Zagreb- eftersom att vi är helt dumma i huvudet

Men hade vi aldrig någon motgång, då skulle vi kanske inte uppskatta medgångarna? Om det blir några sånna vill säga.

Vilken natt det blev! En lugn och harmonisk tågresa genom de österrikiska bergen förvandlades till en mardröm, i alla fall nära därpå. Jag börjar mer och mer tro på karma, för precis innan detta skedde la jag upp en video på snapchat där jag klankade ner på alla miljöbovar som inte får se lika fina vyer från deras flyg. Nu kan alla miljöbovar glatt håna oss för det här hade nog aldrig hänt om vi bara svalt vår stolthet och moral och tagit flyget.

Igår var det meningen att vi skulle ta tåget från Wien till Ljubljana. Kalla mig oallmänbildad men jag hade ingen koll på den staden alls, allra minst hur ens den stavas. Men Frida hade fått tips från en kollega och efter några googlingar insåg vi att det vore ju ett perfekt stopp för oss! Staden är dessutom bilfri och blev utsedd till årets miljöhuvudstad 2017, skriker inte det efter mig så vet inte jag?

Tåget från Wien till Ljubljana hade ett byte i Sevnica, en stad i central-östra Slovenien på omkring 5000 invånare. Hela tågresan dit satt jag och Frida som förtrollade av landskapet och byarna längst spåret. Så himla pittoreskt och fantastiskt helt enkelt. Vi diskuterade hur det skulle vara att bo där, hur det skulle vara att uppfostra barn där och hur fantastiskt liv vi skulle ha. Kanske lite väl långt ifrån allting, men who am i to talk som är uppvuxen i en by utanför Gävle liksom. När solen gick ner kom vi på att det är ganska läskigt ändå det vi gör. Vi sitter i ett tåg mitt ute i ingenstans och är väldigt långt hemifrån. Vad skulle hända om vi bara blev släppta här utan teckning på telefonerna?

Tågvärden hade tidigare sagt att det vore bättre för oss att hoppa av tåget innan Sevnica och ta en buss istället. Det vågade inte vi, det ställe som tågvärden rekommenderade var väldigt öde och vi förstod inte ens hur vi skulle lyckas hitta en buss där. Eftersom att vår reseplanerare (en app) föreslagit ett byte i Sevnica antog vi att där skulle det finnas civilisation, något att äta, en toalett och om vi hade riktigt tur även wi-fi. Sevnica hade endast det sistnämnda, tågvärdens förslag hade nog varit bättre..

Vi blev vettskrämda när vi hoppade av. Det som fanns var vad det verkade som, Sevnicas enda bar. Där stod det tre män varav en var märkbart påverkad. Jag hann fråga bartendern om wi-fi lösenordet innan baren stängde. Den märkbart berusade mannen frågade oss något på tyska, han nämnde ”slafen” så Frida förstod att han frågade oss någonting om sova/säng. Mannen stod kvar med oss även fast att baren stängt, han gick inte förrän vårt tåg kommit och vi gått, gissningsvis för att han ville se om vi ändå ville tacka ja till hans erbjudande. Vi förstod inte riktigt först hur vi skulle förstå vilket tåg vi skulle hoppa på. Det fanns ingen informationstavla men när tåget väl kom ropades det ur något på Slovenska i högtalarna. Vi hör att Ljubljana nämns så även om det är 10 minuter innan tänkt avgång så hoppar på!

Det dröjer inte länge innan Frida tar upp Google maps och ser att vi rör oss åt fel håll. Vi sitter på fel tåg.

Jag tror att vi båda ville börja grina vid det här tillfället, men vi ville inte visa varandra att vi var på bristningsgränsen. Vi konstaterar att vi får hoppa av nästa storstad och leta upp ett boende helt enkelt. Frida går till gänget i hytten bredvid och frågar vart tåget går, de svarar Serbien men att en del av tåget stannar i Zagreb, det är Kroatiens huvudstad, visst? Bingo!

Vi tar på oss våra ryggsäckar och springer fram och tillbaka i tåget för att leta på tågvärden. Vi hittar honom tillslut i en nedsläckt hytt men det var inte mycket till hjälp, karln kan inte engelska. Vi försöker tyda hans spanska/kroatiska och vi förstår att tåget visst går till Ljubljana, vi är där om 1,5timme. Han säger även att tåget bara går till Zagreb, och att vi är där om 20min. Vi inser här att det inte går att lita på honom, vi behöver hjälp och som en ängel från ovan kliver det på en tjej som talar både kroatiska och engelska. Tack gode gud!

Hela den här katastrof-resan slutade i att vi fick hoppa av i Zagreb och checka in på första bästa hotell.
Zagreb är himla vackert (finaste misstaget jag någonsin gjort i alla fall) men väldigt öde nu, folk som besöker Kroatien såhär års åker sjävklart till kusten. Idag har vi bara haft ca 2timmar på oss innan tåget gick mot Ljubljana där dagen egentligen skulle ha spenderats. Redan ikväll går tåget mot Venedig.

C U!

En natt vi sent skall glömma. I de där tågkorridorerna sprang vi med ryggsäckarna på både mage och rygg i ett försök att hitta någon som visste något om vart tåget skulle, eller någon som talade engelska. Jag tror vi väckte varenda människa.

Ironin i hela denna historia är ju att min älskade mor jobbar som tågvärd. Minst en gång i veckan får jag höra historier om hur otroligt dumma människor det finns som hoppar på fel tåg, hur IQ befriade är dom?

Ja, ni ser ju hur lyxigt misstag vi gjorde. Det närmaste hotellet hette central hotel och kostade oss 350 kronor var (det var ca 10 nätter i Asien det). Mannen i receptionen såg väldigt skeptisk ut när vi rusade in där inatt, vi är kanske de enda backpackersen någonsin som gått in där. Resterande gäster hade såklart små söta rullväskor. Han undersökte två gånger att vi verkligen hade betalat i förväg via booking.com som vi påstådde. Har vi pengar? What?

Lägg märke till att jag bytt ut mina sandaler, trots att de är otroligt sköna och enligt min åsikt, coola. Dessvärre har de givit mig 5 blåsor på höger fot. Igår bad jag Frida föreviga dessa med en bild, hon fick kväljningar. Jag hade inte duschat på typ 16 timmar då, plus en massa blåsor och sår som inte heller luktar... mumma. Det glammiga backpackinglivet!

Gillar

Kommentarer

Morran
,
Kommer hädanefter aldrig dömma nån som hoppat på fel tåg😂🤪👏🤸‍♀️ Älskade unge😘❤❤