2020.....

Vilket år. Vart ska jag ens börja?

Mamma fick en stroke i början av året, någonstans under Januari månad. Karolinska i ca 2 veckor? Sen rehab i ca 2 veckor? Själv var mitt mående inte alls bra. Långt ner på botten, arbetslös och hade ingen aning om vad jag ville med livet. Att ha mamma hemma som sjuskriven gick mig verkligen på nerverna. Taxi hit och taxi dit. Inte kunde hon beställa färdtjänst som hon då fick rätt till. Så ja, hade utbrott då och då bara för att jag hade tröttnat.

Under februari/Mars så bestämde jag mig för att söka studier, Lastbilschaufför. Då jag har haft det i tanken flera gången men inte gjort något av den idén. Så sökta studierna. Och i denna stund av året så blev Cronona mer "allmänt". Människor runt om började prata mer om det. Vart det kom ifrån? Hur alla reagerar? Hur rädda alla var. Själv brydde jag mig inte så mycket, låter kanske dumt men hade så mycket annat i huvudet.

Desto närmare sommaren vi kom så blev corona värre och värre. Ännu mera snack på alla socialmedier om Covid-19. Vart man en gick in, varje grupp, varje person. Och där kom den första vågen. Vilket panik alla fick. Handspriten, munskydd, toapapper med mera var slut. Överallt. Har nog aldrig haft ett sånt bristande hjärta för dem äldre som inte ens kunde få toapapper med mera.

Men så tacksam för sommaren vi hade vilket ledde till att viruset minskade och allmänheten verkade lugna ner sig. Men så var det ju icke. Bara för att sommaren kom så var de lika mycket människor ute och nära varande som folkhälsomyndigheten rekommenderade att vi inte skulle vara.

Hur som så fick jag besked om mina studier. Att jag börjar plugga den 3 Augusti. I sammanband med detta så börjar morfar bli allt sämre och sämre. Mormor hade det jobbigare och jobbigare. Kommer inte ihåg när vi börja söka hjälp för morfar. Att få en diagnos. Men vet i alla fall hur jäkla lång tid det tog. Att du behöver ha diagnosen/sjukdomen på papper innan kommunen ens kan hjälpa till. Så när diagnosen väl kom så blev allt så mycket mer självklart. Alzheimers....

Skolan gick bra, teoriprov för c godkänt på andra försöket. Uppkörningen klarad på första försöket! Ny kurs och ny lärare. Psyket går upp och ner, men mycket lättare att hantera. Inga jobbiga, mörka stunder som i början av året.

Även fast detta år har varit extremt påfrestande, vilket jag nog inte är ensam om. Så är jag ändå så tacksam för dem små sakerna i livet. Sjukt bra vänner, en familj som jag ibland hatar men ändå älskar. Morfar fick sin diagnos och Mormor börjar äntligen få hjälp och avlastning!

2021?

Helt ärlig så har jag inga förhoppningar alls med det nya året. Vill bara att Corona ska försvinna och att vi kan försöka gå tillbaks till något mer normalt. Så vi kan börja umgås med nära och kära igen.

Hitta jobb efter studierna, så jag bland annat kan försöka köpa lägenhet och bil. Extremt trött på att fortfarande bo hemma och behöva fråga om jag kan låna bilen när jag ska iväg.

Sen att jag planerar att kunna ta med Nemo är en annan femma. Mestadels för att jag inte kan sova utan honom. Men också för att jag ibland kan få mina dippar i mående, samt så är det alltid bra att ha någon som måste ut. Vilket betyder att jag alltid måste ut. Men största del för att jag älskar den där helvetes hunden och ingen aning vad jag skulle göra utan honom

Fortsätta som planerat med träningen, försöka minska på sockret. (sagt det många gånger, men ibland krävs det att man går tillbaks i gamla vanor för att inse hur bra kropp och själv mådde utan dem)

Hur har erat 2020 varit? ♥️

Vad vill jag med det nya året, 2021?

Att mormor ska kunna få den hjälper hon behöver med morfar. Om det nu betyder att morfar måste in på ett boende så är det så

Ska försöka hålla igång träningen så gott jag kan. Undvika att ta "vilodagar" när jag känner att jag kan träna

Minska sakta men säkert på onyttigheter. Eller bara sluta helt? Vet i alla fall att jag ska försöka minska på hur mycket onyttigheter jag stoppar i min kropp

Skolan är äntligen klart i Mars!!! Förhoppningsvis jobb relativt snabbt efter det! Så jag inom snarast framtid kan flytta hemifrån och köpa bil!

Vad har ni för förväntningar med det nya året?

Denna jul blev verkligen inte som vanligt. Fortfarande lunch/middag hos mormor och morfar med familjen. Vilket i dessa tider var behövligt men kanske inte smart? (så inga påhopp kring det)

Sen gjorde vi det också för mormor skull då morfar har Alzheimers. Så mormor har det tufft och extremt tufft vissa dagar!

Hur kommer det sig att man under varje jul äter alldeles för mycket än vad man borde? Köttbullar, korv, potatis, sill, lax, rödbetssallad, ägg? Väldigt glad att man bara äter det 1-2 gånger per år.

Men smått jobbigt var det att fira jul detta år då det kanske är sista julen som morfar är med. Just för Alzheimers... Så tråkigt men tyvärr inte mycket man kan göra åt det heller.

Fick detta i julklapp! Så sugen på att verkligen testa dessa och se hur min hud blir. Fick ju en tidigare julklapp redan i November, Hanna Öberg´s tränings app. Eller rättare sagt ett års prenumeration av mamma och pappa!

Vad fick ni i julklapp?