I fredags vaknade jag till strålande solsken. Jag gjorde det mest nödvändiga som behövde göras inomhus och sen packade jag med mig en liten picknick och gick på en promenad ut över isen. Solen värmde skönt på ryggen, det var vindstilla, alldeles som en vårdag. Igår, lördag ringde väckarklockan redan 05, jag steg upp för att fixa mig, hämtade upp Fanny och så drog vi vidare mot Dragsvik där vi såg på när våra killar svärde faneden, mäktigt och fint. Vi fikade på ett mysigt ställe och sen åkte vi hemåt. Idag har jag kramat min kille extra mycket och så har vi grillat på isen i det fina vädret. Kramar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej från en tjej som idag bär med sig världens största leende. Och det beror högst antagligen på att jag fått träffa min diabetes sköterska. Hon ger mig positiv energi, stöttar, ger råd och hon är verkligen så förstående. Varje gång jag stänger dörren till hennes rum har jag ny energi för att kämpa vidare. Vården inom Diabetes i Finland vid nuläget går enormt framåt. Och det är jag mycket tacksam för. Efter dagens kontroll vet jag att - mitt Hba1c ligger inom målområdet, jag mår bra, min kropp mår bra och det är inget annat än fint att få höra. Inom kort har jag mycket nytt med diabetesvården att lära mig. Spännande!

Kramar.

Likes

Comments

Hemma var jag igår 20:00 tiden efter två fantastiska dygn i huvudstaden. Vi har ätit gott, shoppat, åkt spårvagn fram och tillbaka, fikat och haft det mysigt tillsammans. Riktigt behövligt! Kygo hade sin konsert på måndagkväll och tror inte jag behöver uttrycka mig mera än att det var perfekt. Februari har börjat bra!

Likes

Comments

Godmorgon från Helsingfors!
Igår kramade jag milikillen hejdå för två veckor framöver och sen åkte vi (flickor) iväg mot Hfors. Vi anlände till hotellet vid 22- tiden. Och vårt hotellrum var verkligen inte vad vi förväntat oss. Vi fick iallafall byta till ett bättre rum, skönt. Idag skall vi gå på stan och ikväll väntar Kygo!! konsert. Fint att vara borta från vardagen lite och spendera tid med flickorna här nere! Kramar.

Likes

Comments

8 årig flicka, sprallig och glad precis som vilket annat friskt barn, helt ovetande om livets framtid. När plötsligt wc besöken blev tätare, vattenglaset på nattduksbordet blev populärt, tröttheten tog över. "Mamma, varför just mig?" Var frågan som 8- åring. 27.01.2008 är nu dagen för 10 år sedan då jag insjuknade i Diabetes typ 1. Och på denna väg befinner jag mig fortfarande. Diabetesen kommer aldrig lämna mig och min kropp. Sjukdomen ger mig nya lärdomar varje dag, den ger mig besvikelse mellan varven även fast den också ger mig styrka och hopp om framtiden, styrkan för att orka kämpa.

Det var denna lördags eftermiddag för 10 år sen, när mamma bestämde sig för att ta med mig och åka till en bekant som också hade och har fortfarande Diabetes. Mitt blodsocker var 19.1 och ketonvärdet låg på 3,6. Akuten till en början, intensivvård i några dygn tills jag sedan fick flytta upp på barnavdelningen. Och från denna stund har min resa börjat. Där lärde jag mig som liten flicka räkna kolhydrater i mat, insulinenheter, sticka mig själv, picka mitt blodsocker, veta vad ett bra blodsocker är, hur mycket enheter insulin enligt kh och listan kan bli lång, lång. Redan då som person växte jag, och jag förstod själv att jag kommer bära ett stort ansvar över min kropp och mitt mående och det är jag evigt tacksam för att jag förstod redan då. Jag kan med stolthet säga att jag alltid har gjort och kommer alltid försöka mitt bästa, för jag vet vad framtida komplikationer kan innebära. Så till er alla Diabeteshjältar, fortsätt kämpa, kämpa mot er sjukdom.

Därför rakt från mitt hjärta, vill jag idag speciellt tacka alla nära anhöriga, familjen, fina vänner & sjukvårdspersonal som stöttat och gett fin hjälp. Tack alla guldhjärtan ❣️ evigt tacksam.

Likes

Comments

Var skall jag börja. Helgens väder visade sig från sin bästa sida. Solsken både lördag och söndag. Vi tog långa promenader på isen, grillade och njöt av solen, underbart. Och för att inte glömma så kom Axel hem på sin första permis, fint.

Så, ny vecka, nya utmaningar återigen. Vi har hela dagen idag spenderat timmar i vårdklassen för praktiska övningar, lärorikt och intressant. Får se vad mera denna vecka har att erbjuda. Kram.

Likes

Comments

Det närmar sig helg, äntligen. Min Axel kommer hem och jag har inte en endaste plan över helgen, så så skönt. Det har överlag vart en lyckad skolvecka. Vi har övat i vårdklassen. Pickat intramuskulära injektioner, tagit ekg och massor av annat lärorikt och intressant. Idag skrev vi loop tenten, vilket jag klarade och det betyder att jag nu får börja dela läkemedel (wihoo). Efter skolan åkte vi på bio för att se filmen Wonder, bra film. Kramisar.

Likes

Comments

Största delen av veckan spenderades i Vasa, framför skolbänken. Något annat särskilt speciellt har inte hänt. Idag ringde väckarklockan 07. Jag, mamma och pappa har hälsat på Axel i Dragsvik eftersom det var öppet hus där idag. Roligt att se. Efteråt besökte vi Wi box bakery & kitchen. Där fikade vi före avfärd hemåt.

Likes

Comments

Läste genom några av mina gamla inlägg, fint att komma ihåg och ha sparade minnen. Därför impulsivt nu, bestämde jag mig för att börja skriva. För att senare igen minnas tillbaka och komma ihåg, dock hur länge det håller vet jag inte.

välkommen 2018. Sådär kortfattat så har vi firat in det nya året. Fixat ihop en stor brunch tillsammans med flickorna. Gått långa promenader och tagit tillvara det sista av jullovet.

Idag är det för mig sista lediga jullovs dagen. Startade morgonen med att krama min Axel hejdå. Han har nu åkt ner till Dragsvik för att påbörja sin militärtjänstgöring. Och ja, när det kommer till mig, mitt riktigt djupa jag så är jag otroligt svag för att säga hejdå till någon. Oavsett vad det handlar om, vem än det är, osv. Tungt. Men låt det ta några dagar så flyter vardagen på som vanligt. Han e snart hemma igen. Nu skall jag packa det sista inför imorgon. Då drar jag till Vasa och skolbänken igen. Kram.

Likes

Comments

Ojmen, var skall jag börja.. För två heljer sen samlades vi flickor på Fannys villa för en seen kräftskiva. Vi åt och drack gott. Senare gick vi också i badtunnan, härligt.

Jag har också gått och blivit bilägare till min alldeles egna första bil, och den känslan kommer jag aldrig glömma, det var något alldeles speciellt i sig.

Förra lördagen samlades vi flickor som tränat truppgymnastik i några år tillsammans, Mistral var då vårt gruppnamn. Och ojj dessa flickor, och gruppen, så jag saknat dem! Gamla minnen uppträdde fram igen, och det var bara så fint att dansa och komma på en koreografi tillsammans med dem.

Sådär annars flyter skolan och vardagen på som vanligt. Jag har också äntligen fått börja övningsköra, yes!

Likes

Comments