Latest pic on instagram. Make sure to follow me there - Ellendelin_

Åh gänget. Jag är kär i mina nya byxor! Sprang in på Zara en snabbis och lyckades få tag på dessa. Ett par löst sittande byxor med perfekt längd. En byxa precis i min smak. Kommer matcha dem mycket med vita överdelar och speciellt med min vita favvo stickade tröja/ Var först väldigt osäker på storleken, är vanligtvis en xs/s och byxorna är i m, men dem satt perfekt! Fick även med mig blusen och en liten scarf som inte finns med på bild. Bra shopping = glad Ellen!

Nu blir det läggdags. Batterierna behöver fyllas på och kroppen vila. Kyssar och kramar vännerna mina.

Jag har väl egentligen aldrig öppnat upp mig kring min skada. Det är ingenting som har fått mig att bryta ihop så mycket som skadan och det är ingenting som har fått mig att undra vad jag ska göra med framtiden som skadan.

Min högsta dröm är att få stå på en scen någonstans i världen och göra det jag älskar. Att dansa. Få publiken att bli emotionellt berörda genom kraftfulla rörelser och magisk musik. Jag vill ingå i ett danskompani som reser världen runt, som dansar på gator och torg, scener och operor. Jobba med världskända koreografer som inspirerar min dansstil. Som utvecklar mig och min stil. Den tanken gör mig exalterad, ger mig gåshud.

När jag tappade kraften i benen på jobbet en lördag för två månader sedan blev jag rädd. Skräcken som spred sig genom kroppen är obeskrivlig. Skulle hela min framtid vara förstörd? Ryggen är en såpass viktig kroppsdel som inte går att leva utan. Jag grät egentligen inte för att det gjorde ont. Jag grät för att tanken av att aldrig kunna dansa igen gjorde kroppen kraftlös. Att aldrig få dansa igen. Den meningen existerar inte i mitt liv.

Det är väldigt lätt att man glömmer uppskatta det man har när man väl har det och det var väl den tanken som slog mig när jag helt plötsligt inte kunna röra på mig såsom min kropp var van att röra sig på. Jag gick runt med konstant ångest. Ångest över att jag tagit livet för givet och ångest över min framtid. När ryggen var som sämst mådde jag väl inte speciellt bra och det var då jag bestämde mig för att ryggen skulle bli bra. Man ger inte upp en dröm bara sådär. Och sen blev ju allting bra - till slut. Efter röntgen svaren kändes allting skit rent ut sagt och den perioden var som jobbigast, men nu är saker helt okej.

Två månader senare känns ryggen helt okej. Det gör ont men inte alls på samma sätt och jag kan träna på som vanligt. En del rehab kommer krävas, men än så länge är allting okej och det är tusen gånger bättre än att det skulle vara dåligt.

Såhär mysigt kan man ha det i Italien! Solen lyser för fullt och jag lever i mitt esse. Vaknar till vågornas ljuvliga sång och somnar på samma sätt. Hur underbart låter inte det? Tänk om man levt såhär varje dag.

Vi har hunnit med en hel del på vår resa. Första kvällen I Italien blev dock inte riktigt som vi tänkt oss och vid nästintill midnatt satt vi runt köksbordet i den hyrda lägenheten med varsin italiensk pizza. Lite härligt ändå. Det slutade ju ändå bra!

Har förresten bestämt mig för att ta semester från allt som har med kost att göra. Givetvis sitter jag inte och proppar i mig massa socker, men det är så svårt att hålla sig till den kosten man är van vid när allting inte finns i matbutikerna. Just nu njuter jag av nybakat Italienskt bröd och en traditionell svensk fika på kvällarna. Livets kontraster, visst är dom härliga!

Såhär ser det ut ovanför vår lägenhet. En underbar utsikt över både byn och havet. Olyckligtvis har vi ingen havsutsikt från lägenheten, men det räcker att gå ut och upp för alla trappor för att slås av det här. Där skulle man kunna stå i timmar. Utöver den utsikten är det bara att gå två minuter så kommer man till torget. Bilder och ännu mer berättelser kommer när jag är tillbaka i Sverige och har landat där. Tog inte med mig någon dator, medvetet. En detox från internet är behövligt lite då och då. Slänger in lite inlägg när jag känner för det, även mobilbilder har sin charm.