Wien - Kan två tidspessimister missa tåget?

Det ligger på nu. Igår var vi i Prag, idag har vi varit i Wien och 19 timmar efter ankomst är vi påväg mot nästa destination, Ljubljana.

Vi kom till hostellet ganska sent igår så det enda vi hann med var att utnyttja hostellets välkomst-öl samtidigt som vi såg cirka 10 minuter av en stand up. Jag kan tyvärr inte ta på mig äran vad gäller våra boendebokningar denna resa, jag ler mest och säger att det blir nog bra när Frida fixar och som jag är glad över det! Boendet i Wien var också, likt Prag och Köpenhamn, något vi vill återvända till. Vi fick ett fräsch eget rum MED dusch, riktigt bra frukostbuffé för bara 48kronor, bra läge och hade vi varit kvar där några dagar kan jag lova att vi hade fått en och annan kompis. Natten var däremot inte så skön eftersom att Frida aka prinsessan på ärten absolut inte kan sova med fläkten på, hon riskerar hellre att jag kvävs till döds och fortsätter denna resa själv.

Tåget mot Ljubljana gick klockan 16.00 idag, så från att vi vaknade imorse tills att det blev dags att röra oss mot stationen har vi fokuserat på att försöka se så mycket av stadskärnan som möjligt. Vi hade googlat lite innan och kommit fram till att den där matmarknaden var ett måste och vi hoppades att vi skulle hinna med det. Imorse när vi vaknade och kolla ut såg vi den nedanför fönstret, check på den!

Nu till dagens stora fråga. Kan två tidspessimister missa tåget? Jag tar det från början. Hittills har jag ju aldrig lyckats hålla en kort historia kort så varför börja nu?
Hela dagen har jag gått runt med kartan som vi fått i receptionen och nästan småjoggat framför Frida, eller det ser i alla fall ut så eftersom att hon har mycket kortare ben än mig. Igår däremot var det hon som kollade på Google maps när vi skulle hitta från stationen till hostelet, jag tyckte då att Google maps måste visat en omväg. När det blev dags att gå till stationen idag såg jag en mycket närmare väg på kartan jag gått efter hela dagen, Frida hade inte så mycket att säga till om utan hon fick glatt ta rygg på mig. Tilläggas här ska göras det faktum att Frida varje gång vi ska från eller till stationen förespråkar taxi, hon vet inte att taxichaufförer kan lukta sig till förstagångsbesökare och passar då på att ta överpris. Jag har hittills på resan lyckats övertalat henne om att vi ska minsann gå. Efter en svettig promenad med femtioelva blåsor på fötterna på 30 minuter i 30 graders värme med två varsina ryggsäckar så var vi äntligen framme vid stationen (min ”snabbare väg” hade inte gått fortare än Fridas igår, vi tror nästan att min tog 10minuter längre). Det vi kunde konstatera när vi kommit fram till stationen var att jag tagit oss till fel station, vi hade gått till Wien väst och vårt tåg gick från centrum. När vi insett det vågade jag inte längre titta Frida i ögonen, jag har aldrig sett henne riktigt arg och det är för tidigt att göra det nu efter bara 4 dagar på vår 3 veckors resa. Alla våra tidspessimist-celler i kroppen började nu skrika, snabbt som bara den blev vi tvungna att hitta en taxi. Frida tar upp Google maps och ser att det är 10minuters bilväg till rätt station och det är 30minuter tills tåget går. Vi går fram till första bästa taxichaufför och jag förbereder mig för att pruta. Om det är något jag lärt mig under mina backpackingdagar är det att första priset kan lätt prutas ner till en tredjedel samt att aldrig någonsin får man säga att chauffören ska köra snabbt för att det är bråttom. Sekunden jag förbereder mig mentalt för detta hör jag Frida skrika ”Quick! We’re in a hurry!”. Det slutade med att vi fick sitta och lugna chauffören under hela bilresan eftersom att han predikade om polisen och om att vi måste betala mer eftersom att vi tvingade honom att göra olagligt.

5 minuter innan avgång satt vi på tåget. Så svaret är nej- två stycken äkta tidspessimister kan inte missa tåget.

C U!

”Oj va generöst att de bjuder på välkomstöl!” Sa vi innan vi insåg att de innebar öl i... shottglas?

Ovan ser ni utsikten från vårt rum, matmarknaden hade inte öppnat här, ni ser den nere på gatan. Åker ni till Wien rekommenderar vi starkt att bo på Wombat’s city hostel Vienna. Suuuperbra!

Innan läggdags igår påminde våra magar oss om att vi inte ätit något sedan den där mackan vi delade på som en tidig middag. Vi gick ett kvarter och hittade följande glamorösa middag, se ovan. Oliverna i Wien var gudomliga, måste vara för att vi är närmare Grekland nu än vi är hemma.

Ovan ser ni två bilder från tåget. Det här ser ni inte från flygplanet era förbaskade miljöbovar!

Imorse ville jag överraska Frida med vårt första mål för dagen så jag sa inte vart vi skulle. Ni ser det nedanför, det är ett bostadshus där arkitekten gick loco och som jag förstod det gav de boende väldigt mycket frihet med sin egen fasad. När vi kom fram dit imorse sa Frida ”Jaha, det här har jag sett. Alltså på bild”.

Om det ska vara på det viset kanske vi ska åka hem nu och googla på allt vi vill se istället? Skulle spara oss massvis med pengar.

Målet med denna resa är att Frida ska njuta av öl lika mycket som hon njuter av en falafel-wrap!

Gillar

Kommentarer