Idag skulle byggjobbarna kommit och börjat riva tvättstugan. Men då var rörmokaren sjuk! 🙄 alltså byggjobbare är ju alltid sjuka?! Det blev försenat två veckor i höstas också pga sjukdom hos de som skulle riva.
Så nu blir det försenat. Och vi vet ju inte, kommer de imorgon eller nästa måndag? Det går så lätt att planera sitt liv, känner jag..

Jag och Edvin leker med bilar inne i lekrummet, är så roligt att lyssna på hans konversation med bilarna 😍 han pratar mer och mer för varje dag, och förskolefröknarna berömmer honom så mycket och tycker det är så kul. Trots att han är ett halvår efter Emma i talet så ligger han före sina jämnåriga kompisar på fsk, och det är ju alltid roligast med barn som pratar så jag förstår fröknarna. Nu säger jag inte att barn som inte pratar är tråkiga, men att kunna ha en konversation och förstå vad barnet vill är ju toppen helt enkelt 💕

I brevlådan idag låg ett kort från mina föräldrar; de har varit på Teneriffa en vecka. ”Mommo moffa!” Ropade Edvin om och om igen 😍på torsdag åker vi hem till de och hälsar på. Jag jobbar ju sista dagen på jobbet imorgon då jag tagit lite ledigt innan jag börjar nya jobbet på måndag.

Idag gick det bra att jobba. Inga tårar, inget sorgligt. Men imorgon. Pjuh. Jag har sån ångest redan.

Idag var det en kollega på en annan avdelning som slutade. Hon sa upp sig efter mig, men hade mycket komp att ta ut. En väldigt bra och superduktig tjej som kommer att bli väldigt saknad på jobbet. Det gick bra på avtackningen för mig, ända tills jag stod i diskmaskinskön. Då sa hon framför till mig ”nästa vecka är det ju din tur att stå där uppe” och då började mina tårar rinna. Jag tog mig tillbaka till min plats och försökte lugna ner mig. Då kommer J, min Qa-kollega, rödgråten då hon och M är väldigt bra kompisar. Och så säger vi nåt om att snart är det min tur, och sen sitter vi båda och gråter 😅
Vi kommer upp 5 min sent till Qa-mötet, båda rödgråtna.

Det var liksom som att muren jag, och J, byggt upp runt känslorna raserades. Och helt plötsligt blev det så verkligt att jag faktiskt ska sluta om två dagar.
Sen resten av dagen räckte det att någon kollega sa nåt om min sista dag så kom tårarna igen. Tex när jag sa ”trevlig helg” utbrast en ”åå näää det är sista gången vi säger så till varandra”.

Alltså fan. Hur ska jag klara av tisdagen?! Jag som alltid varit mästare på att hålla mina känslor inne bakom ett leende. Nu, not so much tydligen.

Hämtade barnen på förskolan, och de ville båda gå till en början och hoppa i vattenpölarna 😅 Edvin har mössan i handen, jag fick på den sen men då det var 8 grader ute så orkade jag inte bråka alltför mycket 😛

I helgen så blev Emma väldigt torr om sina läppar och sen dök det upp som små sår nedanför underläppen, vi trodde det berodde på torrheten. Men så idag 12.30 ringer förskolan och säger att Emma nog har höstblåsor 😢 jag hoppar in i bilen på en gång och är framme knappt en timme senare (detta kommer bli såååå skönt med nya jobbet!!)

Emma är ute då och leker, för hon är ju pigg som vanligt, men har utslag runt munnen. Jag går in och hämtar Edvin också, packar ihop deras grejer och åker hem med de.

Där och då glömmer jag bort Emmas kanin! Den låg inte på hyllan så därför kom den inte med hem. 😢 och det blev katastrof nu vid nattning när hon upptäckte det.

Men nu blir det vabb ett tag då, tills blåsorna torkat ut. Hon har en blåsa hittills, resten är prickar.

Edvin var pigg fram till nattning, då bröt han ihop och somnade på 5 minuter. Men sen har han vaknat två gånger hittills (under 30 minuter) och är så ledsen. Precis som mellan 22-23.30 inatt..
det måste vara nån jobbig fas nu som gör att han har svårt med sömnen. Fredags och lördags somnade han 22 resp 21.30. Och nu har han då vaknat två kvällar i rad.

Så det lutar väl åt att vabba två barn imorgon...

Det braiga är väl att Emma antagligen blir frisk till julafton, men om Edvin smittas så... det verkar iaf som att om man haft höstblåsor en gång så är man immun sen. Så nu hoppas jag och Erik att vi hade det som barn 😛

Min stiliga pojke som har så svårt med sömnen nu 😢🌸