En riktig motivationskick

Ur mitt perspektiv

Asså ja, jag måste verkligen skriva av mig lite. Dock är jag trött, ligger i sängen och har huvudvärk. Men ändå vill jag skriva det här, men ni får inte bli sura om detta inlägget blir lite halv flummigt.

Kollade precis på "Ryttarprinsen" som jag missade i måndags. Extremt bra program och de hade samma utgångsläge som programserien "Ryttareliten" hade. När jag fick reda på att Ryttarprinsen bara var en gång, en dokumentärfilm så blev jag lite halvdeppig. Trodde först att den skulle komma ut som serie men inte. Oavsett vad så var det ett jättebra program och missade ni det så kan jag rekommendera er att kolla på det HÄR.

Detta gjorde självklart att jag blev extra motiverad till att bli ännu bättre på min älskade sport. Men denna sporten är avancerad. Du kan inte träna hur mycket som helst och dina resultat gör du ihop med en individ som har egna åsikter och inte ens pratar samma språk som dig. Men det är just detta som gör ridsporten så speciell. Den känslan när du får rida ett ärevarv på din häst, publiken klappar och musiken dunkar, det är den känslan som gör mig så motiverad till allt som har med denna sporten att göra. Jag är en extrem tävlingsmänniska samtidigt som jag älskar hästar och jag älskar det jag håller på med.

Jag vill ju bli så bra jag kan på det här. Förra året stod vi och stampade på samma ställe i utbildningen på grund av att vi inte kom iväg alls med transporten på grund av lastproblem. Så det var en svacka, då jag hade som mål att debutera LB (1M) med Pride under förra säsongen. Nu inför denna säsongen känns det faktiskt bra. Om allt går enligt planen så ska vi hinna hoppa ett antal starter i 1M. Jag begär inga toppresultat, det enda jag är ute efter är rutin. Vi behöver rutin på höjden och ännu mer rutin på tävlingsbanan. Speciellt Pride då hon är väldigt tittig och försiktig av sig. Jag måste försöka använda hennes försiktighet till att inte riva och få henne att lita på mig och jag måste lära mig att rida henne så att hon fokuserar på den uppgift hon har. Det är väldigt lätt att få ett stopp på tävlingsbanan då hon gärna stannar om det är något tittigt eller om det är något som inte stämmer helt enkelt. Hon har en enorm kapacitet inom hoppningen och ju mer jag tränar dressyr desto mer inser jag att "wow vilken ponny jag har".

Men det jag tror skulle vara det absolut bästa för att utvecklas vore att skaffa sig en storhäst till stallet. Det jag tror att jag behöver är mer ridtimmar i kroppen. Jag kan inte rida Pride mer än vad hon går nu. Jag vill liksom så mycket mer och jag har verkligen den där glöden som krävs. Det är min högsta dröm just nu, att ha ännu en stjärna i stallet så att man kan varva hästar på träningar/tävlingar och helt enkelt hitta en häst som passar mig bra. Har faktiskt hittat en extremt fin... Åh, hästnet är verkligen inte bra när man drömmer sig bort haha.

Men eftersom jag inte har någon storhäst så blir det att försöka lägga mer fokus på att hålla igång kroppen utöver ridningen. Jag vill bli stark och jag vill orka mer. Löpning och styrkeövningar är det som jag kommer hålla mig till. I varje fall försöka få till några pass i veckan. Jag vill bli så jäkla bra på det här med hästar så ni fattar inte.

Jag är riktigt jävla motiverad till min sport.

Minns den här starten så väl. Det var laghoppning i DIvision 2 på hemmaplan (Grankärr). I förklassen lyckades vi få med oss 17 fel och vi blev då såklart inte uttagna till laget. Klart självförtroendet sjunker lite när man har gjort bort sig totalt och man inte platsar i laget. Men jag laddade om för att hoppa nästa klass och för att tävla individuellt. Klassen var en LC+ (95cm) och allting bara flöt på, vi vann den till och med. Sjukt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229