Bokrecension - Sprickor i Jorden, Mariette Lindstein
Innehåller affiliate-länkar
Bokens Titel: Sprickor i Jorden
Författare: Mariette Lindstein
Bokförlag/Utgivningsår: Forum Bokförlag, april 2019
Antal Sidor: 497
Läst Format: Inbunden
ISBN: 9789137152943
Ingår i Serien: Pilgrimsfalkens Väktare, del 2 (del 1 )
Mitt Betyg: 
/
Handling:
Tvillingarna Alex och Dani försöker återhämta sig efter att Dani kidnappades av en elitistisk sekt. De lämnar Sverige och flyttar till ett hus vid havet i Kalifornien, USA. Men det visar sig vara svårt att bygga upp ett nytt liv. Dani har fött en son, men traumat från sektens våld har förändrat henne och gjort henne kallare och svårare att nå. Samtidigt förtränger Alex det hemska som har hänt och lider av flashbacks. Mitt i allt detta finns Carl, Alex chef och älskare, som gör allt för att beskydda dem.
Men så en dag dyker en mystisk, karismatisk kvinna upp i deras liv. Hon påstår att hon arbetar med välgörenhetsarbete i en fråga som Carl brinner för. Och även Carl förändras.
Garantierna för trygghet försvinner. En ny mardröm börjar. Sekten har nämligen ett nytt mål i sikte: Danis nyfödda son. (x)
Omdöme:
Som man har längtat efter en denna boken, Sprickor i Jorden av Mariette Lindsteins. Uppföljaren till del ett, Vit Krypta, i serien om Pilgrimsfalkens Väktare. Ännu en otroligt välskriven, detaljerad och spännande bok om sekter, grymhet och kärlek.
I slutet av förra delen lämnades man med en rejäl cliffhanger som jag verkligen inte var beredd på, Sprickor i Jorden börjar strax efter där förra boken tog slut. Ett barn är fött, Dani, Alex och Carl har flyttat till USA för att börja på en ny fräsch kula. Det var bra att Lindstein hade utelämnat den biten om återhämtning, graviditet, flytt och så vidare och att hon istället hoppade fram ett år i berättelsen. Jag kan tänka mig att det hade gjort boken väldigt långtråkig och seg om de bitarna var med, så det är jag riktigt glad över.
Sprickor i Jorden är en otroligt detaljerad och trovärdig bok med väldigt bra språk, lagom långa kapitel och får en verkligen att vilja läsa mer när sista sidan är utläst!
Däremot upplevde jag att första delen av boken var lite seg och långtråkig, det var väldigt lite som hände och det kändes som att man med spänning hoppades att boken skulle bli bättre. Vilket den blev, efter halva boken ungefär kom den riktiga spänningen in, intrigerna tätnade och man kunde verkligen få en känsla för spänning och mystik.
Att Mariette Lindstein är en fena på att återspegla sekter och den grymhet och skräck som en sekt skapar är verkligen ingen hemlighet. Alla hennes böcker handlar om sekter och hennes beskrivningar och sätt att få sina läsare att verkligen dras in i alla lovord och skrämseltaktiker är otroliga. Dock är det väldigt hemskt och läskigt att många av de saker som hon beskriver och tar med i sina böcker har skett i verkliga livet, eller i alla fall att det är baserat på verkliga händelser. Men jag tror även att det är det som gör att Lindsteins böcker är så bra och verklighetstrogna, hon vet verkligen vad hon skriver om och hon gör det på ett riktigt bra och professionellt sätt.
Jag tycker speciellt mycket om att man mer fick ta del av insidan av en sekt, än vad man fick göra i boken innan. Det var både spännande och intressant att få ta del av möten med sekten, deras planering och deras sätt att manipulera människor och även försöka vända personer mot varandra. Det var väldigt intressant och det hade jag gärna sett mer utav i första boken, Vit Krypta men jag är glad att vi fick mer insyn utav det i denna bok.
Jag kan inte skriva en recension på Sprickor i Jorden utan att kommentera bokens handling om Carl och Alexs relation, allt från deras sexliv och deras känslokaruseller som både är höga och låga.
När jag tänker på böcker med mycket sex i så tänker jag på sådana böcker som min farmor läste när jag var mindre, böcker som jag då tyckte var tantsnusk. Men min uppfattning har såklart ändrats efter alla de böcker som jag har läst och jag måste säga att jag dock inte läser många böcker som innehåller sex, eftersom deckare mest har våldtäkt eller andra horribla umgängen. Däremot så tycker jag att det blandades in mer i handlingen denna gång, i jämfört med vad sexscenerna gjorde i Vit Krypta, då jag lätt upplevde att de tog överhand i första delen.
Mycket utav Alex känslor och upplevelser kunde jag känna igen mig i, osäkerheten i förhållandet och rädslan över att förlora den man älskar allra mest, det var något som verkligen påverkade mig. Men jag tycker att Lindstein återspeglade det på ett väldigt bra sätt, utan att det blev för tjatigt och utdraget. Däremot irriterar jag mig lite på att Carl alltid höjs till skyarna av alla runt omkring honom, som om att han är felfri och en underbar man, för det är vi inte, alla har vi fel och brister.
Sprickor i Jorden är Mariette Lindsteins andra del i serien om Pilgrimfalkens Väktare, del ett heter Vit Krypta, och jag måste ändå säga att jag uppskattar boken väldigt mycket.
Däremot så tycker jag att Lindsteins trilogi om Dimön är allra bäst, jag har lättare att tycka om karaktärerna, handlingen och lugnet som är i böckerna som jag inte riktigt upplever i denna serie.
Men med det sagt så tycker jag att Sprickor i Jorden är en väldigt bra och spännande bok, en bok som man både skrattar och gråter till och som man skräms och förvånas mer än någonsin över när sidorna bara rinner iväg. För en riktig bladvändare är den verkligen, kan starkt rekommendera Sprickor i Jorden av Mariette Lindstein!
En bok om dagen håller fantasin i liv! 
