Om att känna sig ensam

Då var jul och nyår förbi, tack och lov. Julen gick relativt bra, det var på nyår ångesten var som värst. Alla nyårsplanerna gick i stöpet och det triggade min återkommande dödsångest, ångest över att ännu ett år har gått, snart dör vi allihopa, och jag kommer att dö ensam. Jag tog min sömnmedicin och gick och la mig kl 23.

Jag har ett ganska stort kontaktnät, många bekanta, men få riktigt nära vänner. Och bortsett från en av dessa vänner så känns det som att det är jag som drar det tunga lasset för att hålla igång relationen. Det är ofta jag som hör av mig, jag som säger ”kom igen vi gör något kul!” Jag önskar verkligen att något hade gjort det för mig under helgerna, jag hade verkligen behövt det.

När jag blev sjuk i depression första gången släppte jag nästan alla, jag orkade inte hålla kontakten. I många år hade jag dåligt samvete för detta, att jag varit en dålig vän. Nu ser jag på det annorlunda, varför försvann de när jag var sjuk? Varför kämpande ingen för mig?




Sådär ser jag tillbaka på mitt 2019👆🏼Sorg, frustration, trötthet. Ständiga motgångar. Kan jag inte få ha lite tur 2020? Bara lite? Slippa få de där slagen i magen som tar andan ur mig?

Det första jag önskar mig lite tur med 2020 är att min Violet (till vänster) blir dräktig med snyggingen till höger😍 De har iaf gjort sitt bästa under nyårsnatten😜 Om ca 3 veckor vet jag om hon är dräktig, och är hon det så kommer det kattbebisar under första veckan i mars♥️ Hoppas, hoppas✊🏼✊🏼

#psykiskohälsa #ensam #ensamhet #psynligt #add #adhd #utmattningssyndrom #depression #sibiriskkatt

Gillar

Kommentarer