Sjukhusdag 2 av 2 - Smärtsköterskan och reumatologen

I onsdags var jag till sjukhuset. Andra dagen på rad var det då. Det var relativt likadana besök som dagen innan, bara att det var till andra ställen. Det första besöket var till min smärtsjuksköterska och sen ett till min reumatolog.

Besöket till min reumatolog kändes som ett viktigt möte att gå på trots allt med Corona viruset som härjar just nu. Därför valde jag att inte avboka besöket med tanke på allt som hänt den senaste tiden och hur det är nu, för det kändes som att det här besöket behövdes. Speciellt efter allt som hänt och med tanke på hur läget är just nu. För det har varit och är en väldigt jobbig period för mig just nu.

Jag var i alla fall först till min smärtsjuksköterska en snabbis i onsdags igen. Jag var t.o.m. kvar ute i väntrummet, för grejen var den att hon ville bara köra med en doppler på min fot lite snabbt. Det är som en apparat som man kan kolla och höra hur cirkulationen i blodkärlen är. Alltså hur de pulserar i ådrorna eller om det är strypt, och i mitt fall så kollade hon på foten.

På mig kollade hon först precis vid fotleden, och där hördes det ett pulserande ljud. Men så fort vi kom vidare och över det blåa på framfoten och tårna så fick vi ingen direkt respons. Däremot vet jag inte riktigt vad det betyder, men jag personligen tycker jag inte det låter särskilt bra. Samtidigt som en av smärtläkarna som också kom ut och lyssnade sa att det ändå var bra, så jag vet inte. Jag vet inte vad jag riktigt ska gå på. Men det vi kunde konstatera var att jag har bra med blodflöde ner i foten, men det är när det ska tillbaka som det inte ”fungerar” lika bra. Alltså att kroppen inte klarar av att pumpa tillbaka blodet upp igen lika bra som ner.

Efter det snabba besöket på smärt var jag till min reumatolog. Besöket gick bra. Vi hade en hel del att prata om. Det vi främst pratade om var läget kring hur det har varit, hur det är nu och vad vi ska ha för planer framåt. Det vi bl.a. kom fram till är att min bromsmedicin ändå verkar göra någonting, eftersom det känns som att aktiviteten av sjukdomen ändå är lite lugnare, trots att det inte är helt bra. Samtidigt som vi ändå hade hoppats på att det skulle ha gett ännu bättre effekt. Men vi är ändå glad över att vi ändå märker någon skillnad, eftersom ingen av dem andra medicinerna har gjort någon direkt effekt alls. Så det är väl ändå positivt på ett sätt.

Sen hade jag ingen urinvägsinfektion på provet heller vilket var riktigt skönt. För nu har jag inte haft det på över ett halvår, plus att jag har fått sluta med min antibiotika för någon vecka sedan utan att det har kommit tillbaka, så det känns jättebra. Speciellt eftersom det har varit så trassligt som det har varit de senaste åren.

Sen blev det en hel del prat kring anmälan om vårdskadan, och sen foten. Hur den är nu och inte verkar bli bättre. Men det jag ändå verkligen ska försöka lägga fokus på nu är att jag ska försöka jobba med vadmuskeln så gott det går. Försöka hjälpa till så blodet pumpas upp och kanske kan hjälpa till att få bort svullnaden och inflammationen som är i foten. Sen är det ju svårt med tanke på att fötterna är stelopererad och jag inte kan röra på fotlederna. Men det är bara att försöka och kämpa på.

Annars pratade vi också lite kring det här med Corona viruset, eftersom jag är i riskgruppen. Det eftersom mina mediciner gör att jag blir mer infektionskänslig än andra. De restriktioner eller rekommendationer jag fick av honom var att jag inte ska röra mig på platser där det är mycket folk, inte träffa någon som känner sig det minsta sjuk, och om dem har varit sjuk så måste dem ha varit frisk i två dygn innan jag får träffa dem. Så det är väl bara att lyda känner jag, för man vill ju helst inte drabbas av det. Sen ska jag helst inte heller åka till några sjukhusbesök om det inte är absolut nödvändigt. Utan då ska jag istället försöka ta alla besök över telefon så gott det går.

Det var väl ungefär det som blev sagt i stora drag kan man säga. Men det kändes som ett bra besök i alla fall. Sen är jag verkligen glad och tacksam över att ha honom som min läkare, för han får en ändå alltid att känna sig trygg och peppar en till att vi kommer få ordning på det här osv. Så det är jag glad över.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229