På alla hjärtans dag bjöd John med mig på supergod och lyxig frukost på Scandic Triangeln. Så härligt med lite lyx och mys mitt i veckan!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förra lördagen startade tidigt. Aldrig sovmorgon som tvåbarnsmorsa. Frukostmys i soffan med barnen medan det sakta men säkert blev ljusare utanför fönstret.

Jag och Olivia gick på bio och såg Coco. Riktigt sevärd film! Och så mysigt att få gå ut och göra något bara hon och jag. Det behövs extra mycket sedan lillebror kom. Har inte samma tid för henne som innan så att komma ut på sådant här är guld värt!

Blev lek och mys i sängen hela eftermiddagen. Kollade på gamla filmer från när Olivia var liten. Måste klippa ihop dem och bränna över dem på DVD så hon kan titta på det ordentligt, precis som jag kunde göra när jag var liten. Älskade det!

På kvällen blev det plock och gottis framför Mello. Bra lördag!

Likes

Comments

I måndags blev Melvin 10 månader. Hur sjukt är inte det? Känns som att det var igår som han kom till oss, och nu fyller han liksom snart ett år. Fattar ingenting.

Han är en envis kille som säger ifrån så fort han inte är nöjd. Han är väldigt glad och rolig, älskar att busa. Babblar och låter jämt, och älskar musik. Mat är också något som Melvin brinner för. Skulle han bestämma skulle han nog äta dygnet runt.

Han kryper lika snabbt som blixten, går längs med möbler och har äntligen lärt sig att stå längre stunder utan att säcka ihop. Han går stadigt om han håller i oss med ett finger, så han går nog själv ganska snart skulle jag tro.

Den tredje tanden sprack precis igenom, så just nu är det mycket dreggel och gnäll. Men han verkar också ganska stolt över sina tre gaddar. Väger in på 10,5 kg och är ca 72 cm lång. Kort och kompakt liten gubbe med andra ord.

Likes

Comments

Alltså, min lilla plutt är bäst! I tre nätter nu har jag sovit som en gudinna! Jag som räknade med att sova så himla lite nu när han inte skulle sova bredvid mig och mina boobs längre, men han sover verkligen tusen gånger bättre nu och således även jag!
Två nätter i rad somnade han vid sju, vaknade vid tio för flaska, somnade om, vaknade en gång till, vaggades om till sömns och vaknade sedan kl 6.
Och inatt somnade han sju och vaknade inte förrän kl 3 inatt för flaska. Somnade om efter ca en halvtimme och sov vidare till kl 6! I’m in chock! Har inte fått sova så här långa pass på ett år. Känner mig som en helt ny människa.

Likes

Comments

Inte trodde jag, för tio månader sedan, att jag skulle stå här idag och kämpa med att sluta amma. Jag var, när Melvin kom till världen, chockad över att amningen faktiskt fungerade smärtfritt den här gången. När Olivia var bebis stötte vi ju på problem med amningen på en gång, vilket resulterade i stressad, ledsen ung mamma och hungrig, ledsen bebis som inte gick upp i vikt. Det hela slutade med att vi bara någon månad efter förlossningen gick över till enbart ersättning. Jag hade därför inga större förhoppningar om att det skulle fungera den här gången, men ville ändå försöka. Och när det väl kom igång tog jag en dag i taget och var tacksam för varje gång det fungerade. Tänkte varje dag att "vad skönt att vi ändå kunnat amma så här länge!". Helt plötsligt står vi här, dagen innan Melvins tiomånaders-dag och jobbar för fullt med att sluta amma. Så tacksam över att ha kunnat amma utan problem så här länge. Stolt över att min kropp ville samarbeta, att min bebis ville ha mig. Att jag aldrig gett upp. Bra jobbat Elin!

Men att sluta amma är nästan värre än att börja...

Känns inte som att någon riktigt pratar om hur emotionellt jobbigt det är att sluta ge bröstet till en bebis som levt för det i snart ett år. "Bestäm dig, var konsekvent" osv. Jo tjena. Lättare sagt än gjort. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som när det kommer till amning. Att ha en skrikande, trött, ledsen bebis i famnen, som man vet blir lugn och glad bara han får amma lite, det är nästan det värsta jag varit med om. Jag har aldrig känt mig som en mer värdelös mamma som när jag inte låtit min bebis amma.

Så varför slutar jag? Visst, vi hade säkert kunna amma ett tag till, men jag känner att mitt psyke inte tål mer nu. Jag har älskat varje minut, men det har också varit otroligt påfrestande att vara en mänsklig napp dygnet runt i snart ett år. Den där nappen ni ser på bilden, ja den tyckte han bara om i några veckor, sen var liksom tutte det enda som dög.

Att vara den enda som kan trösta, den enda som kan natta, den enda som kan natta om på natten. Smickrande och hedrande. Men att inte kunna få avlastning, kunna dela på ansvaret, kunna åka iväg kvällstid, åka iväg en natt, få sova i sin säng ostört en hel natt. Det har tagit ut sin rätt. Jag är trött, utmattad, deppig, grinig, ja typ allt som inte är positivt. Jag saknar att vara glad och pigg. Och det känns som att sluta amma är det enda som kan hjälpa mig. Tyvärr. Så i torsdags bestämde jag mig för att det fick vara nog. Nu skulle jag ta tag i det här med att sluta amma en gång för alla.

T v: Melvin 5 dagar gammal. T h: Melvin 9 månader och 3 veckor.

Så hur har det gått för oss? Ja, första natten (natten till fredagen) gick bra till en början, men slutade med att jag gav med mig.

Men där var det faktiskt sista gången han ammade. Nu har det gått ytterligare två nätter och han har inte ens fått smaka. Jag hade en tydligare plan, bestämde att han och jag skulle sova i hans rum (han i vagn och jag på luftmadrass) och så skulle vi hålla oss där. Välling förberett så man snabbt och smidigt kunde ta till det. Men den har han knappt behövt. Han har fått en flaska när han vaknat första gången (vilket alltid sker någon gång mellan 21.30-23) och sen har han bara smådruckit lite. Första "riktiga" amningsfria natten (natten till lördag) var han ledsen och "svår" emellanåt, men jag var bestämd och körde på som jag sagt och fick honom att somna om utan tutte till slut. Och natten till idag har det bara varit att skaka på vagnen lite så har han somnat om. Har inte ens behövt bära omkring och trösta på honom alls i natt!

Det här beslutet har varit sjukt jobbigt att ta. Jag tror det är tusen gånger lättare om bebis tar napp, inte samsover och/eller nekar tutten oftare än Melvin gjort. Men ibland behöver man ta beslut som är jobbiga, och går emot bebis, för att alla ska må bra.

Nästa Melvin-projekt blir att få Melvin att sova i sin säng. Hittills har han sovit bredvid mig hela nätterna, och sedan vi flyttade till Malmö har han nattats i vagn och sedan burits över till vår säng. Nu när vi slutat amma har han sovit i vagnen hela nätterna, och det är nog där han kommer fortsätta sova tills vi kommit på hur vi ska få honom att inte gallskrika i sin egen säng... Men det orkar jag inte ta tag i nu riktigt känner jag. Behöver paus från projekt.

Likes

Comments

Älskar att kunna strosa omkring med barnvagn i vår nya stad. När Olivia lämnades igår var jag och Melvin ute i en timme och bara gick kors och tvärs genom stan. Han somnade efter fem minuter och sov hela promenaden så jag kunde verkligen njuta av det fina vädret och gå som jag ville utan att behöva stressa hem för hans skull. Han må vara söt och snäll men när han inte vill ligga kvar i vagnen är han väldigt noga med att visa och säga det ;)

Likes

Comments

Mat som involverar bröd måste ju vara det bästa som finns?! Hamburgare, pizza, tacos, falafelrulle. Ja, eller bara en vanlig hederlig macka. Bröd är livet!

Här om dagen gjorde John en lunchmacka med grillad kyckling, kokt ägg, tomat, lök, sallad, gräddfil och senap. Så enkelt men sjukt gott.

Likes

Comments

Igår var vi lediga. Eller ja, Olivia gick sina tre timmar på förskolan som vanligt, men de timmarna går så snabbt att man knappt tänker på det. Under den tiden tog jag och Melvin en promenad och jag hann även med ett tandläkarbesök. När Olivia hämtades blev det ytterligare en promenad till en lekpark innan vi gick hem för fika, mys och film.

Likes

Comments

Det var ju sannerligen lättare att hitta tid för att blogga när man bara hade ett barn om man säger så. Men jag tänker att om jag slutar slösurfa på telefonen, eller sparar städandet till kvällen och barnen sover, så finns det ju faktiskt liiiite tid på dagen som kan ägnas åt att fylla den här bloggen lite oftare än en gång i månaden. 

Nu har vi bott här i en månad, och vi känner oss verkligen som hemma alla fyra. Vi var ju lite oroliga att det skulle gå åt pipsvängen, man vet ju aldrig, men känns som att det här verkligen är en stad för oss. Så nu kan vi pusta ut lite. 

Det vi gjort mest sedan vi flyttat hit är att åka skridskor. Olivia som aldrig åkt skridskor innan vi flyttade hit har nu fått åka en 4-5 gånger, och hon blir bara bättre och bättre. Hennes dröm är tydligen att tävla i konståkning, så det är bara att börja öva ;)

 






 


Likes

Comments