Fredag 9/2
Förmiddagen spenderade jag med Yeddan och barnen. Vi käkade god frukost och spelade kubb. Lillkillen sa mitt i en lek ”you are my girlfriend”, en kall kår gick som en blixt genom min kropp och jag började kallsvettas, om man tänker på hur parutvecklingen ser ut idag så kanske min livskamrat inte är född än.
Jag sa hejdå till Yeddans fantastiska familj och vi begav oss åt stationen. Våran uber satt med vantar och öronpuffar på sig. Vilket var väldigt konstigt i en 29 gradig värme. Yeddan hjälpte mig på bussen och så sa vi hejdå. Det har varit så härligt att få ta del av hennes liv de här dagarna. Se hur hon har det, och prata igenom allt som har hänt sen senast vi sågs.

Nu sitter jag iaf på den här bussen som om 11 timmar ska vara framme i Sydney. Eftersom jag är som jag är tvingade jag mig själv att se på den där säkerhetsfilmen som bussbolaget visade som säkert spelades in 2003. Men nu vet jag som tur är att man varken får röka, droga eller dricka alkohol på bussen. Inte nog med det, jag vet också hur man spolar och tvättar händerna på bussen och om man mår illa så ska man spy i den lilla vita påsen som ska sitta på sätet framför. Det är tydligen en lyx eller något för vår buss har ingen vita plastpåsar så jag får väl vrida den här blå tyggardinen som jag har närmast mig vid fönstret ifall illamåendet skulle vara framme. Så ja nu sitter jag här och tittar ut genom fönstret mot den australienska bussen och försöker så in i helvete för att få se lite vilda kängururs men min koncentration störs av min majsbågesknaprandesätesgranne som dricker en 2 liters Coca-Cola med smal av vanilj direkt ur flaskan, och han som snarkar högre än pappa i sätet framför och så får vi inte glömma filmen som de har satt på i bussen med högsta volym som man knappt hör sina tankar. Helt plötsligt slår det mig att jag har glömt att titta i toaletten varje gång innan jag sätter mig när för att utvika att något djur har slingrat sig fram genom kloakerna.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Torsdag 8/2
Vi började dagen med att ta barnen till en jättefin park som ligger precis i närheten. Den har precis allt ett barn kan tänka sig att leka med. Fontäner, rutschkanor, klätterställningar, trampoliner, gungor, sandlådor, linbanor ja verkligen allt. Efter parken bestämde jag mig för att åka in till Melbourne och fixa bussbiljetten till Sydney och shoppa lite. Det var så häftigt att gå där själv och bara suga in staden lite. Det är verkligen en underbar stad som jag känner mig hemma i, trygg lixom. Jag brukar annars bli lite stressad av att vara själv i något ställe som man inte riktigt känner till, men här är det hel lugnt förutom att jag håller mig från parken.

Mitt självförtroendet är iaf på topp: så jag står i en rulltrappa på väg upp och så hör jag bakom mig hur en kille säger ”excuse me” och jag vänder mig bakåt och ser en snygg kille med gitarr. Så jag tänker ju att han vill mig något så jag svarar lite flörtigt ”yeah hey” och han bara ”can you please move”. Visar sig tydligen att jag står på fel sida av rulltrappan. Jag har nog lyckas försena ett 20 tal personer genom att stå på höger sida i rulltrappan istället för vänster. Men samtidigt så är stress bland det farligaste och dödligaste vi har i dagens samhälle så vi får väl hoppas att jag genom att få dem att missa tåget fått dem att tänka om, sätta sig ner hinna ta en kaffe och tänka på meningen med livet innan nästa tåg kommer.

Senare på kvällen åkte vi till ett av Australiens största köpcentrum i Chadstone, Malvern Est. Det var ju som en hel stad där inne. Fyra våningar som var en mil långa. Gick ju vilse på 10 minuter eftersom allt såg lika dant ut och på grund av storleken kunde de vara fyra affärer av samma märke på samma våning. Där och då önskade jag att jag hade satt på mig ett sånt där borttappadungearmband. Jag köpte iaf, en keps och sånna där tyska tofflor. Tydligen pusselbitarna som behövs för att bli en riktig packpacker.

Likes

Comments

Onsdag 7/2
Eftersom Yeddan är aupair så hade vi en dag med de yngsta barnen framför oss. Eftersom det skulle bli 38 grader i skuggan bestämde vi oss för att gå till poolen som låg en bit bort. Efter att traskat en bra bit i värmen var vi framme och man kunde se lyckan i lillkillens ögon. Väl framme vid disken möttes vi av en tråkigt besked, poolen var hyrd av skolorna i trakten för en karneval och var tyvärr inte öppen för allmänheten. Det stod en hel drös med arga mammor som tyckte det var helt vidervärdigt hur de kunde stänga poolen på en sån här varm dag. Själv tyckte jag lite synd om killen i kassan och tänkte tillbaka till mina dagar på Hemköp i somras när de där guldkornen till kunder fick utbrott på mig när varorna till specialpris tog slut, inte fan kunde jag rå för att vi hade fått för lite varor skickade till oss. Men jag bara log och tog med glädje emot salivet som spottades i ansiktet på mig i samband med utbrottet. Vi begav oss hem igen och var lite med barnen hemma innan vi åkte till stranden vid Elwood. Vi stannade på vägen och käkade i Elsternwick. Stranden var helt fantastisk trots att det började bli sen kväll. Solen var på väg ner var men det var fortfarande fullt av full och över trettio grader i luften. Vid stod och snackade med ett par vattenskoterkillar och blev erbjudna ett åk. Jag tackade nej på grund av mitt ryggskott men Yeddan var sugen. Hon tvivlade och sa till slut nej. Vi satte oss på strandkanten igen och hon såg ut som om hon hade gjorts sitt livs största misstag. Varför tog hon inte chansen och bara följde med på ett åk. Tankarna såg it att hemsöka henne. Som tur var kom killen tillbaka och erbjöd henne en än gång men hon tackade nej eftersom han bara hade en flytväst. Det känns skönt ändå, att vi fortfarande har förnuftet med oss.

Likes

Comments

Tisdagen 6/2
Började morgonen med att packa ihop våra grejer för att Wilma skulle vidare till Sydney på kvällen och jag skulle flytta hem till Yeddan ett litet tag. Tråkigt nog fick vi inte lämna väskorna på hostlet utan blev tvungna att dra med oss dem hela dagen eftersom Wilmas buss inte gick fören klockan sju på kvällen. Vi bestämmer oss för att gå och sätta oss vid biblioteket och turas om att vakta väskorna. Medans Wilma vaktar väskorna besöker jag själva biblioteket. Det är verkligen helt fantastiskt vackert, en otroligt genomtänkt arkitektur med en historia som berättar sig självt (hoppas ni läser det där med Kurt från antikrundans röst). Jag går ifall direkt till galleriet med alla tavlor som berättar om hur Melbourne blev till. Där går jag runt helt fascinerad av tavlorna. De är otroligt vackra och fulla av liv. Jag försökte skumläsa iaf några av tavlornas informationsskylt men tålamodet och intellektet räckte inte hela vägen. Nog för att jag var intresserad av historien bakom verken men den största anledningen till att jag läste var nog att den där halvt livsfarliga vakten som stod vid kanten sneglade lite sned på mig och jag ville inte att han skulle misstänka mig som en taveltjuv. Inte för att jag skulle kunna få plats med en 2 meters tavla i min lilla ryggsäck men ni vet hur paranoid man blir. Eller det kanske bara är jag, redan som 4 åring gick jag i affärerna med händerna bakom ryggen för ingen skulle tro att jag var där för att sno. Personalen i affärerna brukade skratta åt mig och sa att jag såg ut lite som en gubbe. Återigen tillbaka till biblioteket. Jag gick upp några våningar där de hade en historisk utställning med massa föremål. Jag råkade hamna mitt i en tour med en guide. Jag var ju också intresserad så jag försökte ställa mig lite snyggt vid sidan av och låtsas vara intresserad av några gamla mynt och en stövel medans jag lyssnade med ett halvt öra på vad guiden sa. Jag insåg dock ganska fort att man inte kan stå och beskåda en gammal stövel i en kvart utan att se ganska misstänksam ut så jag gav upp tanken att få åka lite gratistourräkmacka och begav mig ut ur biblioteket. Jag mötte upp Wilma utanför och vi gjorde upp lite planer för dagen. Jag skulle bara gå på toa innan jag skulle gå på mitt andra väskpassandepass för dagen. Så väl inne på den lilla trånga båstoaletten. Gör jag någon typ av snevridning och jag känner hur ryggen helt och hållet protesterar. Det går som knivhugg i ländryggen och jag når snabbt insikt om att jag har fått ryggskott. Tankarna är många i denna stund innan paniken bryter ut över att jag inte kan böja mig, sitta, eller knappt stå rakt. Jag hinner tänka att det här får väl bara gamla människor som behöver en anledning till sjukskrivning och att jag kanske bara har sträckt mig. Jag går skitnödigt ut från toaletten och försöker andas i fyrkant för att inte svimma av paniken av att vara packbacker med ryggskott. Med skitnödigt så menar jag som att det ser ut som man inte kan böja ordentligt på benen utan att det ska brista och allt hamnar i brallan för det var precis så det kändes. Det första jag gör i parken är att googla mina symtom och behandling. Jag fortsätter min skitgång till ett närliggande apoteket och köper allt som verkar ha en bild på en rygg på paketet. Jag inser också att denna dag måste fortsätta som planerat så jag slänger i mig lite värktabletter och smörjer med lite salva. Väl i parken igen försöker jag hitta en ställning som gör minst ont. Från ingenstans kommer det en kille och sätter sig precis bredvid mig, deja vu tänker jag men när han sträcker sig fram för att ta i hand och presenterar sig med exakt samma namn, går det upp för mig att det är exakt samma kille. Vafan hinner jag tänka medans jag säger mitt namn. Kommer han inte ihåg mig från igår eller vad håller han på med. Allt känns så konstigt och jag blir förvirrad, först tänker jag att han vet att det är jag men att han vill köra på samma taktik som igår eftersom jag inte accepterade hans vänförfrågan men så börjar han fråga massa saker och jag får inte känslan av att han känner igen mig. Så jag drar slutsatsen att han är någon skumparkraggare som låser in tjejer i sin städskrubb. Jag tänker ju att jag är det perfekta offret nu när jag knappt kan röra mig utan att känna mig som en geléråtta som har legat i några år under sängen och blivit helt stel och orörlig. Jag ringer i panik alla vänner jag känner och Emma svarar som tur är och inte långt efter det kommer Wilma och jag kan berätta läget. Vi bestämmer oss för att köra på en annan teknik och låtsas vara väldigt nära vänner. Det lyckades få honom att gå där ifrån. Men jag har lyckas få parkskräck. Jag vinkade hejdå till Wilma och tog en uber till Yeddan.

Likes

Comments

Måndagen 5/2
Vaknade upp med ett leende på läpparna. Bara tanken av ett eget badrum gör att mina mungipor sträcker sig från Ystad till Haparanda. Förmiddagen var väldigt lugn, vi bestämde oss för att gå ner till biblioteket för att läsa och sola lite. Väl i parken ringer jag Emma för att prata om våra äventyr på helt separata världsdelar. Mitt uppe i vårt snack kommer det en kille och sätter sig bredvid mig. Jag blir först väldigt chockad, i Sverige är man ju inte så van vid att någon sätter sig precis bredvid och börjar snacka, i Sverige ska man ju minst vara 2 meter ifrån varandra när man väntar på bussen. Jag försöker svälja klumpen av den lustiga känslan jag får av den här killen och försöker intala mig själv att det bara är min svenskhet som gör detta konstigt. Samtidigt har jag Emma i telefonen, som hör hur jag biter mig i tungan för att försöka vara trevlig. Han låter ungefär som en uppspidad duracellkanin och dricker maniskt vatten mellan varannat ord. Han tycker jag ska berätta för Emma att jag pratar med världens mest fantastiska människa just nu. Jag försöker vänligt ge signaler att jag inte är intresserad. Han frågar ”vad jag ska göra idag” tre gånger och jag börjar bli ganska obekväm. Emma sitter där på andra sidan jorden och gapskrattar i luren. Jag säger att jag snart ska äta lunch och han insisterar på att vi hinner ta en kaffe. Jag säger ”nej tack”medans Emma försöker övertala mig om att gå på denna dejt, hon har ju dock inte sett den här killen. Han säger då självsäkert att vi ska byta nummer. Jag säger då att jag tyvärr inte har något australiskt telefonnummer. Efter mycket tjat ger jag honom min Facebook men accepterar honom inte. Wilma kommer och möter mig i parken igen och vi går tillbaka till hostlet för laga lite mat innan vi skulle möta upp Yeddan. Vi tar tram till stranden St Kilda för att se de vilda pingvinerna som kommer in till stranden vid solnedgång. Och tro mig mina konstiga parkupplevelser slutar inte där.

Likes

Comments

Söndag
Vi vaknade upp runt 11 tiden och gjorde oss redo för att åka och käka en sen lunch i stranden tillsammans med Yeddans vän Fanny som också är en svensk tjej som bor i Melbourne. Så vi tog en uber till Brighton. Åt en jättegod lunch på half moon. Efter lunchen åkte vi till Brighton Box Beaches. Stranden som är känd för sina ”boxar” eller små hus i alla olika färger och mönster. Vi sa efter en liten stund hejdå till Fanny och åkte hem till Yeddans familj för att ha en barbecue med familjen och deras vänner. Det var jättemysigt och så härligt att testa på hur det är att vara i en Australiensk familj. Runt elva åkte jag och Wilma till vårt nya hostel Discovery. Vi hade bokat ett rum med tio sängar det vill säga 20 platser. Vi möttes av en hemsk syn. Rummet var fullt av grejer, snarkande människor, illa luktande soppor, kläder, väskor allt man kan tänka sig. Jag och Wilma kollade på varandra och tänkte nog egentligen samma sak. Inom mig kände jag bara NEJ. Wilma försökte ändå vara positiv men efter att ha letat runt i rummet i fem minuter hittade vi bara en säng. Vi gick ner till receptionen igen och sa att det bara fanns en säng i rummet. Vi spelade lite på snyftkortet och lyckades få ett helt eget rum med egen toalett för samma pris. Vi var överlyckliga bekväma svenskar som uppskattar toapapper och lite privatliv ist för gemenskap. Antar att vår backpacker anda kommer komma på vägen.

Likes

Comments

Lördagen
På lördagen åkte vi och hälsade på Yeddan och hennes familj. De bor i ett jättefint villaområdet utanför Melbourne. Vi åkte ut mot Port Melbourne och stranden för att käka lunch på en resturang med havet som utsikt. Sen åkte vi tillbaka hem köpte lite rosé och gjorde oss redo för kvällen. Vi satt på Yeddans veranda och snackade och sippade på lite vin. Sedan tog vi en uber in till Windstor. Där vi först gick in på en klubb/bar som hette Lucky Coq sen vidare mot revolver där vi träffade två killar från Sydney som vi hängde med. Revolver var väl inte riktigt stället i vår smak så vi gick tillbaka till Lucky Cook och spenderade resten av kvällen där, tills det var dags för fyllekäk. Längst gatan vandrade vi tills vi stannar upp utanför ett hamburgareställe. Där lyckades vi pruta till oss en gratis pommes när vi beställde tre burgare. Vi slog oss ner bredvid en Britt som hette Tom. Jag och Tom gav oss in i en djup diskussion om framtiden och den ständigt pågående IT-utvecklingen. Vilket samhälle vi tror att våra barn kommer växa upp i osv. Precis som samtal ska vara klockan 3 en lördagsnatt. Tom begav sig hemåt och det kom två australiensare och satte sig ett bord bort. Vårt samtal började med att jag ramlande av min stol rakt ner i stengolvet. En riktigt bra isbrytare. Efter käket begav vi oss hemåt.

Likes

Comments

Fredag
Dagarna här går så fort! I fredags var vi först på national gallery of Victoria. Ett konstmuseum som var otroligt fint. Det fanns verkligen allt mellan himmel och jord. Vackra klänningar, flera 100 års gamla tavlor, dödskallar stora som hus, rum helt täckta av blommor. Det var inspirerande, verkligen värt att se. På kvällen kom Yeddan in och vi såg på Ute bio på QV. Meangirls är svårslaget! Det verkligen hur mysigt som helst, att sitta där ute mitt i stan och titta på film medans solen gick ner.

Likes

Comments

Torsdag!

Igår besökta vi St Kilda som stranden heter här i Melbourne. Den var mycket finare än jag trodde. Visade sig också att man under solnedgången kan se pingviner vid strandkanten. Vi gick sedan tillbaka till hotellet som är en bra bit. Sammanlagt blev det nog en runda på 1,5 mil igår. Solen var framme så brände mig rejält. På kvällen mötte jag upp Yeddan och vi satte oss och käkade i skateparken nere i botanic garden. Hur mysigt som helst.

Likes

Comments

Victoria Market
I onsdags var vi på Victoria Market.
En marknad där du kan hitta allt möjligt. All typ av mat och dricka. Meterlånga längor med matstånd vars utseende är färgglada och matchande med de som står och serverar i dem. Musiken dunkar genom stora högtalare från varje håll. Vi hade turen att hamna precis vid ett bord nära scenen där Matt Kortis spelade live. Var tvungen att testa våfflorna så blev inte mycket mer till lunch 😋

Likes

Comments