Barnehagestart

Sååå har vi tagit steget in i nästa kapitel, jag och tjejerna har gjort navelsträngen liiiite längre.
Några timmar i barnehagen varje dag, gör sig gott.

Dessvärre känner jag inte mig piggare utav att få några timmar ”ensam”. Min trötthet är djupare än så och jag kommer behöva långtid att återhämta mig på. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag sliter en del med ångest och rädsla för att vara ensam när det blir mörkt. Jag har nog börjar tänka att detta beror på min trötthet och att det förstärks väldigt de sista åren pga att jag är psykiskt sliten.

Jag började även på skolan i augusti, något jag såg fram emot såååå mycket! Wow, jag fick en känsla av att detta kommer jag klara av galant. Jag var på två lektioner, så sa det stopp!
Jag har inte en chans i världen att koncentrera mig och mitt minne har länge varit dåligt.

Tillexempel när någon frågar mig något som har med mina barn att göra och deras första levnadsår, kommer jag inte ihåg något mer än det som är nerskrivet.

Nu gled jag ut av perspektiv, men jag ville bara få fram att jag sätter så pris på när ni ber mig skriva om något, på bloggen som ni undrar över. Men däremot kan ni inte förvänta så mycket, för när kvällen kommer och jag lägger mig på soffan, är jag helt tom i huvudet, jag vet inte hur jag ska börja eller vart jag ska börja. Jag klarar inte att sätta ord på hur jag känner.


Men för att svara på hur tjejerna har det i barnehagen så var den första veckan tipptopp för Juni, hon älskade det. Men så väntade jag på ”smällen” för jag visste att snart kommer hon att inse att det är här hon ska spendera dagarna, 5 dagar i veckan. När hon förstod det, kom tårarna. - mamma, du är borta så länge. Det är tråkigt att vänta på dig. Säger hon.
När vi går hemifrån på morgonen börjar hon, - mamma, jag ska inte vara så länge sant? Du hämtar mig efter en stund.
Tills det att jag vinkar och säger hejdå, har hon säkert frågat mig 50 gånger och sagt till fröken 5 gånger att ”mamma hämtar mig idag”

Hon behöver den bekräftelsen att jag faktiskt kommer tillbaka, även om hon vet det. ❤️

Det bästa med hennes nya vardag är alla hennes vänner som hoppar utav glädje i det hon kommer in grinden. Det värmer i mitt hjärta och det hjälper även på att göra hennes hejdå, lättare!

Belle däremot vårt lilla gladmonster, vart har du tagit vägen?
Andra inskolningsdagen skulle vi pröva att gå hem i en timmes tid, så att dem fick vara ensamma. Vi frågade henne om det gick fint varpå hon svarade ; - bara gå ni, ni kan komma tillbaka imorgon! Ha de.
Wow var min första tanke, jag visste det! Hon är speciellt, hon är glad och älskad av alla. Hela hon skiner som en sol, alla som ser henne blir glada.

Men så kom det, hon förstod att vi skulle gå och sedan den dagen har hon varit väldigt ledsen. Hemma kan vi inte prata om barnehagen, då blir hon ledsen. Nu går hon med fröken när vi lämnar men är ledsen, men det går över ganska snabbt.

Under dagen, är hon ledsen till och från. Jag har även fått en känsla av att hon ”kräver” mer än det andra barnen.
För jag har ju gått runt och burit på henne dag och kväll sedan dagen och föddes. Så hon är van att ha en vuxen för sig själv.

Hon önskar ännu inte att ha några ”vänner”. - jag vill inte ha några vänner mamma! Säger hon.
Fröken säger att hon blir ledsen när det andra barnen kommer nära... Jag prövar att tänka positivt att hon bara är 2 år och 2 månader, så hennes behov utav att vara med andra barn inte har kommit ännu.

Skulle någon fråga mig om jag ångrar att jag har haft dem hemma så länge, kommer mitt svar alltid bli desamma - N E J ! Jag är tacknämlig att jag har kunnat hålla dem nära, ge dem mycket uppmärksamhet och gjort starten på deras liv så god som bara en mor kan.
Sen ja, jag hade kanske inte varit lika utsliten och trött.. men vad gör man inte får sina barn. ❤️

Hur våra eftermiddagar ser ut, det är en annan historia. Dem är så trötta och slitna, så texten jag la upp igår, fick mig att förstå och hjälpte väldigt på hur jag bör tänka. För jag har såklart blivit både ledsen, arg och uppgiven över hur dem varit när jag hämtar dem.

Kram

Liker

Kommentarer

AmandaStraand
AmandaStraand,
Fin bild på dig och CF! Det där med barnehage är lite av en tillvänjning men när det väl blivit rutin så går det så mkt bättre! 😊nouw.com/amandastraand
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229