Nej nej nej

Åh.. Hon är dunderförkyld verkligen! Lilla hjärtat.. Igen! Hostar, nyser, rinniga ögon, snorar, gnyr & är jättetäppt i den lilla näsan. Hon som bara för några dagar sedan blev bra i magen.. Stackars liten! Hon har så svårt att sova, vaknar mest hela tiden & gråter/gnyr eller hostar. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt när hon är såhär dålig. Man känner sig så himla maktlös även om man gör det man kan för att underlätta. Men det känns liksom inte tillräckligt, tillräckligt skulle det nog bara kännas om man kunde göra sin lilla frisk på en gång så han/hon slapp må dåligt. Eller vad säger ni föräldrar? Just nu sitter jag bredvid hennes säng, lyssnar på hennes snoriga andning & hon sover (för stunden) som en gris, jag sitter mest här för att jag tycker det är så jobbigt att lämna hennes sida när hon är så dålig. En fundering, varför blir/känns allt så mycket värre på natten? Jag menar, egentligen var hon lika täppt i näsan & hostade lite mycket innan jag la henne, men det känns ändå jobbigare & som att hon är sjukare nu bara för att det är kväll? Konstigt det där! Nej, jag kanske skulle passa på att försöka få några minuters sömn ändå? Kan tänka mig att jag inte kommer skrapa ihop särskilt många timmar i natt. 🙈