Motvind på motvind

Idag vaknade jag upp och insåg ganska snabbt att min mail blivit hackad? What? Kan man ens spärra en mail lixom, vem ringer jag och vad är det värsta som en okänd människa kan göra från min mail? Panik utbrast när jag insåg att jag får boardingkorten till mailen så nu kommer vi kanske inte kunna flyga hem? Eller? Albin suckade och sa att det går att checka in på flygplatsen, varken passen eller biljetterna är ju stulna än.


Vad har vi gjort den senaste veckan? Dålig uppdatering borde ju kanske innebära att vi varit upptagna med plugg. Om det ändå vore så väl.


Vet inte ens om jag vågar skriva om hur plugget går, för det går ju inte. Alls. Vår kontaktperson är mer som en okontaktperson och håller sig mest borta. Albin börjar få panik men jag har inte tid med sånt. Jag oroar mig över den stulna mobiltelefonen och från och med idag min hackade mail. Vi får helt enkelt lösa det som det kommer, okontaktpersonen ringde idag och bad om ursäkt över sin okontaktbarhet och lovade oss svar imorgon. Vi håller tummarna.


I veckan åt vi lunch med tre ambassadörer från Kina. Det var kul, Albin shottade och vi åt Rwandesisk mat. Vi skröt om våran Gävlebock, om ishotellet och lite om hur bra vi svenskar är på pingis. Försökte förklara vad innebandy är men jag gav upp när samtalet spårade ur och de vägrade inse att det inte var hockey.


Vår matbudget har även den spårat. Jag tror att vi, utan att erkänna det för varandra eller oss själva, börjat tröstäta över vad det känns som, ett rent ut sagt dåligt examensarbete. Idag hittade vi lunch att beställa hem för ynka 16kr. Så de är nog det vi kommer leva på de sista 9 dagarna här.


Hämtat barn på skola och dagis har vi gjort titt som tätt också. När jag gick in för att hämta det minsta barnet på dagis så tog ett annat barn tag i mig och drog med mig bakom huset. Jag trodde hon skulle visa mig något, men det var inte mig hon skulle visa något utan fröken. ¨Muzungo¨sa hon och pekade på mig, vilket betyder vit människa.


Vi är långt ifrån de enda muzongosarna här, men jag skulle ljuga om jag sa att vi inte ansågs lite exotiska. På en resturang i veckan satt jag ensam vid ett bord medan Albin och George beställde mat, då kom det fram en kille och frågade om jag kunde simma. Jag blev så paff och det såg han på mig, så innan jag han svara så sa han ¨förlåt jag vet inte vad jag ska fråga en muzungo¨.


C U!


PS. Igår var vi på jakt efter min stulna telefon! Det kom ett meddelande på Hitta Min Iphone att den var i närheten. George ringde Roy som sedan den dagen mobilen blev stulen letat efter den, dag som natt. Roy var här på 10 min och strax efter satt vi i en taxi påväg till mobilen. Detta var på kvällen, vi letade efter en svartklädd man (fanns risk att han hade bytt kläder sen senast) i Afrikas mest tätbefolkade land.

Taxin kostade totalt 300kr och mobilen är fortfarande i tjuvens ägo.

Den här lilla flickan heter Quesie och är tre år. Jag är helt förälskad i henne! Hon är så himla charmig och smart, hon kan prata tre språk, helt otroligt. Engelska, franska och kinyarwanda.

Vi var på ministeriet i veckan, här satt vi i cirka 1.5h och väntade på vår okontaktperson. Det visade sig att han hade tid för ett möte på tio minuter och... den informationen hade varit lättare att få visa sms.

Det här är, vad vi förstått, typ den vanligaste rätten i Rwanda. Casava leaves och ris.

Gillar

Kommentarer