Alltså det är heeelt galet vad tiden springer iväg. Sedan sist har det hänt en hel del som jag hade velat dokumenterat för att kunna minnas och blicka tillbaka på, men jag gissar att heltidsstudier, en 2,5 åring, en 2,5 månaders och sambo som är borta en hel del slukar tid haha.. Allt i en stad där vi inte har en enda familjemedlem dessutom.

Det är iallafall märkligt hur vardagen och livet rullar på, hur naturlig allt känns trots att Cornelis bara funnits hos oss i KNAPPT 3 månader. Han känns så stor och som om han alltid funnits hos oss. Tiden innan honom känns som ett annat liv, graviditeten känns väldigt långt bort och förlossningen känns som en dröm jag haft. Jättekonstigt.

Dagarna och livet med bebis, heltidsstudier och allt vad det är har iallafall hittills fungerat bra. Chrille är pappaledig med barnen några gånger i veckan (då jag är i Gävle på skolan) och Freja är på föris 3 dagar i veckan, ca 25 timmar i veckan. De dagar hon är på föris pluggar jag. Cornelis helammas så jag pumpar ur mjölk som Chrille ger honom under deras ensamma dagar. Snart är höstens första kurs över och då har vi klarat ett delmål! Inför varje kurs är jag dock orolig kring grupparbeten, ändrade schemat etc. Allt är planerat in i minsta detalj så ändrar någon på något kraschar det eftersom jag pendlar och vi dessutom inte kan ta hjälp av mor- eller farföräldrar etc. På det har Chrille träning varje kväll också. MEN, vi hoppas kunna lösa dessa 3 sista terminer nu! Ser så mycket framemot att få min examen.

Nä, nu ska jag ta och göra kväller så jag orkar upp imorgon. Jag har hemstudier men kliver alltid upp i samma tid som Chrille och Freja, han skjutsar Freja till föris 07.30 så jag hjälper dom iväg och sen pluggar jag då Cornelis oftast sover lite till på morgonen. Känns hemskt att skicka iväg Freja till förskolan när jag är hemma, men det gynnar ju verkligen både henne och mig när jag måste plugga. Det är ju en omöjlighet att ge henne en värdig vardag om jag ska sitta och plugga medan hon är hemma.

​

Bilder från förmiddagens lek ute. Så skönt med höstväder förutom blåsten.. ​

2019-06-19 40+3
10:32 Inskrivning Bm Inlägges på förl.avd 24 årig 2-gravida, 1 para.

2019-06-19 40+3
10:32 Orsak Inkommer p.g.a värkar i graviditetsvecka 40+3.

2019-06-19 40+3
10:32 Status Cervix 1 cm lång, modermunnen öppen 6 cm, buktande hinnblåsa.

.....

Vi kom till förlossningen strax efter kl 10 på onsdagsförmiddagen. Väl där möttes vi av undersköterskan som tog hand om oss på BB efter att Freja föddes 2 år tidigare, och jag jublade inombords. Vi fick frågan om vi kunde vänta i väntrummet några minuter då de skulle göra klart ett rum till oss, så i väntrummet tog jag några värkar. Som vanligt med rullande höfter och händerna smekandes över magen. Att rulla/gunga höfterna är typ det bästa sättet att ta en värk på.

Tillslut fick vi komma in på förlossningen och blev visade till ett rum. Jag fick ligga med CTG och jag minns att jag frågade om jag var tvungen att ligga ner, för det kändes som en ren pina. Jag ville stå upp och ta värkarna i rörelse, men det fick bli på rygg och det gick ju det också.

10:32 skrivs de första anteckningarna i min förlossningsjournal och där står det att jag är 6 centimeter öppen. Värkarbetet hemma hade med andra ord tagit mig en bra bit påväg, även om jag inte haft några problem att ta mig igenom dem med enbart andning. Dock såg undersköterskan att jag inte var jättepigg, jag förklarade att jag inte sovit speciellt mycket under natten samt att jag var dunderförkyld. Det skulle komma att bli en av anledningarna till att förlossningen gick så snabbt.

Runt klockan 11 kommer vår barnmorska in och undersöker samt pratar med mig. Jag är 6 cm öppen med buktande hinnblåsa, kroppen är så pass redo att barnmorskan ger som förslag att vi lägger en bedövning (hon visste att jag gärna ville hinna med bedövning denna gång) och sen tar vi vattnet. Då kommer bebis menade hon på, hon såg inte någon anledning att dra ut på förloppet i och med att jag var så pass trött efter en sömnlös natt. Jag sa bara ja ja ja.

I journalen står det såhär:

2019-06-19 40+3
11:10 Bm anteckning I samråd med pat. samt dr. **** efterrings narkosen för att lägga spinal. Därefter amniotomi (ta hål på fosterhinnorna). Pat. önskar smärtlindring och bli klar. Trött efter en sömnlös natt.

Jag är så fantastiskt glad över barnmorskan. Hon var så otroligt närvarande, lyhörd och förklarade allt så himla bra, det kändes som att vi var ett team från första stund. Hon frågade, förklarade och kom med förslag. Kontakten med henne är ett av de starkaste och bästa minnena från denna förlossning.

11.40 står det i journalen att vi hade krystsamtal. Jag minns inte exakt vad som sades under detta samtal, men jag minns att det var en av alla otroligt givande stunder under förlossningen. Det var aldrig en monolog där barnmorskan matade på med information och vägledning, utan det var en ständig dialog där vi frågade och lyssnade på varandra. Jag fick information och svar på mina frågor.

Jag var väldigt nojig inför ryggbedövningen, men liksom barnmorskan och undersköterskan var även narkosläkaren helt fantastisk. Hela min förlossning genomsyrades av positivism. Vi skrattade, skämtade och fokuserade. Världens absolut bästa team.

Ur journalen:

2019-06-19 40+3
11:55 Narkosdr. på salen.

2019-06-19 40+3
12:10 Spinal lägges.

Anledningen att jag fick spinal, var om jag inte minns helt fel för att förlossningen beräknades gå rätt fort. Läser man på 1177 står det även att spinalbedövning kan ges under förlossning "om man tror att förlossningen kommer att gå snabbt".

Direkt efter spinalen tog barnmorskan hål på hinnorna. Jag fortsätter läsa ur journalen:

2019-06-19 40+3
12:14 Amniotomi Klart fostervatten avgår.

2019-06-19 40+3
12:15 CTG Skalp CTG-reg inledd.

I samband med att barnmorskan tog hål på hinnorna satte hon elektroden(?) på bebisens huvud. På Cornelis huvud.

Och alltså värkarna som kom efter att vattnet tagits var så mycket kraftigare. Barnmorskan hade tidigare förklarat att när vattnet går är det istället för hinnblåsan bebisens huvud som trycker på (om jag minns rätt) och SOM det förändrade värkarna. De blev mycket mer smärtsamma.

MEN, mitt fokus och min andning i kombination med den pedagogiska förklaring jag hela tiden fått av barnmorskan gjorde att jag lugnt och stilla kunde andas mig igenom även dessa. Precis som med förlossningen med Freja så provade jag även denna gång lustgas, men upplevde ingen märkbar effekt. Det var dock ett bra sätt att behålla fokus så jag hade den en del genom värkarna ändå.

En rolig grej är att Chrille under denna del av värkarbetet filmade utan min vetskap. Det sjuka i det är att jag trots att jag är 10 centimeter öppen på videon och tar värk efter värk, så kan jag nu i efterhand inte urskilja när på videon jag har en värk och när jag är i värkvila. Jag är knäpptyst under värkarna och rör inte en min, på sin höjd rynkar jag mina ögonbryn. Jag kände där och då att jag kunde fokusera och behålla lugnet, men helt ärligt trodde jag inte att det var på DEN nivån.

Barnmorskan frågade vid ett par tillfällen om jag inte skulle resa mig upp lite eftersom jag låg på rygg, men jag minns att jag kände att det inte gick. Jag behöll därför min halvliggande position genom hela förlossningen. Efter en stund bad jag om att få benstöd vilket jag gillade. Det kom även in en läkare efter en stund, inte för att något var fel utan för att hon arbetade på sjukhuset och ville vara med på en förlossning (som jag fattade det där och då, osäker haha). Vilket jag såklart okejade. Det var också en helt fantastisk kvinna, så helt plötsligt hade jag tre superduktiga och pedagogiska power-kvinnor som hjälpte mig att föda fram lillebror. Vi var ett sånt jäkla bra team, sån mäktig känsla. Fan vad vi kvinnor kan.

12:44 står det i journalen att "pat. krystar". Inte heller detta ser jag skymten av under filmerna som Chrille filmat. Jag var så otroligt lugn, fokuserad och "med" under denna förlossning. Jag styrde det mesta själv, och undersköterskan och läkaren höll efter mina instruktioner mina ben och fötter när jag krystande. För SOM jag instruerade, haha. Sist kunde jag inte ens kontrollera krystandet och befann mig i någon slags dimma, men denna gång kunde jag styra alltifrån om sängens ryggstöd var en millimeter fel eller när jag skulle krysta. Jag styrde min förlossning på ett helt annat sätt och någon dimma såg jag inte röken av. Mycket tack vare den fantastiska barnmorskan och undersköterskan.

En bit in i krystandet frågade barnmorskan om jag ville känna på huvudet, och det var första kontakten med lillebror. Med Cornelis. I journalen står det:

2019-06-19 40+3
13:00 Huvudet framkrystas på slutet av värken. Står en värk innan partus.

Nästa anteckning är:

2019-06-19 40+3
13:03 Födelse Kön: pojke framföds i framstupa kronbjudning. Mor tar själv emot barnet och lyfter upp på bröstet.

...

Så var han här, med oss. Vår älskade lilla Cornelis. Det var över, klart. Efter en förlossning jag inte ens kunnat drömma om, jag är så stolt över mig själv och samtidigt så tacksam över barnmorskan och undersköterskan som fanns vid min sida hela tiden. Jag kan inte tacka dem nog.

Min förra förlossning med Freja var bra, men den här var ännu bättre. Det som började med en konstig känsla i magen under tisdagskvällen slutade med att vi åkte till förlossningen vid 10 på onsdagen för att vara ute i god tid, vilket i sin tur ledde till att jag 13.03 tog emot min son efter en makalöst snabb, smidig och drömmig förlossning. Jag tänker aldrig sluta hylla kvinnokroppen för vad den är kapabel till. Att i 9 månader skapa en människa, och sedan föda fram den. Det är fasiken något att skryta om.

Och precis som efter Frejas förlossning fortsätter jag hävda att föda barn är det häftigaste jag varit med om. Det finns inget som klår det. det är MAGISKT. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på det. Att arbeta tillsammans med hela sin kropp, man går in i sig själv och använder både sin fysiska och psykiska förmåga. För mig är psyket a och o, mitt mantra genom hela förlossning var att när värken kom tänkte jag "låt den komma" och tog emot den istället för att försöka fly. ÅH jag skulle kunna prata i timmar om hur man kan ta sig igenom en förlossning, men spar det till ett annat tillfälle haha.

Jag är iallafall så otroligt nöjd över min förlossning, min insats, Chrilles insats, personalen och allt allt allt. Vi stannade på BB en natt och dagen efter, på torsdagen, kom mormor upp med Freja till Hudiksvall igen så Freja fick hämta hem sin lillebror från BB. För övrigt det finaste jag varit med om. Videon från första mötet finns på min instagram "eliinsoderholm".

Denna förlossningsberättelse är skriven ur minnet och det som står i journalen. Man glömmer snabbt och det känns samtidigt som att det inte finns så mycket att skriva om min förlossning. Jag kom in vid 10 och 13.03 är Cornelis ute. Det gick så snabbt och smidigt som det bara kan göra, jag hade sammandragningar på natten, dessa ökade på morgonen, vi åkte till FL, jag låg med ctg, blev undersökt, vi gjorde upp en förlossningsplan med barnmorskan, spinal lades, vattnet togs, jag andades genom värkarna och började krysta när jag kände mig redo. Typ så minns jag förlossningen. Sen va de liksom klart. Som sagt är jag sjukt tacksam över barnmorskan och undersköterskan, önskar att alla som föder fick ha dem två vid sin sida. Så om ni mot förmodan skulle se detta vill jag bara säga TACK. Tack för att ni lyssnade, förstod, peppade och var världens bästa duo. Tack för att ni var så närvarande och för att ni fick mig att känna mig hörd och sedd. Tack för att ni hjälpte mig föda fram vår lillebror.

Jag vill ha de mesta bilderna privat, men bjuder på några glimtar!

Jösses vad trött jag är idag. Cornelis mage har krånglat lite nattetid, och det i kombination med en energifylld 2,5 åring gör en aaaaningens trött kan jag säga. Vad gjorde man ens när man var mammaledig med enbart bebis-Freja? Herregud vad tid till att sova, städa, dega och vila haha. Även om det blev en mindre omställning än vad jag trodde med barn 2, så skulle det kännas som rena rama semestern att bara ha en bebis att ratta haha. Gud vad jag skulle sova, vila och glida runt hehe

Idag på eftermiddagen tog jag iallafall med mig en vagn fylld av mindre glada barn på en promenad ner på stan för att hämta ut lite paket. Tur nog gick Frejas vrånghet över så fort vi kom ut och Cornelis somnade typ direkt. Frejas vrånghet grundade sig i en fight om att kissa innan man går, vi hade lite olika viljor gällande den saken men jag vann den striden tillslut. Tack och lov.

Till Freja hade jag beställt Greta gris-kläder, och till Cornelis några plagg från Lindex. Det känns som hela Cornelis 62-garderob består av gula toner från Lindex, haha. Det är några godingar från Mini Rodinis senaste släpp som jag ska köpa, sen har han nog en rätt färdig garderob som han gärna får växa i. Eller färdig och färdig.. den blir aldrig färdig haha. Det är så mycket roligare med bebiskläder denna gång tycker jag. Varför vet jag inte. Den här gången ska jag försöka att inte stirra mig blind på storlekslappen utan gå efter vad han faktiskt kan ha. Annars blir det så lätt att man glömmer vissa plagg eller missar dom. Det är ju en sådan brutal skillnad mellan olika butiker och märken. Vissa 62 plagg kan han redan ha, medan vissa är superstora! Ska nog börja tjuv-nalla på några 62-favoriter redan nu. Dom är för fina för att inte användas.

Här är ett axplock ur hans lilla garderob. Det mesta är ifrån Lindex, förutom den stickade tröjan som faktiskt är Newbie och byxorna med katter som är ifrån Mini Rodini. Bodysarna på sitsa bilden, de tre understa, är H&M som jag köpte när Cornelis låg i magen.