4 januari 2018

Kl var 05.00 och jag vaknade med ett ryck. Nästan som att det var en väckarklocka som ringde. Jag tog upp anteckningar på mobilen och började skriva. Jag skrev en text till pappa. Som jag sedan skickade till mamma och bad henne att läsa upp för honom. Utan att riktigt inse det själv kom det att bli det sista han hörde från mig. Jag reste mig ur sängen, satte på en tjocktröja och gick ut på vår terass med pappas T-shirt och en fotoram vid min sida. Jag satte på musik i mina hörlurar, pappas musik. Som sedan har kommit att bli min musik över åren. Paul Simon, Stones, Leonard Cohen, Beatles och Simon and the Garfunkel spelades medan jag skådade den vackraste soluppgången jag någonsin sätt gå upp över Stilla Havet. Samma tid, fast vid en solnedgång, 1000 mil bort från mig i en sjukhussal i Lund spelades samma spellista.

Dagarna efter förstod jag ingenting. Jag sa till personen jag var med att "I just want to enjoy being happy as long as I can. I'm scared I'll never be the same when I get home." Jag var på en underbar plats i världen. Jag såg att det fanns en vacker värld också. Jag badade i havet, tog massage på stranden, solade, kollade på surfare, valar och delfiner leka i havet, jag åt ostron, hummerravioli och dagsfräscha scampiräkor och drack massa vin. Allting påminde om pappa, jag pratade om honom hela tiden. "My dad would love this" och "My dad would love that". Vi satt under en klar stjärnhimmel med fullmåne och skålade för pappa. Mannen som lärt mig konsten av att njuta av livet.

Jag läste artikel efter artikel. Jag läste varenda kommentar under varenda bild som lagts upp. Jag läste meddelande efter meddelande. Jag kunde inte sluta läsa, jag blev manisk. Men det gick inte att förstå ändå. Vad pratar alla om? Vad är det ni försöker säga till mig? Att jag har träffat min pappa för sista gången? Det finns inte. Pappa är bara på Västkusten och avnjuter lugnet, havet och en god köttabit. Jag känner fortfarande så den mesta av tiden.

8 januari 2018

På Los Angeles flygplats bröt jag ihop för första gången, då framför hundratals svenskar vid SAS check-in counter. "You have been removed from this flight and will have to go home tomorrow instead. Our flight is over-booked by 100 people. I'm sorry there is nothing we can do." Det knäckte mig. Jag var redan påväg hem fem dagar för sent. Detta var brytpunken för mig. Jag fick tvinga ur mig orden som kändes omöjliga att säga och som kastade mig tillbaks till verkligheten. "My father has died. I have to go home." Efter två timmars hysteriskt gråtande vid disken och med hjälp från min syster kom jag tillslut på det flygplan jag skulle med från början.

På den 11 timmars flygresan hem kände jag oron krypa på mig desto närmare jag kom Stockholm. I mina anteckningar skrev jag, "Om 1.32 h landar jag i Stockholm och jag är rädd för att komma hem. För tänk om jag kommer hem och allting är sant" och "21 min kvar. Desto närmare jag kommer, desto mer känner jag tårarna bränna bakom ögonen. Jag är inte redo."

Jag var en person innan jag åkte till Mexiko, och en annan när jag kom hem. Det är inte så konstigt egentligen. När jag åkte dit hade jag en pappa och när jag kom hem var han borta. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad som är annorlunda med mig. Men jag känner i hela min kropp att jag inte är densamma längre. Jag är nog ganska vilsen. Stockholm brukade vara min stad, men nu känner jag mig inte längre hemma här. Jag är obekväm i min egna stad. Jag känner bara att jag måste härifrån. Bort från allt. Jag känner mig ofta tom och matt. Vilsen och förvirrad.

Begravningen tog hårt på mig. Dagarna efter hade jag ofta svårt att andas. Svårt att andas när jag skulle sova, på jobbet och på pendeltåget på väg hem. "Är det för att jag andas för två nu?" Skrev jag i mina anteckningar när jag undrade varför jag så ofta kände så. Jag tillåter mig nästan bara att sörja och vara ledsen när jag är själv. Till och med när jag är med min mamma är jag avskärmad och kall. Jag håller mig från att gråta med alla. Jag vet att det finns en chans att jag tappar kontrollen, och jag är rädd för att tappa kontrollen framför någon annan än mig själv.

16 februari 2018, idag

Just nu i skrivande stund sitter jag i pappas säng i hans hus på Västkusten. Jag har tagit på mig hans mjukisdress från Calvin Klein som han köpte i höstas efter ett antal tjat från min sida om att han inte kan gå runt i jeans, skjorta och finskor hemma. Det är ju knäppt. Han måste vara bekväm. Han behövde köpa mjukiskläder. Jag hittade pappas guldkedja vid hans nattduksbord som jag har satt på mig. I hans badrumsskåp plockade jag fram hans rakvatten från Chanel och Calvin Klein parfymen och skvätte lite på mig själv. Det luktar ju som pappa i en flaska. Jag strosar runt här i hans nyinköpta tofflor och lyssnar på hans gamla skivor som vi har lyssnat på i hur många år som helst och kan varenda ord till. Jag måste känna hans doft, bära hans kläder, prata om honom. Jag måste känna honom. Jag är ännu en gång manisk. Jag måste känna pappa, prata om pappa, leva som pappa.

Det är en slags overklighetskänsla som jag aldrig tidigare upplevt. Jag vet vad som har hänt, jag vet faktan. Jag har förstått att pappa inte längre går på denna jord. Men det gör det inte mer verkligt. Det är för stort för att förstå. Och för att överleva någonting sånt här stänger nog kroppen av större delen av tiden, det gör i alla fall min. Jag skulle gå under annars. När jag skriver det här droppar det tårar på tangentbordet, min kropp släpper in sorg. Men det är det som är grejen - att så fort jag tillåter mig själv att sörja så finns det inget stopp, ingen gräns. Det blir okontrollerbart. Det blir svårt att andas.

Det känns som en evig väntan på att pappa ska komma hem. Det känns som att han är och handlar frallor och köper lördagskrysset, och att jag är busig som ligger på hans sida av sängen och sover. Han kommer ju snart. Pappas minnesstund på Sturehof kändes som en överraskningsfest. Vi hade samlat alla hans nära och kära och vi alla bara väntade på att han skulle komma in i restaurangen. Det var flera som kände likadant. Han är så levande i allas minnen. Det där skrattet glömmer man inte. Och fan vad tomt det kommer vara utan det.

Döden är inte temporär. Sorgen är inte temporär. Döden är absolut och sorgen är för alltid. Desto mer tid som går, desto mer lär man sig att leva med och hantera sorgen. Den försvinner aldrig. Jag kan ibland känna att det är som att jag vill skynda på mitt liv nu. Typ som att, kan allting bara gå lite snabbare så att jag kan få träffa pappa snart?

"Det här är inte vårt sista farväl - nästa gång vi ses kommer du vara på en fridfullare plats. Utan lidande. Men innan dess ska jag leva livet som du lärt mig - att inte dö nyfiken. Jag älskar dig" sista meningen av, vad som blev, mitt hejdå brev till pappa.

kl. 06.58 i Cabo, Mexico. 4/2/18. Inget filter.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I torsdag kom jag hem från Värmland och jobbade ett kvällspass på Café Opera. På fredagen började min dag redan vid 10. Jag hoppade in i duschen och smörjde in mig med brun utan sol (jag använder Coco Brown mousse) och fräschade till mig. Sedan vart jag ute och flängde på stan i några timmar i jakt på en röd topp till kvällen, men det var inte så lyckat. Jag åkte hem med en ny clutch, ett par byxor till Sofia och en orange topp.. Men ingen röd topp till mina röda läder byxor som jag skulle ha på kvällen. Väl hemma sprang jag runt i panik och testade en miljard olika outfits, men ingenting kändes rätt. Ni vet hur det kan bli? Jag hade en skelett jumpsuit, men jag visste att mina kära vänner Melina, Sofia och Sebbe inte skulle satsa och då ville jag inte komma där utklädd från topp till tå. Ja, det kan kanske vara bra att säga att vi skulle på ett halloween event som Makeupstore hostade. Tillslut blev det en svart spetsbody till mina röda byxor, ett par diskreta djävulshorn och röda linser.

Sofia, Sebbe och Melina kom hem till mig först och vi gjorde oss i ordning tillsammans medan vi förade. Sen åkte vi till eventet, som var bra uppstyrt med goda drinkar och bussar som åkte till Mr. french där efterfesten var. Vi var där på ett glas sen tog vi en taxi till Kåken och sedan Le som är nya Berns och därefter en kortis på Spybar. Mycket oklar kväll med lite för många drinkar, men jag hade väldigt kul ändå. Jag och Melina tog en taxi hem vid 4-snåret och när vi kom hem låg vi och skrattade på mitt sovrumsgolv i en halvtimme innan vi ens fått av oss skorna. Haha. Stackars mamma :-(

Igår bestämde jag mig för att ta en paus från sociala medier, så jag raderade Snapchat, instagram och Facebook appen. Jag har aldrig tagit en paus tidigare så jag kände verkligen att det behövdes.

Likes

Comments

Q: Vad är din träningsrutin? Din kropp är så fin!

A: Att dansa i skyhöga klackar i flera timmar varje helg måste vara någon slags träning? Skämt åsido, jag har faktiskt ingen alls. Låt er inte luras av mina bikini bilder, det är allt om vinklar och poser och sen så spänner jag mig så att jag nästan spricker. Tänk på det när ni ser bikinibilder på instagram. Bakom en bikinibild är det ca. 200 andra bilder som jag inte tyckte blev snygga nog för där såg mitt ben konstigt, min mage svullen eller så såg jag för smal ut eller så var mitt ansikte katastrofalt. Instagram är den fina och okomplicerade delen av ens liv. Allt är inte som det ser ut <3

Jag planerar på att börja träna mer när jag flyttat. Då ska jag även testa på yoga och kanske till och mer lära mig grunderna till att surfa. Väldigt spännande!! Men just nu har jag inte tränat på en månad. Jag tar inte ens trapporna upp till min lägenhet, och jag bor på tvåan? En speciell typ av lathet det där. När man tillsammans med grannen öppnar sin ytterdörr samtidigt och jag går till hissen och han till trappan och jag tänker att jag ska halta när jag kommer ut från hissen så att det ser ut som jag behövde ta hissen??? Alltså haha.. Illa.

Likes

Comments

Här kommer min vecka lite huller om buller. Vin, jobb och ett besök hos mormor i Värmland är väl en bra sammanfattning av den.

// Jag träffade Maya på ”ett glas” på dagen som slutade med 20 st. Så kan det gå när man inte hängt på länge och får till bra snack. Vid 01.30 köpte vi godis och tog en uber hem och hade långt dagen-efter-mys framför Modern Family. // Söndags-mys med Melina. Vi smed planer och delade på en flaska vin på Vau Du Ville och därefter en sväng förbi East. //

// Bakis-prommis med mamma längst Brunnsviken // Jag vid Klarälven i Värmland //

// Denise och jag hade lördags-häng tillsammans i form av ett glas eller två på Vau Du Ville // En selfie Kl. 05.19 när jag gjorde mig i ordning för jobb //

Likes

Comments

Just nu i skrivande stund ligger jag och bygger ett berg av snyt/snor/papper bredvid min säng pga. SÅ förkyld (ni ba men snälla too much information?! :Pp). Nej men, jag blir verkligen förkyld en gång i månaden typ, måste börja med mina ingefära-shots igen.. Hehe. Jag tänkte i alla fall att detta är ett utmärkt tillfälle att dela med mig med några fakta/saker om mig för att ni ska lära känna mig bättre. Flera av punkterna är ganska generande och jag lär ångra att jag skrivit ut de för världen att se.. MEN MEN here we go!!

- Jag ska flytta över Atlanten till ett land jag aldrig tidigare varit i om 1 månad. Helt galet. Jag kommer snart avslöja allting för er. Stay tuned.

- Jag är duktig på att laga mat, tro det eller ej!! Varför jag är så stolt över detta är för att jag är extremt dålig på alla andra hushålls-sysslor som att städa osv.

- Jag är ganska konflikträdd. Men ändå inte? Men ändå jo? Haha.. Om jag tycker att någon gjort något fel gentemot mig tar jag inte upp det om jag verkligen inte måste. Detta måste jag jobba på. Men samtidigt kan det bli hus i helvetet när jag väl bråkar..

- Jag LEVER för sol och värme. Okej, jag förstår att de allra flesta också älskar när solen skiner och värmer upp ens kropp. Men min livslust och glädje blir x10000 när solen skiner. Är BESATT av solen haha.

- Jag har tre-dubbelt så mycket klackskor som jag har vanliga skor.

- När jag var barn låg jag längst ner på alla snygg-listor och alla tyckte jag skulle satsa på en karriär som komiker istället. Jag var garanterat klassens clown back in the days. Än idag känner jag dock att jag måste hålla låda hela tiden. Men nu ser jag åtminstone lite bättre ut!! (alla ba du är fortfarande skit ful? :/)

- Jag är extremt dålig på att svara på sms. Om man vill nå mig och få svar snabbt måste man ringa mig. När jag får ett sms så svarar jag i huvudet och typ antar att de förstår vad mitt svar är??? Man ba men hallå? Haha.

- Jag vågar inte åka Berg och Dahl-banor. Men jag gör det ändå. Bara det när jag åker i snabba bilar så kittlas det så mycket i magen att jag glömmer bort hur man andas. Samma sak händer när jag åker Berg och Dahl-banor. Därför tycker jag verkligen att det är jobbigt, men samtidigt älskar jag att vara på t.ex. Gröna Lund. Varje gång jag stiger av attraktionen har jag glömt bort hur jobbigt jag tyckte att det var och vill göra om det typ, haha.

- Jag är jätteklumpig. Eller när jag tänker efter tror jag mer att det handlar om att mina tankar alltid är överallt, så jag tänker inte igenom saker och ting ordentligt. Men jag är fan klumpig också.. Det kan handla om att jag råkat sätta igång brandlarmet på ett hotell så 300+ människor behövde evakuera till att jag råkat skicka ett snusk-sms till ett HELT fel person  till att jag råkat lägga upp en mystory på min fiffi på Snapchat.. OCH en kille jag skrev med förut SÅG DEN.. Ursh får panik bara jag tänker på det. Ja osv osv osv.. ni förstår? Sånna här saker är en del av min vardag vid det här laget, vissa saker värre än de andra.

- Jag hamnar alltid i någon slags Sverige-depression efter jag varit utomlands och kommer hem igen. När jag kommit hem från en resa LEVER jag på den resan tills nästa resa kommer. Just därför känns det så jäkla rätt att flytta härifrån.

- Jag kan inte klockan. Alltså.. Detta är svårt att förklara. Om någon säger att klockan är 17.00 är det klart att jag förstår vad tiden är. Men det är snarare så att jag inte förstår klockan. Ska jag vara på en plats 12.45 är det ingen idé för mig att försöka räkna ut när jag behöver gå, utan jag chansar alltid och hoppas på det bästa. Det blir lite som det blir.

- Jag har en 180 cm säng, men jag sover bara på ca. 70 cm av den vänstra sidan.

- Jag har garanterat någon slags diagnos, jag vet bara inte vilken. Förmodligen ADD.

- Jag har inga problem med att vara själv. Jag är väldigt bekväm i mitt egna sällskap. Detta är någonting jag är väldigt stolt över faktiskt, då det är en av de sakerna jag tror är viktigast för folk att lära sig. Jag älskar att vara med mina vänner och är med de helst hela tiden, men när jag väl är själv har jag inga problem med det. Jag är ensam hemma mycket, nu senast har jag vart ensam hemma i tre månader till exempel. Detta tror jag har hjälp mig mycket, då har jag liksom inget annat val.

- Jag kan inte hålla i pengar. När jag får min lön börjar det klia i fingrarna och jag MÅSTE köpa något. Därför är jag oftast pank de sista två veckorna innan lönen kommer för jag gjort av med alla mina pengar på ingenting.

- Jag kan inte simma. Ja, jag är allvarlig. Eller okej.. Jag kan simma otroligt dåligt.. Typ hundsim. It's about time att jag lär mig på riktigt. Det är ju pinsamt :-/

// Ska jag hoppa i plurret är det bara att ta på flytvästen... På bilden i mitten sjönk jag med flytvästen och i detta ögonblick accepterade jag min död bara //

Jag insåg när jag läste igenom den här att jag låter väldigt efterbliven, men jag bjuder på det!

Likes

Comments

Igår bestämde jag och mina tjejer i vår gruppchatt att vi skulle mötas på ett glas ute någonstans. Så Erika, Malin, Denise och Hanna och jag (ni ba nähä?) drack massa vin och och snackade skit. Och sen slutade det med att jag tillsammans med Denise och Hanna gick till Kåken och sen Spybar och hoppsan sa så snubblade jag innanför tröskeln klockan 05.30. Varför slutar verkligen alla mina utgångar på senaste tiden att jag bara ska ta ett glas eller två och sen stänger jag ett 5-ställe? Haha omöjligt att göra det på annat vis. Jaja, jag hade kul i alla fall. Der var dock knök-mycket folk ute igår, jag fattade inte varför? Det var som att man möttes av en vägg med människor i vilket rum man en gick till på Spy, så vi stod mestadels ute i ”hallen” och dansade haha. Men nuuuu ska jag försöka att inte festa så mycket, jag ska spara mig till halloween. Min FAVORIT högtid!!! Det ska bli så kul!!!

Jag har en ny sak jag ska testa förresten!! Det sägs att man ska ha en vit dag i veckan (vit = ingen alkohol), en vit vecka i månaden, en vit månad om året och ett vitt år i livet typ (lär va när man är preggo...haha) och det ska jag börja med OCH samtidigt bara äta vegetariskt under den vita tiden. Fatta vad bra man kommer må med en vecka utan varken kött eller alkohol. Någon som är sugen på att testa med mig? :-)

// Jag tog tyvärr inga bilder när jag var ute, men här en några från innan jag gick ut. //

Likes

Comments

I förrgår var jag på Stones med min älskade mamma och pappa. Fan vad kul vi hade det. Jag och mamma som aldrig (!!) dricker öl annars svepte öl efter öl. (Eller ok, vi delade på tre halv liters. Men det utan problem!) Vi dansade och sjöng med så gott det gick. Det var extra fint att se hur pappa lyste upp när de kom på scen, efter alla historier jag har fått höra om hans tid med Mick och grabbarna var det väldigt speciellt för honom att vara där. Och det är även pappa som har spelat skiva efter skiva med stones ända sen jag var barn för at visa mig ”vad bra musik är”, jag tycker ju genuint om deras musik nu tack vare det haha.

Efter konserten svängde jag förbi Café Opera en stund med min mamma och min syster Joanna. Vi tog en drink och dansade lite och sen tog vi en taxi och åkte hem hyfsat tidigt. Overall är jag väldigt nöjd med hela dagen.

// 50.000 personer!! // Galet ändå att de är 75 åriga gubbar hoppar runt på scen som om de fortfarande vore 20?! //

Likes

Comments

Jag har alldeles för många bikinis. Eller enligt mig är 30-40 bikinis överdrivet. Men ÄNDÅ kan jag inte få nog.. Jag har precis fått hem åtta nya bikinis - fyra från Zaful och fyra från Wish som jag kan visa i ett annat inlägg om ni gillade detta. Detta är två hemsidor där man kan hitta dösnygga bikinis för 100-lappen. Jag vill bara poängtera att detta INTE är ett sponsrat inlägg! Bikinisarna som jag ska visa i detta inlägg kommer från sidan/appen Zaful och leveranstiden var ca. en månad.

Min personliga åsikt om den hör bikini överlag är att den ser lite "barnslig" ut på något sätt. Men jag tror att jag hade en bild av att den skulle kunna vara söt, vilken den också är men samtidigt gillar jag lite mer stilrena bikinis.

Passformen var helt okej! Trosan har en väldigt low-cut och min lilla rumpa fyller inte riktigt ut den där bak. Men den funkar. Bh:n är på gränsen för stor men funkar pga. Att den är justerbar där bak.

Jag tog strl M (Det finns bara tre storlekar, S,M.L) och jag tror att jag borde tagit en S som jag vanligtvis gör eftersom jag är väldigt smal, men jag tänkte att storlekarna förmodligen skulle vara mindre. Denna va true to size och kostade 13.49 USD.

Overall älskar jag denna! Passformen var jättebra och färgen kommer bli dösnygg när jag är brun och fin. Dessvärre har bh:n ingen bygel (ingen av dessa bikinsar har det) vilket gör att tuttarna inte alltid sitter på sin plats. Men annars är jag jättenöjd!! Jag har storlek M i även denna och den gick på 16.99 USD.

Denna är nog favoriten, jag är ju en sucker för svart - trots att det är så tråkigt med svarta bikinis. Jag har storlek M i denna och trosan är lite liten för att vara en M, men passar mig bra. Har man en stor rumpa kommer den vara för liten då det är dålig stretch i denna. Bh:n är lite stor i omkretsen men funkar ganska bra i kupan ändå. Den har även justerbara snören, vilket alltid är trevligt. Denna kostade 14.69 USD.

Den här godingen kostade 12.99 USD, vilket är under 100-lappen. Crazy!! Trosan älskade jag, den hade väldigt bra passform med stretch. Överdelen however..... Söt, men tveksamt om jag kommer använda den mycket då tuttarna inte stannar på sin plats i denna. De smiter under och över och hit och dit. Den hade behövt någon slags bygel typ.. Eller bara lite mindre "slappt" material. Men den är jävligt snygg dock.. Jag har i alla fall storlek M i denna också.

För att underlätta för er som vill köpa något kan jag säga att jag är 175 cm lång och väger ca.. 60 kg kanske?

Likes

Comments

Min kära far är äntligen i stan!!!! Vi tog en snabb lunch på Sturehof när han kom hem, väldigt mysigt. Jag tog en rimmad lax med dillstuvad potatis, så jag hamnade i mat koma efter den tills det var dags att laga middag. Då vart det pasta carbonara och matkoma 2.0 rullade in. Mat ÄR mitt liv, så är det bara. Men innan middagen tog jag ett glas vin eller två med Sebbe på East, också väldigt mysigt. Han gillar man!!

Imorgon är det dags för Rolling Stones konsert och jag har mycket att stå i innan dess! Vi har lite vänner (och med vi menar jag mina föräldrar) som kommer över på en drink och lite tilltugg, och helt plötligt blev det jag som behövde styra upp det. Nej men jag är faktiskt väldigt taggad inför morgondagen. Jag vet dock inte vad jag ska ha på mig!!! Stress!!!!

Pappa är en äkta diva och har fixat eskort in i arenan och bytt ut mina biljetter till bättre precis vid scenen (mina dög inte....) och efter det ska vi eventuellt på efterfesten. Vi får se vad man är på för humör helt enkelt. Lovar att ta massa bilder imorgon! Godnatt på er <3

Likes

Comments

En regnig måndagskväll som denna spenderas framför en film med hemmagjord pizza och ett litet glas vin. Det kändes helt rätt idag. Jag ska försöka somna hyfsat tidigt idag för att vända tillbaks dygnet någorlunda. Hoppas att ni har haft en trevlig dag!

Likes

Comments