När jag trodde att jag hade nått botten så faller jag ytligare ännu längre ner....

Jag som trodde att denna dag skulle bli bra. Men så fel jag hade när jag skrev första inlägget i dag, allt bara vända. Totalt...

Hela denna dag har varit ett helvete, har aldrig känt dem känslorna som jag kände i dag, eller tankarna för den delen. Usch, vill egentligen inte ens skriva ut dem här, mår så illa av att bara tänka tanken på dem igen. Men samtidigt känner jag mig i samma tanke gång nu som för någon timma sen. Vilket bara de gör mig orolig, orolig för att vara själv, för att inte ha någon nära mig just nu. Att vara själv på mitt rum även fast familjen är på undervåningen😥Vågar inte somna då jag inte vet vilka tankar som kommer komma eller drömmar som dyker upp.

Men att ha dem där självmords tankarna i huvudet gör mig riktigt rädd, att jag bara ville ta en kniv och få ett slut på detta mående en gång för alla. Eller att trycka in naglarna i armarna så jag får känna smärtan på något annat sätt. Men att höra min egna röst i huvudet som säger "dö, dö, allt blir så mycket bättre om du bara gör det".

Så att trycka in naglarna i armen känns som sagt bra i stunden, men efter? Då mår jag förfärligt för att den tanken ens kom upp.

Och sen att behöva förklara allt för familjen, den biten är väldigt på frestande. Att bara behöva erkänna att jag har haft självmordstankar, och sen att höra mamma säga att hon kan köra mig till psykmottagningen om jag skulle känna att det skulle behövas. Så bara den tanken gör mig nervös, vill inte behöva säga dem orden till min egna familj, ja! Kör mig till psykmottagningen , vill inte höra mig säga dem orden. Vill inte ens tänka så långt, om den dagen väl kommer🥺

Hur ska jag förklara för alla runt om kring mig? Hur förklara man något sånt?

Hoppas verkligen att morgon dagen blir bra, att jag vaknar med ett bra humör, att jag slipper ångesten, självmordstankarna och dem duma tankarna/ljuden i mitt egna huvud...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229