2017: januari till juni.

Listor och Summeringar

Det är helt ofattbart att 2017 snart är över. Förstår verkligen inte hur det kan vara möjligt. Men så är det. 2017 har varit ett väldigt turbulent år för mig. På många sätt har det varit det bästa året hittills i mitt liv, men det har också präglats av mycket ångest, rädsla och en massa ilska och förtvivlan pga hur dåligt världen har mått och betett sig.

JANUARI

2017 började med att jag var pepp på ett nytt år. Såhär skrev jag: "2017. Hej. Välkommen. Jag har längtat så. Efter en nystart, ett nytt kapitel, en början. Och nu är vi är." Hade långt, ofärgat hår och klädde mig i hängselklänning, polotröjor och mycket svart. Tog knappt några foton för skolan tog upp nästan all min tid. Hängde mycket i mitt rum och längtade till våren. Genomförde Yoga with Adrienes 31 dagars utmaning Yoga Revolution och var så himla stolt. Halvvägs genom januari skrev jag: "Det har varit svårt att bryta sig loss från den lathet, bekvämlighet och trötthet som präglade de sista månaderna av 2016. Men idag påminde kampen mot min omotiverade kropp och hjärna mer om ett mindre slagsmål än ett helt krig. Det kändes riktigt jävla fantastiskt."

FEBRUARI

I februari färgade jag håret ljusare och klippte det betydligt kortare. Trivdes så bra i det och det höjde mitt humör rejält. Jag och Caroline såg The weeknd i globen, jag stressade mig igenom slutskedet av skrivandet av gymnasiearbetet, vi var och såg Marina Abramovics utställning på moderna museet med klassen och jag tog fortfarande knappt några bilder pga mörkret och skolstress.

MARS

I maj tog jag ur min näspiercing för att den aldrig ville läka och jag helt enkelt lessnade på att ha ont i näsan varje dag. Mådde dåligt, yogade knappt och kunde inte koncentrera mig på skolarbetet. Caroline och Yazmine var pretty much det enda som hindrade mig att inte kapitulera helt och hållet och sova i en vecka. Jag skrev: "Såhär kan det inte fortsätta. Då går jag under."

APRIL

Med april och vårsolen gjorde också min naiva nu-är-det-vår-och-allt-är-bra-inställning comeback. Den 1 april skrev jag: "Jag känner förväntan. Hopp. Pepp. Jag känner vår i luften och i själen, trots de kalla vindarna. April, jag välkomnar dig med öppna armar och hoppas du kommer vara en månad fylld med lycka, sol och värme." En vecka senare kände jag mig ensam. Den sortens ensamhet som tar över fullkomligt och inte vill släppa taget. Men när min födelsedag började närma sig släppte den motvilligt taget om mig och jag skrev: "Mår bättre idag. Vaknade upp och klumpen i halsen var borta. Bara sådär. Det kanske är något i luften trots allt." (*cringe*) Fyllde nitton och åkte till Stockholm med mamma, hade ojämnt färgat hår och så var det mösspåtagning. Studenten närmade sig och jag var förväntansfull och livrädd.

MAJ

I maj kom äntligen värmen! Spenderade tid i solen, förstod inte hur tiden kunde gå så jävla fort och var en enda turbulent röra. Den 11 maj skrev jag: "Växlar mellan att vilja prata med alla, supa och hitta på roliga saker och att vilja krypa ned i min säng och inte prata med någon. Växlar mellan att spendera en timme på yogamattan i total eufori och att skita i hela grejen och netflixa istället. Växlar mellan att längta tills studenten och exalterat blicka mot framtiden och att se på studenten som jodens undergång. Lite stabilitet mottages tacksamt." Den 17 maj hade vi vår studentskiva och jag gick all in och klädde mig i kostymbyxor, fransjacka och hade silvriga naglar. Drack mig precis lagom tipsy, dansade tills svetten rann, blev klassens feminist och hade så jäkla roligt.

JUNI

I juni tog jag studenten. Efter tre år av stress, press, betygshets, fina vänner, drama och lärdomar sa jag hej då till skolan jag älskade och hatade på samma gång. Skrev såhär: "Har haft en fantastisk dag, där varje minut präglats av ren och skär eufori. Jag kommer sakna skolan och klassen, men jag vet att morgondagen och framtiden är den bra sortens nystart. Jag är redo för vad som kommer härnäst. Redo och förväntansfull." Efter studenten åkte jag och familjen till Spanien i två veckor och jag läste bok efter bok, var glad och kände mig fin för första gången på länge. Om Spanien skrev jag: "Tiden existerar knappt här. Den kryper fram på bästa möjliga vis. Hinner bada både i havet och poolen, yoga på balkongen, läsa, äta långsamt långsamt och ta en tupplur och ändå är klockan bara 17 när en gjort allt det. Tiden får gärna krypa fram för alltid om det här är min verklighet."

Sådär. De första sex månaderna av 2017 var helt klart röriga. Men jag är tacksam för allting jag lärde mig och fick uppleva under min sista termin i gymnasiet och under mina sista fyra månader som artonåring. Juli-december kommer inom kort! Kram!

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg

    Twitter