Bokrecension - Svartenbrandt: Sveriges farligaste man, Ola Brising och Daniel Fridell

Innehåller affiliate-länkar

Bokens Titel: Svartenbrandt: Sveriges Farligaste Man
Författare: Ola Brising och Daniel Fridell
Bokförlag/Utgivningsår: Storyhood, 2019
Antal Sidor: 412
Läst Format: Inbunden (recensionsexemplar)
ISBN: 9789198463224
Mitt Betyg: /

Handling:

En exklusiv biografi om brotten och mannen som skakade Sverige

Under fyra decennier var Lars-Inge Svartenbrandt en av Sveriges mest omskrivna brottslingar. Han kallades för Sveriges farligaste man, var inblandad i spektakulära rån, sköt med automatvapen mot poliser och rymde från fängelser. Han blev en närmast mytomspunnen person, ett monster som föräldrar skrämde sina barn med.

I media blev den bildsköne desperadon snabbt en favoritbrottsling. Det gjordes långa nyhetsinslag, skrevs otaliga artiklar och spelades även in en dokumentärfilm om honom. Han var misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme, satt på det ökända mentalsjukhuset Säter och var trots detta under flera år en frekvent besökare på kändisfester och galapremiärer. Bland kriminella blev han en legendar. Svarten, som han kallades i folkmun, tvingades in i en roll, en roll som han under lång tid i och för sig gärna spelade och använde sig av, men som han i slutet av sitt liv desperat försökte bli av med.

Men vem var Lars egentligen? Bara hans många namnbyten speglar på ett symboliskt sätt hur han under livet förändrades som person. Då han kom till världen hette han Andersson. Då han bestämde sig för att bli bankrånare på 60-talet tog han namnet Svartenbrandt. Efter att ha skrivits ut från Säters sjukhus i början av 90-talet bytte han namn igen till Ferm och bara något år före hans död gifte han sig för tredje gången och tog efternamnet Carlander.

Men boken ”Svartenbrandt: Sveriges farligaste man” är mer än en bok om en känd kriminell. Det är en berättelse om Sverige, en bit nutidshistoria. Svartenbrandts liv och kriminella karriär går från de omskrivna barnhemmen på folkhemmets bakgård, via massrymningen från Kumla och det världskända gisslandramat på Norrmalmstorg, till polisskjutningar och det nationella traumat med mordet på Olof Palme, vidare till glamourösa kändismingel på Stureplan i Stockholm under 90-talet, för att sluta i ett 2000-tal med sociala medier och reality-TV.

Det här är en på alla sätt unik och fängslande berättelse om ett dramatiskt livsöde, men också en berättelse om landet Sverige. (x)

Omdöme:

För det första så skulle jag vilka sända ett stort TACK till Storyhood Förlag för det fina recensionsexemplaret! Det är det första recensionsexemplaret som jag har fått från Storyhood men jag hoppas att jag får chansen att ta del av fler recensionsböcker!

Många utav er som följer mig vet att jag är väldigt intresserad av brott, kriminalitet och psykologin bakom gärningsmännen och boken Svartenbrandt: Sveriges Farligaste Man av Ola Brising och Daniel Fridell har allt av det!
Jag har lyssnat och sett på några dokumentärer om Lars-Inge Svartenbrandt men jag har aldrig riktigt gått in på djupet vilket jag verkligen såg fram emot att få göra i denna biografi.

Boken börjar med att man får hoppa in direkt i händelsens centrum med rån, polisjakter och den ännu inte så berömda Svartenbrandt som nu sitter i häktet efter en händelserik jakt.
Man får under tiden bokens gång tas sig vidare fram i Svartenbrandts liv, missöden, rymningar och kriminella resa genom Sverige och delar av Europa. Det var väldigt mycket information och detaljer komponerad i en tjock och tung bok, både tung viktmässigt men även tung på grund av Svartenbrandts livsöde och uppväxt.

Brising och Fridell har på ett väldigt bra och lättläst sätt återspegla Svartenbrandts barndom, liv och tragiska öden samt kriminella liv med många rymningar från många olika institut.
Det är uppenbart att Svartenbrandt var en väldigt osäker, orolig och känslosam man när han levde, vilket jag upplever att författarna kan framföra på ett väldigt bra sätt. Det känns som att Svartenbrandt verkligen fick sin chans att berätta sin historia, historian bakom mannen och inte bara bakom "Sveriges farligaste man" som han så ofta kallades, vilket jag tyckte var väldigt bra gjort av författarna.

Boken har väldigt detaljerade och välskrivna kapitel, däremot så stakar jag mig på en del meningar som är felskrivna. En del meningar saknar ord och en del andra har upprepande ord som inte ska vara där. Till exempel denna mening "I slutet av sommaren en annan gammal kåkfarare av sig", rad 16, sida 402. Det känns som att korrekturläsaren inte varit så noggrann. På grund av detta så fick jag läsa om många meningar då jag hakade upp mig och inte alltid förstod vad de menade.

En annan sak som påverkar min läsning lite grann är att jag upplever boken lite rörig eftersom man hoppar fram och tillbaka mellan de olika åren. Det var lite svårt att hänga med när författarna hoppade mellan Svartenbrandts barndom och vuxenålder, jag hade gärna sett en kronologisk ordning, det skulle för mig ha varit lättare att läsa då.
En sak till som irriterar mig lite är att boken varvar mellan stycken i jagform och berättarröst, ibland är det Svartenbrandt som berätta om sitt liv och ibland är det författarna. Detta gör att jag upplever boken en aningen rörig och splittrad.

Trots mina negativa kommentarer så upplever jag boken som en väldigt bra, intressant bok som väcker väldigt många funderingar kring kriminalitet, misshandel, kriminalvården och våld inom familjen.
Jag har svårt att sympatisera med Lars-Inge Svartenbrandt som vuxen, men med det sagt så är det är otroligt hjärtskärande att läsa om hans barndom, uppväxt och tragiska upplevelser som han var tvungen att utstå när han egentligen behövde kärlek, stöttning och ett fast hem med föräldrar som inte talade illa om sin son, misshandlade och behandlade ett litet barn så illa som de gjorde. Vare sig det var hans riktiga föräldrar eller fosterföräldrar, så är det inte ett liv som är rättvist för ett barn.

Under tiden som jag läser Svartenbrandt: Sveriges Farligaste Man så funderar jag ifall om man föds till en våldsman, kriminell eller fängelserymmare.. och jag tror inte att man gör det, jag tror inte att man föds till en ond person. Det är uppfostran, ens föräldrar och bristen på kärlek som skapar en ond person och detta tycker jag blir väldigt påtagligt när jag läser denna bok.
Att få läsa bakgrunden om Lars-Inge Svartenbrandt gör att jag får en helt annan bild av det lilla jag visste om honom, rakt igenom boken ser jag en osäker, orolig och ensam person som söker uppmärksamhet, kärlek, bekräftelse och tillit, men som aldrig finner just dessa saker. Istället utagerar han sina känslor genom våld, alkohol, droger och ett tungt brottsregister vilket är otroligt sorgligt och olyckligt. Det kunde ha blivit någonting bättre utav Svartenbrandt, han hade kunnat använda sig av sina kunskaper till någonting annat än kriminalitet.
Jag vill understryka att detta på något sätt inte rättfärdigar det våld och otroligt hemska händelser som Svartenbrandt har utfört och utsatt människor för. Jag menar absolut inte att det är hans barndom och hans föräldrar som har påverkat Svartenbrandt, de val han har tagit i sitt liv är helt och hållet hans val och ingen annans. Däremot kan jag förstå att han har lidit och påverkats av barndomen och bristen på kärleken han fått och jag tycker att det är synd att han inte såg den potential som han verkar ha haft.

Svartenbrandt: Sveriges Farligaste Man av Ola Brising och Daniel Fridell är en otroligt bra, detaljerad och välskriven bok som återspeglar en Svartenbrandt som jag aldrig har sett honom förut. Det är tydligt att författarna har gett ett stort utrymme för Svartenbrandt att berätta sin historia på sitt sätt, visa mannen bakom alla tidningsartiklar, det uppskattar jag verkligen och det gör boken extra bra!

En bok om dagen håller fantasin i liv!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Instagram @elins.bokhylla

Instagram elins.bokhyllaInstagram elins.bokhyllaInstagram elins.bokhyllaInstagram elins.bokhyllaInstagram elins.bokhylla