Varför jag slutade i landslaget

När jag valde att tacka nej till framtida landslagsuppdrag så var nog det som chockade mig mest att ingen från förbundet frågade mig varför. Från den dagen som jag slutade så hörde aldrig någon av sig för att fråga hur jag mådde eller vad de kunde göra för att lösa problemen som fanns. Dock så hörde Pingisligan av sig till mig i en intervju för några månader sedan där jag fick chansen att berätta.

Frågan jag fick såg ut såhär:

”Du har valt att ta en paus från landslaget denna säsong. Kan du berätta lite om det?”

Mitt svar :”Jag vet inte direkt om jag var aktuell för landslagsuppdrag men det uppstod en hel del incidenter under min tid i landslaget där jag kände mig dåligt behandlad. Något som framförallt tog hårt på mig var att ingen i högre positioner gjorde något åt det. I och med det tappade jag lite motivation och därför väljer jag nu att köra mitt eget race på hemmaplan där jag mår bra!”


Intervjun publicerades men efter någon timme var mitt svar ändrat. Svaret förvrängdes till en helt annan innebörd och väl värt att nämna är att denna intervju skedde skriftligt så det var ett aktivt val att skriva om det jag skrivit. Endast det svaret av alla var ändrat.

Nu såg det ut såhär:

”Jag vet inte direkt om jag var aktuell för landslagsuppdrag men det kändes inte helt bra i landslaget av olika anledningar och jag kanske inte fick det stödet jag tyckte jag borde ha fått. I och med det tappade jag lite motivation och därför väljer jag nu att köra mitt eget race på hemmaplan där jag mår bra!”


Jag nämnde alltså inte ett ord om vilket stöd jag fått i form av pengar, träning eller annat. Det var 8 frågor, varav 7 var citerade ordagrant men just denna korrigerades. Trots förnekande från deras sida tror jag att alla förstår att detta var ett mycket medveten förändring. Den korrigerades på ett sätt som skyddade ledningen och istället fick mig att framstå som otacksam. Det stämmer inte.

När jag var 11 så startade min landslagskarriär och från den har jag många helt fantastiska minnen. Jag har träffat vänner för livet, fått resa runt hela världen och fått testa på livet som elitidrottare. Jag är extremt tacksam över att jag har fått representera Sverige på stora mästerskap och fått spela viktiga avgörande matcher. Det stödet och uppbackning som jag fått är jag väldigt tacksam över och jag är så glad att så många har trott på mig. Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått denna chansen samtidigt som jag självklart jobbat stenhårt för att nå dit.

Så vad var det egentligen som hände?

Varje gång jag dök upp på läger kom det en ny kommentar om hur jag var klädd, att jag skulle fokusera på annat än killar och så fort min väska var lite tyngre så var det pga ”allt smink och alla parfymer” jag hade med mig. Jag åkte alltså på läger för att träna hårt och utvecklas (precis som de andra deltagarna) men bemöttes på ett helt annat sätt. Det var som att jag aldrig fick vara med på samma villkor som de andra. Det blev som ett hån gentemot den effort som jag la ner vad gäller min träning och även mina resultat.

Jag kände mig förminskad och undervärderad. Varje gång jag tog upp problemet till ytan blev jag lovad en rad olika saker och blev tillsagd att det endast var tillfälligheter eller missförstånd. Ett tydligt exempel inträffade i februari 2018 på ett landslagsläger innan Safirs internationella. Lägret var för alla som skulle spela för Sverige i tävlingen vilket jag var uttagen att göra. Därför blev jag väldigt förvånad när jag inte stod med på lägerinbjudan. Alla namn fanns förutom just mitt. Jag hörde av mig till den ansvarige och undrade vad som hänt varpå jag fick som svar att han “glömt” mig. Hursomhelst bad han mig komma på lägret ändå. Väl där fick jag nyheten att det inte fanns plats för mig och fick därför träna själv innan den ordinarie träningen börjat. Antingen så var det med flit och riktat mot mig, eller så var det ännu en gång ett missförstånd där den ansvarige tränaren glömt mitt namn och inte förstått att detta inte var den bästa problemlösningen. Jag vet inte vilket som är värst. Oavsett har jag aldrig hört talas om att något liknande inträffat.

Här någonstans började jag inse att det var något allvarligt fel med denna organisationen och som följd av det började min motivation och tro på mig själv svikta. Jag känner verkligen att jag inte vill vara en del utav den kulturen.

Sexistiska uttalanden blev återkommande.

Kommentarer som att stämningen höjdes när tjejerna hade kjol på träningen, att jag kanske inte skulle filma mina matcher då jag bara filmar i sovrummet eller varför inte att jag ska byta position i backhand, precis som jag kan så bra i sovrummet. Det handlade även om fler kommentarer som inte bara träffade mig och som inte bara var sexistiska, men det är inte min sak att berätta.

Jag kom i kontakt med förbundschefen då jag var extremt angelägen om att få hjälp. Vid första tillfället som vi skulle ses så ställde han in pga ”fotbollsträning med polarna”. När det äntligen var dags så kände jag mig väldigt förminskad. Problemet handlade inte längre om vad som faktiskt hänt. Nu lades det på mig och jag blev både ifrågasatt och dumförklarad. Efter ”fotbollsträningen med polarna” hade han dessvärre brutit benet vilket skulle komma att bli ett stort problem. Han kunde nämligen inte boka in ett möte då han inte fick flyga med gips. Tanken som slog mig då var att det finns tåg eller kanske ännu mer uppenbart, att ringa.


När jag med flera andra försökte ta tag i problemet så gjorde vi en namninsamling. Alla förutom en spelare skrev under pappret i hopp om en förändring. Den gavs till landslagsledningen och sedan hörde vi egentligen ingenting mer om det.


Även om jag efter mina tidigare försök inte har så stora förhoppningar att detta kommer göra någon större förändring då detta är ett förbund där ledarna håller varandra om ryggen. Men jag hoppas att det kan öppna folks ögon samt hjälpa andra som varit med om liknande händelser. Förmodligen kommer jag få som svar att min historia inte stämmer och den kommer säkerligen förvrängas precis som tidigare, vilket jag såklart inte kan påverka. Det känns iallafall väldigt skönt att få dela med mig av min sanning samt svara er alla som undrat, sedan är det upp till var och en och göra sin egen tolkning.

Gillar

Kommentarer

johndoe
,
mismanagement misogynism mistakes. too many misses in this match. leader should be fired i guess. keep your spirit alive.
Linda
,
Tack för det mod som du visar genom att lyfta denna fråga. Det betyder mycket för kvinnor som förminskas i idrottsliga (eller andra) sammanhang. Jag beklagar att du fått lida under så lång tid och jag förstår att det varit en lång resa fram tills du nu orkar/vågar berätta. Jag hoppas och tror att din viktiga berättelse kan leda till förändring på flera plan,
Kjell
,
Otroligt trist att du väljer att sluta. Det borde finnas kurser för idrottsledare att lära sig hantera det utseendemässigt tilldragande inom sport. Det är jättebra att du tar upp och pratar om den här typen av förtryck som du har varit utsatt för. Antagligen bästa sättet att få bort det otidsenligt agerandet inom ledarkåren inom svensk idrott.
Ellen
,
Fan va du e grym!! Att som 18-åring stå upp för vuxna på det sättet är inte lätt, tvivla aldrig på dig själv i den här kampen när de dumförklarar dig för det du gör är så jävla rätt. Jag känner inte dig men känner mig ändå sjukt stolt över dig, att du tar ställning mot dessa idioter, you go girl!
Ulrika
,
Så starkt av dig att berätta Ellen! Jag hoppas att detta leder till en upprensning i organisationen och att du sedan kanske hittar tillbaka till landslaget om du vill! Kram
Brain,
Fantastiskt civilkurage av dig att stå upp i denna situation med dysfunktionella ledare och organisation. Förstår fullkomligt ditt val att backa. Kanske kan du kan vara med och bygga upp något nytt?
Nina
,
Hej Ellen
Jag är ledsen att det här hände dig. Jag tror dig. Det var inte ditt fel. Det är pinsamt av förbundet att de inte tog dig på allvar, genom att inte ta dig på allvar så gav de möjlighet för det oacceptabla beteendet att fortsätta. Det är långt från ok. Vuxna människor borde veta bättre. De borde oclså ha fokus på att skydda offret och inte förövaren.
Mikael Larsson
,
Hej Ellen jag hoppas verkligen att de fixar så att du hittar motivationen till at satsa på pingisen i landslaget igen. Man blir ju så besviken när man läser hur idrottsledare behandlat dig och vad jag förstår andra och det är inte du som ska sluta. Det är idrotten som ska bedömas vad man har på sig eller hur sminkad man är , är en privat ensak, som inte har något med idrotten att göra. Mycket bra och starkt av dig att stå upp mot detta oacepptabla beteende. Kämpa och lycka till framöver jag hoppas att förbundet löser detta. Med vänlig hälsning,
Anna-Karin
,
Hej Ellen! Jag läste om dig idag i DN om ditt beslut att sluta med pingisen och om hur du blivit behandlad. Detta gör mig så förbannad att du som ung kvinna ska behöva bemötas på detta sätt, inget har ju hänt sen metoo pingisförbundets flata agerande är under alla kritik, de borde skämmas. Alla kvinnor i som har något vett stöder dig. Jag tycker det är starkt att du tar striden. Ingen ska dömmas för att man gillar att bejaka sin kvinnlighet och exprementera med sitt utseenden eller mode, varför kan man inte gilla både mode och sport!? Bekämpa gubbslemmen, vi ska ha sunda och bra män som ledare inom idrotten. Stå på dig, allt gott till dig. Kram från A-K 🤗
Lotjep,
Såväl jag känner igen detta inom flera andra områden såsom skola, universitet och arbetslivet! Såå starkt och modigt att dig att stå upp emot självklarheter!! Det finns inget att diskutera här! Det finns en rätt till allas lika värde!! Att tränaren inte kan hantera sin sexualitet är hans problem. Tyvärr blir det även ditt! Djupt tragiskt och helt otroligt svagt och utomordentligt dåligt hanterat av ledningen. Tyvärr följer detta bara de strukturer som finns i vårt samhälle i Sverige idag. Många styrkekramar till dig och jag är så glad att du orkar och vågar visa att detta är fel!