Jag mår bra, intalar jag mig själv?

Önskar att jag kunde skriva att mitt mående var bra igen, att jag kände lycka, glädje m.m. Men ska väl inte klaga så mycket egentligen då jag har mått ganska okej ändå. Sluppit gråtande nätter, dagar av gråt. Känslan av ensamhet, självmordstankarna, känslan av att allt är jobbig och att inget kommer bli bra.

Känner mig så instabil just nu, som att allt runt mig bara kommer rasa om jag tar ett fel steg. Eller om psyket fallet en gång till så kommer allt bli så fel igen och jag måste pyssla ihop pusslet igen så att säga. Så denna vecka har verkligen varit i en skräck zon för mig. Hela veckan har varit på frestande psykiskt, inte känt mig som mig själv. Gråten har funnit där hela tiden, antagligen liggandes och tryckande eller så har de fallit några tårar. Känt mig väldigt off mot alla runt om kring mig, vill bort från mänskligheten helt enkelt. Undvika så mycket människor som det bara går när man jobbar med barn, är inte alltid det lättaste.

Att försöka ha ett leende på läpparna 6 timmar måndag till fredag, tar på krafterna. Att göra det bästa man kan av dagarna även fast man inte vill vara där, för att man inte vet hur dagen kommer att bli psykiskt.. Så att jag ha tagit bilen till jobbet varje dag har varit en lättnat faktist. Att kunna sova 20 min längre på morgon och det skulle inte göra något om jag skulle brista ut i tårar i bilen på väg till jobbet eller hem.

Men denna Lördag har varit riktigt seg, vaknade i natt och kände mig riktigt borta. Frossa men ändå varm och svettig. Så det var bara att ta sig upp och ta Alvedon och Ipren, passade även på att ta sömnmedicinen, egentligen bara för att jag absolut inte hade lust att ligga vaken hela natten. Så att vakna hal 1 var kanske inte så roligt men utvilad i alla fall, med känslan av en bakfylla var mindre roligt...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229