Jag tänkte göra ett försök att berätta för er om när jag var hos gynekologen och fick reda på att jag inte kan bli gravid just nu. Jag åkte ju in och träffade en gynekolog på akademiska sjukhuset, anledningen var att jag led av sådan fruktansvärt hemskt mensvärk. Jag låg ofta i fosterställning och grät av smärtor, kräktes och var så yr. Jag fick först ha ett samtal med en gynekolog, sedan gjordes en lång ultraljudsundersökning & sedan ett samtal till. Efter undersökningen fick jag också lämna väldigt mycket prover. Läkaren berättade för mig att mina äggstockar var bombarderade av små vätskefyllda cystor, så pass många att det inte ens gjordes en ansträngning att räkna dem. Han berättade också att livmoderns krampade kraftigt och att han kunde se att jag hade kraftig mensvärk. Jag fick också veta att jag inte har riktig ägglossning och på sin höjd troligtvis har ca 1-2 ägglossningar per år. När han berättade allt detta för mig höll han mig i handen och mina tårar forsade verkligen. Han förklarade för mig att mina chanser idag är minimala att bli gravid och att Liia är ett litet mirakel.

Han berättade sedan för mig (som ett resultat av samtalet, ultraljudsundersökningen och provsvaren) att jag har något som heter PCOS. Många har säkert hört talas om PSOC, det ser naturligtvis lite olika ut för olika individer men i stora drag är symtomen:
• Utesluten ägglossning
• Cystor på äggstockarna
• Övervikt/svårigheter att gå ner i vikt
• Ökad kroppsbehåring

Detta för att nämna några. Vi diskuterade resultatet länge och pratade om vad som är det primära att få bukt på till att börja med. Första steg berättade han är att ”avlasta” min kropp och låta den vila/återhämta sig från de smärtor som jag dragits med i så många år och kramperna som livmodern utsatts för under så lång tid. För att göra detta sattes jag på en behandling med bland annat hormoner (kombinerat med en annan form av tablettbehandling). Till att börja med tre tabletter om dagen, för att efter två veckor öka till fyra tabletter om dagen och efter ytterligare två veckor öka till fem tabletter om dagen. Vilket jag sedan ska försöka fortsätta med på obestämd tid i åtminstone ett år. Detta för att vila kroppen, avlasta den och sedan starta om den på nytt.

Under tiden för behandlingen var tanken också att jag skulle få utredas för och förhoppningsvis genomföra en mag/viktoperation. På grund av Coronaviruset har dock detta skjutits fram och min utredning (inför operation) skulle egentligen redan ha startat då jag snabbt blev kallad till ett första möte. Men jag tänker att jag delar med mig mer av mina tankar och planer inför operation i ett annat inlägg.

Såhär skriver 1177 på sin hemsida angående PCOS:

PCOS innebär att du har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna och samtidigt ofta mycket testosteron i kroppen. Du kan ha PCOS utan att ha några besvär, men om du har det, finns det hjälp att få.

PCOS upptäcks oftast när du försöker att bli gravid, men inte blir det. Att du inte blir gravid beror sannolikt på att du sällan eller aldrig har någon ägglossning.

Efter detta besök och dessa besked grät jag konstant i ett dygn i princip. Jag var så ledsen så fort jag tänkte på det, mest för att vårt liv så länge kretsat kring att försöka skaffa syskon. Den biten av oss och vår vardag togs liksom ifrån oss. Svårt att beskriva känslan men för mig var det som att marken under mina fötter bara försvann. Så många inseminationer och så många år av hopp, längtan och besvikelse. Dessutom blir det så svart och vitt för oss, det är ju inte så att det kan ske av ödet de tillfällen jag väl har ägglossning, för antingen så kan vi ju och då försöker vi, eller så kan vi ju inte (som det ser ut nu) och då försöker vi ju inte ens. Så för oss handlar det inte om att gå från högre chanser till lägre chanser, utan för oss blir det ju från någon som helst chans till INGEN chans alls. Vi åker ju inte och inseminerar när jag mest troligt typ aldrig har ägglossning.. Så ingen slump är möjlig direkt. Ja, det tog hårt på mig.

Jag reagerade inte så bra på behandlingen till en början heller, ett tag vad det ett rent helvete men jag tänker att det tar vi också i ett eget inlägg.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och tack för att ni finns. 💋

Jag tänkte svara på de frågor som kommit in till mig i hopp om att ni ska känna att ni lär känna mig lite mer. Det har kommit in frågor både här i kommentarer på bloggen och på mejlen. Det är flera frågor som kretsar kring mitt äktenskap och resa till barn och jag ska göra mitt bästa att svara på allt så tydligt som möjligt utan att kliva utanför den integritets-zon som jag själv är bekväm med. ❤️

Vilket är ditt bästa minne med din familj?
Oj, vilken bra fråga. Vi har SÅ MÅNGA bra och fina minnen tillsammans. Men om jag ska välja ut ett minne så är det nu när vi var på Gran Canaria under vår semester. Minnet är liksom hela resan i sig, att vi verkligen spenderade tid med varandra utan att distraheras av vardagssysslor och sånt. Att vi skrattade så mycket under hela veckan och att se Liias lycka vid varje nytt tillfälle vid poolen och varje kväll under showen. Det var magiskt, hela veckan var magisk och de skratt vi utbrast och all kärlek mot varandra under den resan tillsammans alla tre kommer värma mitt hjärta för alltid. ❤️

Har ni något drömresemål?
Ja, jag har personliga drömresemål men sen har vi också drömresemål som familj. Jag skulle väldigt gärna vilja besöka USA, jag vill liksom känna på kulturen, pulsen och de olika samhällena där.
Vi som familj skulle väldigt gärna vilja åka till Kroatien och jag tror vi har det resemålet i sikte för nästa utlandsresa. Drömmen vore också att resan varade lite längre än en vecka.

Hur träffades du och Angelica?
Första gången vi någonsin träffades var på en anställningsintervju. Vi båda hade sökt sommarjobb inom vården i kommunen. Så de hade en form av gruppintervju med potentiella sommarvikarier och vi båda var på plats. Det var första gången vi såg varandra. Man kunde känna kemin i hela rummet vågar jag påstå, haha. Men vi hade ingen direkt kontakt efter det för ens ett år senare och det var först då vår resa började. ❤️

Vem friade?
Det var Angelica som friade till mig. Allt planerat utan min vetskap, jag blev så överraskad och det blir jag sällan. Hon förklarade för mig på alla sätt man kan hur mycket och varför hon älskar mig innan hon tillslut sa ”Därför undrar jag om du vill dela ditt liv med mig?” Och det tog ett tag innan jag förstod, innan jag kopplade asken med ringen i hennes hand med de ord hon precis hade sagt. Jag svarade självklart JA i samma sekund som jag förstod frågans innebörd. ❤️

Hur länge försökte ni bli gravida innan ni plussade med Liia?
Vi försökte i 6 månader. Liia blev ju till via heminsemination så det var lite av ett pussel att få ihop allt vid varje ägglossning. Men efter 6 månader med insemination varannan dag under ÄL-perioden så plussade vi. Vi är lyckligt lottade och tacksamma över att vi kunde bli gravida, och så pass fort.

Vi ni ha flera barn?
Ja, vi vill ha flera barn. Samtidigt är situationen väldigt komplex och det är inte säkert att vi KAN få flera barn. Det är mycket som ska funka och planeras om vi vill börja försöka bli gravida igen.

Hur mår du just precis nu?
Så fin och omtänksam fråga. Tack!
Jag mår bra, eller jag mår okej. Jag är inne i en period då jag är fruktansvärt trött och lite låg. Mycket handlar nog om den prestationsångest jag levt med i så många år under mina studier. Nu är livet annorlunda och jag försöker fortfarande anpassa mig till att ha ett arbete att gå till för att sedan lämna det där och inte leva efter en deadline varje månad i form av tenta/examination. Jag sätter väldigt, väldigt mycket press på mig själv och vill alltid ligga på nivån över ”bra/tillräckligt” i precis allt jag gör. Det kan vara rätt utmattande och just nu försöker jag som sagt anpassa mig till min nya vardag och minska pressen på mig själv.

Vilka är dina stora drömmar i livet?
Mina drömmar kretsade mycket kring att ta examen inom ett område som jag brinner för tidigare. Nu när jag gjort det så har drömmarna ändrat karaktär lite. Jag har tre, för mig, stora drömmar just nu. 1. Att ta körkort. Anledningen till att det är en så stor grej för mig är återigen det där med prestationsångest. Det är svårt att förklara vad förväntningar och mål gör med mig som person ju med den press jag sätter på mig själv. 2. Att kunna vara gravid igen och att kunna ge Liia ett syskon, Angelica ett till barn. 3. Att göra skillnad för människor i arbetet. Det jag menar är att jag vill arbeta med något som gör skillnad för människor. Det gör jag på många sätt redan nu men jag tänker att det kan utvecklas. Jag vill göra skillnad!

Vad jobbar du med?
Jag arbetar som utredande vägledare. Jag trivs superbra med det och är otroligt tacksam för att jag är priviligerad att jobba på den platsen med dom människorna och kollegorna.

Hur är det mellan dig och Angelica?
Det är bra. Vi har det bra. Sjävklart har vi, som många andra, haft tuffare och lättare perioder. Men vi mår bra, vi har det bra och försöker att i vardagen uppskatta varandra och visa den kärlek vi känner.

Vem är äldst av dig och Angelica?
Det är hon. Jag är nyss fyllda 30 år och hon är 33.

Vad menas med heminsemination?
Det menas att man inseminerar hemma med privat donerade spermier. Alltså att inseminationen görs på egen hand utan anknytning till vården/landstinget. Det finns mycket om detta och vår resa under kategorin ”Insemination” och ”Regnbågsfamilj”. Det finns inlägg där jag skriver om hur det går till, hur vi hittade en donator, adoptionsprocessen efteråt, bemötande osv. Jag delar med mig av så gott som hela resan där. Annars är det bara lämna en kommentar så svarar jag ännu tydligare/utförande.

Hur skulle du beskriva dig själv med 3 meningar?
En ärlig och varm människa, full av liv med mycket på gång hela tiden. En väldigt social tjej som bor med fru och barn i en mysig villa. Jag är en person som värdesätter andra människor högre än mig själv och det är nog så jag alltid kommer att vara ❤️

Tack för era frågor BÄSTA NI! 💋

Jag vet, jag vet att man ”öppnar eld” när man skriver något om det som jag precis har tänkt att skriva om. Men jag måste, det är min skyldighet gentemot kommande generationer. Det är min instinkt när det berör mig på allra närmsta sätt - genom mitt barn. DEN SOM STÖDJER SD FÖRSUMMAR MITT BARN. En trygg, älskad, energisk & fantastiskt omtänksam liten människa. Om SD fick bestämma så skulle Liia inte existera, för de ställer sig emot insemination i samkönade relationer. Om SD fick bestämma skulle Liia inte ha rätt till sina mammor, sin STÖRSTA trygghet här i livet, för de anser att alla barn ska leva under vårdnad av en manlig & en kvinnlig vuxen. Om SD fick bestämma skulle de krossa vår familj, våra hjärtan. De vill rasera världen för ett välmående & lyckligt barn! Jag kan inte hejda tårarna ifrån att rinna när jag tänker på att det finns så många människor i vårt land som är villiga att stötta ett parti som motsätter sig våran familjs existens 💔

Om SD fick bestämma skulle stoltheten jag känner över vårt land & kampen om alla människors lika värde att raseras. Charmen & mångfalden i vårt samhälle skulle försvinna.

Jag kan inte låta bli att känna mig både ledsen, besviken, rädd & hoppfull inför det kommande valet. Jag vill tro på det Sverige jag är stolt över, jag vill tro på människans ödmjukhet & jag vill våga tro på att godheten & kärleken inom oss är starkast.

För mig blir det personligt, för att jag älskar mitt barn & min fru, för att mitt barn & min fru älskar mig. ❤️