konverterade till islam!

LÅNGT INLÄGG! Vet att jag sa att jag skulle göra 2 delar men skrivandet flöt på så bra!

Nu ska jag göra ett inlägg som jag har fått många förfrågningar på att jag ska göra och det är när jag konverterade till Islam! Jag har haft lite små problem att göra detta inlägget för att jag vill att det ska bli så bra som möjligt och att folk ska förstå hur jag menar. Hoppas ni gillade inlägget och tryck gärna på gilla knappen om ni gjorde det , Kram!

När jag var liten så lämnade min biologiska pappa mig och min mamma , redan innan jag var född. Min mamma träffade en ny man som jag nu ser som min pappa eftersom han har funnits i mitt liv sedan 2006 och vart en pappa förebild för mig i princip hela livet. Det var inte förrns 2011 när jag var 11 år som jag började fundera på vem min biologiska ''pappa'' var. Jag tror att jag bara ville veta vem jag var mer eller mindre då jag kände mig väldigt vilsen. Jag tog kontakt med min pappa 2012 med hjälp av min mamma och vi träffades men vi fick inte den kontakten som jag kanske ville ha. Han hade ett nytt liv och jag kände kanske att jag inte var en del av det livet. Jag kände mig mer vilsen och lite sårad vilket tog ganska hårt på mig kan jag se nu och hamnade ner i en mörk period runt 2012-2016 då jag mådde rätt dåligt. Jag kände ett tomrum i mig som jag inte lyckades fylla på något vis. Jag hade ångest dagligen och blev deprimerad i slutet på 2012 då jag var en hemmasittare och mer eller mindre vägrade gå ut. Jag satt inne dag in och dag ut och jag sov mesta delen av tiden. Tillslut våran 2014 hamnade jag på ett behandlingshem för mitt mående där jag sakta men säkert började må bättre! Jag kunde känna någon viss lycka men fortfarande det där tomrummet i mig. 2015 gick min morfar bort ( vi stod väldigt nära varandra och han var som min bästa vän) i cancer. Det tog väldigt hårt på mig och jag föll ner i samma mörker igen. På den tiden gick jag på ridning vilket var en sån ångestdämpare för mig! Jag bodde på behandlingshemmet i 1 och 1 halvt år ( hösten 2015 ) och sen fick jag flytta hem till mina föräldrar. Jag började festa på grund av att jag fortfarande kände mig vilsen och såklart ledsen , ville bara komma bort lite från verkligheten. Det där tomrummet växte inom mig och jag ville hitta vem jag verkligen var.

2016 började jag på en ny skola där min nuvarande man också gick ( så det var så vi träffades ). Vi började små prata och jag kände att han fick mig att må bra så redan där började jag utveckla ett intresse för honom, vi började träffas utanför skolan hemma hos honom. Jag mådde bra i hans närhet och det kände jag väldigt starkt så mitt tomrum började fyllas upp lite successivt. Mitt intresse för honom var verkligen stort men jag var rädd för att bli sårad och lämnad men jag ville chansa ( vilket var ett av det bästa chansning jag har gjort i mitt liv ). Vi vart tillsammans och hans familj är muslimer så började jag se hur hans mamma bad, läste koranen osv. Innan vi vart tillsammans så visste jag inte så mycket som Islam och jag är väldigt intresserad av religion så jag började såklart fråga massor om Islam. Ett intresse för religionen började växa i mig och jag älskade ( älskar fortfarande ) att se på när hans mamma ber. Jag tycker det ser så mäktigt ut så jag började läsa på mer och mer om Islam! Ammars familj har alltid vart snälla mot mig redan från start , dom har aldrig vart dömande utan bara öppna och så givmilda mot mig! Redan då slutade jag äta gris , jag åt väldigt mycket hemma hos honom och på behandlingshemmet jag bodde på innan så åt vi aldrig fläsk. Jag kände inget behov av att äta fläsk kött då det finns så mycket andra alternativ som jag tycker dessutom är mycket godare.

Jag och Ammar gjorde allt tillsammans! Eftersom vi gick i samma skola så var det inte svårt för oss att umgås hela tiden. Jag kände mig dock fortfarande lite vilsen och ett tomrum. Jag visste inte riktigt vem jag själv var ( det skulle ta ytterligare två år för mig att få veta det ) eller vad jag ville i livet, det enda jag visste var att jag ville vara med Ammar. 2017 på februari åkte ammar till Jordanien för att påbörja en utbildning som bara skulle ta några månader, under den tiden var jag väldigt förstörd. Jag kände mig ensam och saknaden var så stor! Jag bytte skola till en lite lugnare skola för att jag ville klara nians betyg så det var det enda jag gjorde. Jag gick till skolan och sedan direkt hem i hopp om att han skulle slutat tidigare så att vi kunde prata videosamtal. Den tiden tog väldigt hårt på mig och jag ville helst inte ens gå ut. Tänk er att den viktigaste människan i ert liv åker iväg för att vara borta i 6 månader! Han märkte hur ledsen jag var och jag märkte att han inte var så glad för den delen heller så han kom tillbaka efter 4 månader. Den dagen han kom tillbaka åkte jag till Arlanda för att möta upp honom men jag visste inte vart han skulle komma då det kom två flyg ungefär samma tid till två olika gates. Jag kommer ihåg att jag sprang som en galning mellan båda två och måste ha missat honom när jag sprang mellan dom! Jag var så besviken på mig själv då att jag inte tagit reda på det innan men jag ville att det skulle bli som en överasskning!

Det var många som inte tyckte om vårat förhållande men det kom inte fram förrns 2018 när jag plussade på en graviditets sticka! Jag och Ammar var så glada men jag kunde märka att alla var inte lika glada för oss. Personer som jag tyckte var viktiga då tyckte inte jag kändes så glada för min skull, jag kunde höra från vissa personer ( även vuxna ) '' är det inte för tidigt '' och andra nedlåtande kommentarer. Jag och Ammar ville verkligen starta en egen familj så det tog inte så hårt på oss som det kanske skulle gjort annars. Såklart att man blev besviken då en nära vän till mig ställde ett ultimatum att jag skulle få välja på mitt förhållande eller en vän.

Jag började tro under 2017 men mer och mer under 2018.Jag började läsa koranen översatt på svenska varje kväll. När jag och Ammar planerade vårat super lilla bröllop som bara skulle vara för oss två så började jag känna vad jag ville, jag ville konvertera och känna den här gemenskapen! Dagen kom som vi skulle gifta oss och det var första gången jag satte på mig hijab ( sjal ). Jag kände mig VACKER med hijab, det var lite ovant men jag kände mig verkligen vacker. När vi var påväg till moskèn var jag så nervös för det var i samma stund som jag skulle konvertera. Det var så stort för mig att äntligen få veta vad jag ville i livet mer än att vara med Ammar och skaffa en familj med honom. När vi klev in i moskèn så kände jag ett sådant lugn inom mig, en skön känsla! När vi satt oss ned med en imam och påbörjade min konvertering så var det som ett det lilla tomrummet i mig försvann. Jag vart med i en gemenskap, där vi alla trodde! Så inte bara att jag gifte mig den dagen utan jag tror jag hittade mig själv!

Jag fick bra positiv respons till en början , att jag var fin i sjal och att den passade mig , hans familj var super glad och jag var också super glad! Men såklart finns det folk med andra åsikter. Jag har aldrig tagit åt mig utav någon kommentar utan bara blivit irriterad av att folk som inte är pålästa inom religionen ( gäller såklart andra saker också ) vill slänga in någon onödig kommentar. Det första jag fick höra var '' har du klätt ut dig till påskkärring '' vilket gjorde mig väldigt irriterad men jag bara ignorerade det eftersom jag är stolt över sjalen jag bär! Jag är stolt över den religionen jag har valt i livet. Sjalen jag bär är något som jag har har valt att sätta på mig för att jag är STOLT över den. Religionen får mig att må bra så jag tänker inte suga åt mig dåliga kommentarer eller sura blickar från folk när man går på stan.

Det finns så mycket fördomar om Islam och det jag ber folk som har dessa fördomar är att LÄSA PÅ INNAN MAN YTTRAR SIG! Det finns t.ex att män inom Islam har hemsk kvinnosyn vilket jag kan bara säga NEJ till. Såklart finns det men det finns män över hela världen som har dålig kvinnosyn så man kan inte dra alla män bara för att dom har en viss religion över en kant. Om du som läser detta själv har funderat på att konvertera men inte vill eller ''vågar'' på grund av vad andra kommer tycka eller tänka så skit i det bara. Folk kommer alltid att ha en åsikt om vad man än gör. Folk kommer nog alltid att yttra sig klumpigt eller bara inte kunna acceptera att andra är glada! Det kommer alltid att finnas folk som vill trycka ner vad man än gör och jag tycker att det är viktigt att gå emot det och göra det man tycker är viktigt i livet. Som jag skrev innan är jag stolt över att vara muslim och det finns inte en kommentar eller en blick som kommer få mig att ändras för det?

Jag hoppas verkligen att ni gillar detta inlägget. Jag har som sagt haft väldigt svårt att vilja formulera mig rätt i detta inlägget. Det är lite av min bakgrund men absolut inte allt och inte så detaljerat. Jag läste på inom religionen innan jag konverterade och jag kände bara att det var rätt för mig. Glöm inte att trycka på gilla knappen om ni gillade inlägget och jag hoppas verkligen att ni fick reda på det ni ville veta!

Gillar

Kommentarer

Så fint att få lära känna dig mera i och med det här inlägget, det är så öppet och fint skrivet. Det märks verkligen att du älskar din religion och din man, samt hans familj. Jättefint att få ta del av verkligen 😊
www.saramadeleine.se
Elliealjundi
Elliealjundi,
åh tack så mycket❤️❤️
nouw.com/elliealjundi
Lexochlogan
Lexochlogan,
Ja tyvärr finns det mycket fördommar och mycket pga okunskap tyvärr. Intressant att läsa, att du mått så dåligt och nu hittat din väg och välmående, och skönt att du har hittat något som får dig att må bra ♥️
nouw.com/lexochlogan
Elliealjundi
Elliealjundi,
Ja det gör ju det! Vad kul att du tycker det ❤️
nouw.com/elliealjundi
maria,
Det viktigaste i din tex är ju just det att du hittat en gemenskap och att DU trivs med den, inte vad andra tycker och tänker
mariasliv.net
Elliealjundi
Elliealjundi,
Ja precis! Sålänge man själv mår bra❤️
nouw.com/elliealjundi
Junitjej,
Det var väldigt intressant att läsa. Verkligen fint skrivet och man förstår varför du konverterade.
www.junitjejen.se
Elliealjundi
Elliealjundi,
Tack sååå mycket❤️
nouw.com/elliealjundi
Josefine,
Så underbart att du har hittat rätt och följde ditt hjärta och vad som kändes rätt för dig
www.josefines.nu
Elliealjundi
Elliealjundi,
Ja man ska göra det som känns bäst för en själv!❤️
nouw.com/elliealjundi
sweetwords
sweetwords,
Du väljer själv och ditt liv lever du, fördommarna är dock något man alltid får leva med, men du ska vara stolt att du valt din egen väg
nouw.com/sweetwords
Elliealjundi
Elliealjundi,
Ja fördomar finns , tyvärr! Jag ör verkligen stolt och vet vad jag vill och vem jag är❤️
nouw.com/elliealjundi
Johannasoderberg
Johannasoderberg,
Ååh vad roligt att läsa, att du fyllde ditt tomrum och hittade dig själv. Hur många år är du? Man lär känns dig så mycket mer när man läser detta. Blir så glad. Kram <33
nouw.com/johannasoderberg
Elliealjundi
Elliealjundi,
Så kul och super fin respons! Jag är 18 år ❤️ kram ❤️❤️
nouw.com/elliealjundi
Johanna,
Intressant och läsa. Både tiden innan du träffade A och hur du hittade hem. Folk skall alltid ha åsikter om vad man gör. Det viktiga är att man själv må bra! 😊
momentsbyjohanna.blogg.se
Sarah,
Så bra skrivet 😊 Såklart ska man göra det som känns rätt för en själv 😊
CheerSarah.devote.se
Michelle ,
Vilket starkt inlägg och så modigt utav dej o göra Det du vill o bära din stolthet o skita i vad andra tycker 💕
www.michellefrandell.blogg.se