MIN REMATCH

Som jag skrev i ett tidigare inlägg ska jag nu gå igenom min rematch och allting som hände under den processen. En tvåveckors period som var väldigt påfrestande psykiskt men som tillslut resulterade i något mycket bättre.

Jag berättade för mina gamla värdföräldrar den 12 oktober att jag inte kände att deras familj och hur situationen i hemmet såg ut just då inte var för mig. Det var inte vad jag hade förväntat mig att ha en värdförälder som jobbade hemifrån samt att han gjorde mitt jobb, så det jag gjorde under dagarna var att köra barnen till olika aktiviteter och till skolan. Resten gjorde värdpappan åt mig. Han fixade snacks och frukost åt barnen som egentligen var mitt jobb och han hjälpte även barnen med läxorna som jag hade fått ett papper på att det var jag som skulle göra. Fick även arga blickar av honom när jag satt med barnens läxor. Detta kan låta väldigt bra i andras öron men jag kände mig bara överflödig och dagarna gick fruktansvärt långsamt och rastlösheten blev värre och värre. Satt i princip på mitt rum och kollade på youtube videor med HÖRLURAR varje dag mellan 8.30-15.00 då jag kände att jag inte ville störa värdpappan som satt på övervåningen och jobbade. Jag lägger också till att han inte satt på något kontor utan i hallen bland barnens leksaker så därför fick jag känslan av att vara tyst och inte störa honom.

Eftersom jag berättade för dem om rematch en fredag så hände ingenting förens på måndagen den 15 oktober. Jag kom in i processen på måndag förmiddag och runt lunch fick jag min första intresserade familj från en förort utanför New York. På kvällen hade jag ett FaceTime samtal med dem men kände att de inte var den rätta familjen då sonen skulle lägga sig fem på eftermiddagen, man skulle ju knappt ha hunnit hem från skolan med honom innan läggdags.

Dagarna rullade sedan på och jag kommer ihåg att jag ringde min counselor i panik under tisdagen för att jag inte hade fått några mer familjer. Hon försökte lugna ned mig och det fungerade väl ganska bra. Lite senare under tisdagen hörde en annan familj av sig från Charlottesville, Virginia. Jag pratade med dem under tisdagskvällen och vi bestämde oss för ett till samtal nästa dag (onsdag).

På onsdagen fick jag även en till intresserad familj från New Jersey, kommer dock inte ihåg vad staden hette men man kunde ta tåg eller buss därifrån in till New York City. Pratade med både dem och den andra familjen från Charlottesville under den kvällen och jag fastnade för de i New Jersey.

På torsdagen fick jag en ny match med en familj i Chicago. De bodde i Anderssonville som är den "svenska" delen av Chicago. Pratade med mamman på förmiddagen men de hade ungefär lika stora barn som de jag hade innan och jag ville ha mindre barn så jag bestämde mig för att ta bort dem från min sida.

Första helgen i rematch åkte jag till Boston som jag har gjort ett tidigare inlägg om. Kanske inte den perfekta tidpunkten att åka dit men resan var redan bokad så fick göra det bästa av situationen. På lördag morgon pratade jag med den första familjen ifrån New York igen då vi tidigare i veckan gjorde upp att jag iallafall skulle prata med deras barn vilket jag då gjorde. Senare på dagen när vi kom in till hotellet igen pratade jag med familjen från New Jersey igen och träffade barnen samt en familj från Los Angeles. Värdpappan i familjen från LA såg ut som en psykopat och frågade mig tusen frågor som det kändes jag kunde svara antigen rätt eller fel på så kände direkt att de inte var för mig. New Jersey familjen var däremot intresserade av mig och sa att de ville matcha efter samtalet. Perfekt tyckte jag och var helt inställd på att det var dit jag skulle åka och spendera resten av mitt år.

På måndagen efter jag hade kommit hem från Boston skickade jag ett mail till den familjen att jag jättegärna ville matcha med dem men fick då ett bakslag tillbaka. De hade hittat en annan au pair som redan bodde i området så de hade träffats och kunnat prata i verkligheten. Gissa om jag kände mig peppad på att leta vidare efter en ny familj?

Ringde senare på måndagen upp mamma och pappa på FaceTime och jag hade ett mental breakdown under några timmar. Satt på riktigt och kollade på flygresor hem och just vid det tillfället var det enda jag ville göra att åka hem och strunta i allt. Där har jag mina föräldrar att tacka som påminde mig om varför jag åkte hit och att det skulle kännas surt att komma hem efter en månad med svansen mellan benen utan att ens ha försökt i hela två veckor att hitta en familj.

Insåg då senare på kvällen att vad ska jag göra hemma om jag åker hem? Jag har liksom inget jobb och det jag hade tänkt göra nästa år hade redan ansökan stängt för årets säsong. Sen kom tankarna att på allt jag ville göra i USA och om jag åkte hem skulle jag nog aldrig uppleva detta någon annan gång. Det är once in a lifetime så jag bestämde mig för att kämpa vidare.

Kommer inte ihåg riktigt hur många fler intresserade familjer jag fick under den andra veckan men skulle säga att det kanske var mellan åtta till tio fler familjer och bland annat min nuvarande värdfamilj. Jag tror att jag fick upp dem på mitt konto på onsdagen och jag pratade med mamman samma dag. Sedan pratade jag med hela familjen på fredagkväll och på lördagen fick jag ett mail av dem att de jättegärna ville matcha med mig och jag svarade direkt att jag ville detsamma. Det kändes jättebra att äntligen kunna få slappna av och veta att jag inte behövde boka en flygbiljett hem till Sverige än på ett tag.

På måndagen den 29 oktober var min rematch slut och jag flyttade ut från min värdfamilj då deras nya au pair skulle komma på eftermiddagen. Det var jobbigt att packa ihop alla saker och få ned allt i resväskan utan någon övervikt, men jag lyckades med det också. Jag fick sedan bo hos min tyska kompis Nina och hennes värdfamilj i två dagar innan det sedan var dags att lämna Chicago och mina fina vänner som bor kvar där.

Jag ser inte min rematch som något negativt utan mer positivt då jag har fått uppleva mer än vad jag skulle ha gjort om jag kom hit direkt. Jag har nu sett Chicago och behöver inte lägga energi på att åka dit om jag absolut inte vill, har fått fler vänner och jag har fått klarhet i hur jag verkligen vill hur mitt år ska vara då jag stötte på en nitlott först. Har lärt mig så mycket under denna period och är så glad att jag vågade ta beslutet om rematch för som sagt jag vet nu att året i DC kommer ge mig så mycket mer än vad det hade gjort i Chicago där jag inte trivdes och var lycklig.

Ber om ursäkt för ett långt inlägg men detta är något som jag verkligen ville få dokumenterat, och varför inte dela med mig av min erfarenhet till någon annan vänlig själ som kanske sitter i samma situation eller bara vill läsa om mina vardagsproblem?

Ha en fortsatt trevlig helg allihopa!

//Elin

Allt detta hade min värdfamilj ordnat till mig närjag kom hit. Blev så förvånad när jag kom in i rummet och såg bilder på mig själv som de hade skrivit ut och satt upp på väggen!

Gillar

Kommentarer