tacksam

Ny vecka. Ny energi. Dessa dagar att stanna hemma var det bästa beslutet någonsin. Jag känner ro i kroppen och har verkligen fått flera tankeställare.

Någonstans tappade jag bort delar av mig själv som jag har hittat nu igen. Bland annat har jag hittat tillbaka hit, som ni kanske märkt. För första gången på vad som känns en evighet tycker jag det är roligt att blogga och fotografera igen. Att läsa. Att skriva. Allt det där som jag älskar. Är. Så. Tacksam.

Har känt en otrolig tacksamhet, faktiskt. Jag, mamma och lillebror satt hemma hos mormor och fikade och jag började nästan att böla. Av kärlek och för att jag har såna fina människor runt omkring. För att jag bara är tacksam över de där små fina stunderna i livet, som man ofta glömmer bort. Man ska inte ta något för givet.

Gillar

Kommentarer

VACKRA ORD

Ibland fastnar jag. Läser bara ord eller vackra meningar. Jag har en hel del favoritord som jag älskar, som liksom ligger fint i munnen när man uttalar dem. Har ni någon favorit?

Sommarregn. Lycklig. Smultron. Ögonblick. Natthimmel. Vacker. Honung. Ljuvlig. Solstråle. Alltid.
Känsla. Snöflinga. Syskon. Naturlig. Älska. Morgonljus. Vemod. Havsbris.
Sommar. Blomsteräng. Frost.

Gillar

Kommentarer

Ångest, tankar och funderingar

Söndagsmorgonen började med en dipp med oro, lite ångest inför framtiden och allt möjligt. Hjärnan spökar ibland vilket får mig att brista ut i gråt. Som tur är har jag min familj som stöttar och peppar. Jag oroar mig ofta för saker som jag inte behöver oroa mig för. Tänker på saker jag inte behöver tänka på som 20-åring.

Jag vill flytta hemifrån samtidigt som jag inte vill det. Jag vill resa. Vad ska jag jobba med? Vad vill jag med mitt liv? Vill jag ha barn? Ska jag bo kvar här i stan? Ska jag flytta långt bort? Jag trampar på i samma ekorrhjul. Herregud, jag måste göra något för att bryta det. Mina dagar känns roliga. Mina dagar känns tråkiga. Nej, jag är jättenöjd med mitt liv. OSV.

Det känns som att alla skyndar fram så fort medan jag fortfarande står kvar och stampar. Sen kommer jag på att så är det inte alls. Jag har kommit långt på andra sätt, jag går min egen väg och kanske inte gör som alla andra just nu.

Ett par timmar senare var jag i alla fall tillbaka på banan igen, skönt att jag lyckas vända ganska fort. Ibland hamnar man på små fallgropar innan man kan fortsätta ta sig framåt. Livet är väl så, I guess.

Det blev sen en långpromenad efter lunch vilket var välbehövligt. Hemma igen körde jag 5 km på vår roddmaskin nere i källaren och detta träningspass kändes som terapi. Efter en dusch och kycklingsoppa till middag ställde jag mig för att baka. Ännu mer kärlek till själen. Nu ska jag bara mysa resten av kvällen.

Jag är tacksam att jag vände dagen till det bättre och gjorde det till en må-bra-dag trots allt <3

Gillar

Kommentarer