Jobbigare att prata med psykologen en vad jag trodde
Så tacksam att det finns psykologer men usch vad jobbigt det är att träffa en. Tror dock att det var ännu jobbigare i dag, mera för att vi pratade om mera känsliga ämnen. Bland annat min vikt, för att jag skrev om den i min läxa som jag hade.
Och att ta upp det igen med någon är ännu jobbigare. Speciellt nu när jag ska lära känna mig bättre, och kunna förstå sig på mig bättre. Såna där saker som man aldrig tror kommer hända när man mår dåligt, när man inte känner hopp, när varje dag är en kamp och att försöka kämpa sig upp igen är rena mardrömmen!
Har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde på hela vägen hem, har aldrig gillat att gråta och speciellt inte framför någon. Så är extra känslomässig just nu, men de är med allt rätt. Har aldrig haft det lätt att prata om känslor, eller mående. Har nästan alltid stängt in dem i mig själv, eller skriva av mig så bara jag vet.
Men nu när jag öppnar upp mig här på bloggen så blir jag inte så ensam om detta. Öppnar upp mig på ett helt annat sätt en vad jag trodde, men samtidigt är det skönt, då jag får höra era råd kring saker och ting! Vilket hjälper, det hjälper att höra att det bara inte är jag som mår dåligt. Utan att vi är flera som kan hjälpa varandra❤
