Balsam för själen

Det kan omöjligen bara vara jag som blir alldeles lyrisk av solen? Som balsam för själen. Jag måste ändå säga att vi aldrig njutit av en vinter så mycket som detta år. Då menar jag njutit som i att utnyttja det vintern erbjudit även om vi är mitt i en pandemi - massa snö, pulkaåkning, grillning, snögubbar, mer pulka, varm choklad och massa annat som hör vintern till. Men nu längtar jag efter våren, oj vad jag längtar! Visst är jag inte ensam?

Helgen har varit intensiv för både kropp och knopp. Jag har varit helt slut både igår och idag men ändå pushat mig själv att göra dagarna till något bra. Jag är så tacksam för familj och vänner. Borde påminna er om det ÄNNU oftare!

Hur som helst. Igår tog jag och förkyld Liia en solig promenad tillsammans, vi plockade upp skräp i naturen, en väldigt kort sträcka genererade i ofantliga mängder med skräp. Sorgligt.

Hur mår ni?

Gillar

Kommentarer