaret eller i överhuvudtaget bära ansvaret för någon annans liv.

Jag är stolt över mig själv ändå. Att jag tagit mig hit, att jag finns idag. Varför vatten och bad är rena himmelriket för mig tror jag mycket beror på att när jag mådde som sämst, ofta övervägde att dränka mig själv. Jag var under vattenytan alldeles för länge  flera gånger. Jag brukar göra det än, hålla andan, blunda och sänka ner huvudet under ytan. Men nu när jag mår bättre är det så jävla skönt att tänka "jag vann" "jag väljer att ta upp huvudet över ytan" "fuck you". May seem klyschigt deluxe men helvete! Tänk om jag hade gjort det, tänk om jag inte hade funnits idag? Vad fan hade jag gjort mot mina nära?

De pratade om Ludmillas blogg. Hon valde att starta en blogg för att skapa vetskap kring psykisk ohälsa och nånstans där känner jag att jag önskar att jag vågade liksom släppa allt och berätta. Att blotta mig. Men jag närmar mig ändå. De sa något viktigt "Det läskigaste man kan göra är att vara den man är. Det ska jag göra". Och jag har väl lite samma mål, men är inte riktigt där än. Men om jag så bara kan hjälpa En person hade det betytt allt för mig.

Psykisk ohälsa är så viktigt! Snälla läs på! Prata om det! Var mån om era nära!

Likes

Comments

Kuken Mantus fick två kompisar idag. Herr Pez och Affe. De trivs bra ihop redan och trots att det är så stökigt hemma så stannar de kvar. Trevligt tycker jag. Med kvällssällskap.

Fick träffa Linnea idag efter jobbet. Kul att ha lite människovänner också! Speciellt såna här dagar. Med tvättis och allt... Usch, fortfarande kläder kvar där nere som jag inte alls har någon lust att ta hand om. När jag blir rik ska jag ha nån söt människa son gör det åt mig, som tack ska hen få bra lön och kramar. Det blir bra tror jag.

Ikväll är det första avsnittet av en dokumentärserie som heter "30 liv i veckan". Den handlar om psykisk ohälsa och det verkar lovande! Tips! Klockan 21 i Svt1 😊

Nu sprack mina byxor. Kuk.

Nu går jag och försöker övertala mina växtvalpar att ta hand om tvätten åt mig. Ska försöka muta dem med folle.

Trevlig kväll. Taco hej!

Likes

Comments

Det regnar. Jag är trött. Tiden går fort och långsamt. Samtidigt. Är hungrig. Och mätt. Illamående. Smärtan i magen är oklar. Tusen smärtor på samma gång. Längtar. Tillbaka. Lyssnar på Maskinen. Röker. Vill prata. Pratar inte.

Det så omtalade påklistrade leendet är tillbaka. För kundernas skull. För jobbet skull. För min skull.

Har en blogg utan intressant text. Utan fina bilder. Utan tema. Med mig.

Vågar inte skriva men tänker att kanske, kanske är det någon som känner igen sig och finner tröst. I ömsesidigt hat till livet. Till måndagar. Till mig.

Mer säger jag inte. Det vågar jag inte. Jag skäms.


Jag mår bra.


Likes

Comments

Har skrivit flera inlägg, som bara kommit till utkast. Har skrivit om ångest, illamående, rädsla, synen på otrohet och självförtroende. Sånt jag inte vågar dela längre trots att jag vet att det förmodligen är max fem personer om dagen som läser det jag skriver. Har haft en tuff vecka, inte alls mått bra. Så kan jag väl säga utan att bli dömd som något jag inte orkar ta just nu.

Men nu tänker jag ge mig en klapp på axeln. Har klarat veckans arbete, jobbat bra till och med, gått på dansen och spenderat en hel dag till att hjälpa och fira morfar. Har bitit ihop, för att det går när man ändå får må så bra som jag fått göra på senaste men blir påmind om hur jag mådde förut och att det inte alls hade gått om det var då. Skänker en sån jävla styrketanke till de som är där jag var då, de som kämpar med att ta sig igenom en dag i taget, som kämpar med att ens ha viljan att leva. Det kommer bli bättre.

Idag är jag ledig för att sedan jobba helg. Kan säga att jag gruvar mig men nästa helg är jag ledig så det får vara så.

Mitt mål är att få nånting gjort idag. Har haft mycket jag tänkt jag ska göra när jag har en ledig dag men jag kan inte göra allt, jag orkar inte göra allt. Vi får se vad det blir.

Ha en bra helg vänner, massa kärlek. Taco hej

Likes

Comments

What to say? Where to start? Kan ju börja med att slänga in ett tack till de som läser detta skräp och mitt skräp på min andra insta. Är realistisk och förstår att antalet inte ens är tvåsiffrigt men det känns skönt att veta att jag inte pratar med mig själv.

Jag drack inte i lördags, jag jobbar inte idag men ändå kom söndagsångesten som en käftsmäll och bara mosade mitt ansikte. Jag tog en ofrivillig kvällspromenad för bussen hade också söndagsångest och var lite för snabb hem. Trots noll energi, mående som ett kolli och engagemang som en autopilot så tappade jag upp ett bad. Eleonore kom över när jag var ren igen och underhöll mig under min sömnlöshet. Jag engagerade mig i gruppen "ja, jag har ångest" (tips tips tips!! finns på Facebook), svarade på folks inlägg, försökte hjälpa, pratade också med en person som hade en tuff kväll tills han mådde bättre. Mådde mycket bättre efter det, lyssnade på Amk morgon och somnade vid 03.

Blev väckt idag av en första arbetsintervju på telefon, sådär härligt nyvaken så tror jag ändå att jag gjorde ett bra intryck. Som tur var hade förkylningen lagt sig lite och min röst har varit med redan från morgonen.

Efter det har jag suttit med arbetsförmedlingen, jävlats, fyllt i kalendern, tränat, tagit en promenad i snusens namn och nu ligger jag och lökar i badet.

Imorgon har jag möten och grejer på agendan så tänker att jag kanske inte måste göra så mycket fler måsten idag utan bara försöka att göra något som inte får mig att hata livet och allt vad det innebär. Nu blev det en jävla novell igen, sopa. Då slutar vi här.

Likes

Comments

Har varit hundvakt, lagat mat, kört bil, umgåtts med pappas familj, träffat vänner, fikat och haft ångest över livet. Sammanlagt rätt ok ändå!

Har haft en dålig kväll men nu känner jag ändå att jag gjort något bra. Jag skrev i den fantastisk Facebook-gruppen "ja, jag har ångest" att jag är vaken i iallafall en timme till och om det är någon som har en tuff fredagkväll så finns jag här. Har skrivit med två personer hittills som har det supertufft och nu har ena lagt sig och mår bättre, hon trodde hon kunde somna nu. Den andra verkar lugna ner sig lite, hon är i en situation som jag varit i tusen gånger förr och jag känner verkligen att jag kan hjälpa lite iallafall med mina ord. Bara att det finns någon som lyssnar liksom. Och även om hon inte gör det så har hon iallafall märkt att det finns en person som bryr sig, och en person som kan hjälpa henne ringa mamma eller akutpsyk eller vad som nu kan behövas.

Jag vet inte, jag hoppas att jag gjort någon nytta för någon annan iallafall. Ska se hur kvällen går för den här tjejen och sen ska jag lägga mig och vänta in morgondagens helveten. Ma höres

Likes

Comments