Göteborg till stockholm??

Trodde aldrig att jag skulle hitta det där extra, den där lyckan?

I alla fall inte efter J... Allt var kaos, mitt mående ska vi inte ens diskutera. Trodde aldrig att jag skulle ta mig ut från det helvete jag hade. Men är så tacksam för mina vänner som fanns där då och som finns nu! Utan er hade jag aldrig klara mig, hade aldrig varit där jag är i dag. Hade aldrig tagit mig upp och försökt att må bättre, tro mig när jag säger det. Hade ett rent helvete. Men kommer alltid vara så tacksam för dem vännerna som fanns där då som orkade med mig där som försökte hjälpa mig och efter några tuffa månader lyckades.

Under denna tid trodde jag aldrig att jag ens skulle få känna den där känslan av lycka igen. Var/Är så rädd för att gå igenom samma sak igen. Och då menar jag det fortfarande, är extremt rädd för att hamna där jag redan har varit. Sårad, ledsen? Kan inte ens beskriva känslorna jag hade då, som jag är så rädd för.

Så att jag har på något sätt efter 2 år av helvete?(Mer eller mindre) Hittat något som gör mig glad? Eller rättare sagt, hittat NÅGON😳 Även fast det gör mig så glad så blir jag samtidigt så rädd för det! För den där känslan, känslan när man gillar någon. Rädd att jag hellre backar och inte släpper in någon än att öppna upp mig och vara villig att försöka? Men även fast jag har öppnat upp mig till en bit om detta till X så är det fortfarande lika jobbigt nu som det var innan.

Att gilla någon men inte våga? Det funkar inte riktigt ihop... Så att försöka lägga alla gamla ärr bakom sig? Funkar till en vis del men inte till 100 som jag hade önskat i detta läge. Och att veta att han sen kanske får jobb i Göteborg? Kan inget annat än att vara mer än glad för hans skull, men det är fortfarande x antal mil från mig till honom då... Och ja, det är väl det som äter upp mig mer eller mindre just nu. Att bara träffa honom på helgerna? 😢 Vill inte ens tänka så lång just nu. Vill bara få detta över, vill bara veta om han får jobbet eller inte så jag därefter kan bearbeta att jag bara kommer kunna se honom på helgerna. Om jag inte tar mig ner över vardagarna då och då...

Finns så mycket mer att skriva om kring detta men känner inte att jag orkar öppna upp ett sånt sår i dag, är redan mentalt nere i dag så behöver inte gå ännu längre ner i såret så att säga. Men någon dag framöver kommer jag sätta mig ner och verkligen försöka att skriva ner allt, hur jag tänker m.m kring detta nu och då.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229