Kopiera - Har hon alltid sett ut sådär?

Jag får dagligen både mail och kommentarer i bloggen och lite överallt med frågor om hon alltid varit sjuk, om hon blivit sjuk av vaccin eller om det är medfött eller och hur vi upptäckte det och det är väldigt kul att ni frågar för det visar i samma veva hur många som hittar hit och som inte riktigt varit med från början så jag tänkte ta en liten snabb förklaring på det hela.


My föddes alltså 25e september 2015 och är snart 7 månader ( OMG HON ÄR SNART 7 MÅNADER!!) innan My kom visste vi ingenting om att hon var sjuk, jag mådde EXTREMT dåligt från ungefär v 20 fram till förlossningen samt att i v 34 hade jag ett njurstensanfall på det (My är född i vecka 38+0) och jag hade inte sovit en hel natt på över 10 veckor och tre dagar innan My föddes började få feber som inte ville gå ner med febernedsättande så vi åkte in till speicalmödrarvården på akademiska sjukhuset där dom konstaterar att jag är på gränsen till att gå havandeskapsförgiftning samt att jag hade blodbrist och på gränsen att få inflammation i hela bäckenområdet, så jag skulle tillbaka sen på fredagen för att få blod och ev bli inlagd och även få en sovdos så jag äntligen kunde sova, men så blev inte fallet för natten till fredagen så började värkarna dra igång och My tyckte att det var dags för henne att komma ut vilket jag var extremt tacksam över då jag mådde helt enkelt, förlossningen gick bra men den var OTROLIGT smärtsam, mina tidigare förlossningar har varit korta och lätta och jag har nog inte hunnit säga ett pip medans när My kom låg och och skrek (som tur va hade jag lustgasmasken över ansiktet så det var inte många som hörde mig)

Men när My kom så var hon tyst och hon var blå, det visade sig att hon hade haft navelsträngen runt halsen så dom konstaterade ganska fort att det var därför hon var blå för annars så låg hon och tittade så hon var ju fullt ut vid liv iaf, sen fick vi vänta ganska många timmar innan vi kom upp till BB då dom ville att vi skulle vänta in barnläkaren så han fick kolla på henne så att hon inte hade tagit någon skada och det tydde inga täcken på det mer än att hanes syresättning var låg.
Sen när vi kom upp till salen på BB så sov vi där 2 nätter och sköterskorna kom minst en gång i timmen och kollade Mys syre som blev bättre och bättre dock gick hon ner när hon sov (precis som hon gör nu och alltid gjort) men det blev bättre så efter en läkarundersökning så fick vi åka hem, två dagar senare så kom dom hem från BB påväg och då hade hennes prickar börjat komma, det var prickar över hela kroppen samt rodnad runt kinderna men det såg inte ut att vara något mer än ett extremfall av hormonplitor tyckte hon som var hem till oss och jag var inte något vidare jätte orolig då hon var en pigg och nöjd tjej redan från start

Dagen efter detta så ringde barnmorskan upp mig och frågade hur det gick och jag sa att det gick fortfarande kanonbra men vi hade varit lite trött underdagen både hon och jag, då berättar hon för mig att hon hade fixat så att om vi ville kunde vi få komma en dag tidigare på återbesöket för att se om prickarna var mjölkallergi (jag gav ersättning från första stund) så att vi inte satt och matade henne med något hon inte tålde men vi fick göra precis som vi ville men självklar ville vi göra det, sagt och gjort dagen efter åkte vi in på återbesöket och My var fortfarande nöjd och nyfiken precis som hon alltid varit och jag minns att det var två barnläkarstudenter som kollade på My innan läkaren gjorde det för att dom blev så nyfikna på hennes prickar för att dom hade aldrig sett ett sånt "aggressivt" fall av hormonplitor förut.
Sen när barnläkaren kom så upptäckte hon inte heller något konstigt egentligen mer än prickarna och sen att hon var lite bleck mellan prickarna, inget vi själva ens hade upptäckt (eller ens borde upptäckt enligt läkaren) och det hon sa om hormonprickarna var att barn som brukar ha mycket prickar brukar ha väldigt bra immunflrsvar....men så var det ju inte riktigt här!

Men hur som helst så blev vi skickade till neotalavdelninge för att ta ett CRP (infektionsprov) på henne och det tog en hel evighet att få ett svar på det, så medans jag satt där i den där jävla fåtöljen och grinade ögonen ur mig när dom tog Mys första blodprov så försökte dom göra sitt bästa för att lugna mig då dom egentligen inte ens misstänkte någonting, och jag mins att jag frågade en sisodär 10000 gånger om vad som händer om det visar sig att hon är sjuk och där är en av två gånger då jag faktiskt känt mig riktigt kränkt av presonalen för INGEN ville svara på mina frågor, ingen ville säga något alls utan det var bara "nej men det är säkert inget, du ska inte vara orolig, ni kommer säker hem redan i eftermiddag" osv dom gjorde verkligen allt för att undvika att svara på min fråga, men medans vi väntade på provsvaren så var jag tvungen att åka iväg och hämta mina stora barn från skolan och förskolan och det var då allt började, när jag står och väntar på bussen hem efter att ha hämtat dom stora barnen så ringer Jonas och berättar att dom blir kvar, hon hade en CRP på över 250 (den ska ligga på under 5 hos en frisk person) och hon måste få antibiotika NU!
Så jag tog barnen fort och lämnade dom hos min älskade mamma och tog mig dit, synen jag möts av när jag kom till sjukhuset var nog den värsta jag någonsin har varit med om, när jag kom låg hon utslagen bredvid Jonas med en lång slang från huvudet och det var inte alls det barnet jag hade lämnat när jag åkte, jag kände verkligen inte igen henne då hon hade blivit vit som ett spöke och var helt utslagen, man såg verkligen då att hon var sjuk men det gjorde jag inte när jag åkte där ifrån.

Efter en stund så kommer en läkare i och berättar att My självklart inte mår bra men det var tyvärr inte bara det som var problemet utan hennes syresättning började även bråka så dom var tvungen att skicka över oss till IVA (intensivvårdsavdelningen) där dom hade personal hela tiden så det fanns någon i närheten om hon skulle sluta andas helt, men redan morgonen efter så mådde hon liiite liite bättre och vaknade iaf upp och tittade på oss och hade en helt annan blick än vad hon hade dagen innan.
Sen så gick det väldigt upp och ner under många dagar innan det blev värre, men utslagen ändrades dagligen och tillslut blev dom står i hela ansiktet.

så det var så vi fick reda på att hon var sjuk och nej hon har inte haft utslagen hela tiden men hon fick dom ganska tätt inpå efter födseln så hon har varit utslagsfri i ungefär 3 dagar, vill ni att jag skriver mer så lämna en kommentar här under men gissar att detta inlägget nästan blev lite för långt :p ...

All kärlek till er ??

// Mamma Elin

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229