En helt ny människa i vårt hus!

Det är så otroligt mycket som har hänt på senaste tiden. Dom som inte hängt med så länge kanske inte vet den stora förändringen som har hänt och hur My gått från liten till stor bara på några få veckor.

Hela 2018 startade med buller och brak, My blev genast jätte sjuk och vi gick från liv och död situationer nästan dagligen kändes det som. My hade börjar få konstiga symtom som gjorde att halsen började svullna igen helt utan anledning vilket ledde till respiratorvård under två perioder mellan Januari och April. Ingen viste vad det var som gjorde att allt detta hände men det övervägdes att sätta track på henna så att hon alltid skulle ha en fri luftväg.

Innan allt detta hände var My en otroligt pigg och glad tjej, vi hade precis börjar få igång någon typ av kommunikation (även om vi inte riktigt var där än pga hennes dåvarande hörselnedsättning) och även om My inte var så rörlig så var hon endå så aktiv hon kunde vara. När smällen med en lång och otroligt svår och oklar sjukperiod så blev hon nerbruten totalt, och fick inte i sig någon mat då hon antingen kräktes upp den eller så rann det ut genom knappen så My förlorade 3-4kg av sin redan väldigt tunna kroppsvikt och läget såg verkligen inte bra ut.

Under denna svåra tiden hade dom lyckats sätts rör på henne i öronen (man sätter ett rör som gör att vätska som ligger bakom trumhinnan kan försvinna som då även var hennes hörselnedsättning ) och där tror jag var första nyckeln till att vi kommit så långt trots dessa motgångar, sen har vi nyckel numer två hennes rullstol, den gjorde henne så mycket ”större” på en gång och jag tror den fick henne att känna det själv också och gav henne ett sånt självförtroende.

Men det största som hände var byte av medicinen, vi bytte hennes starkaste och jobbigaste medicinen mot en annan och sen dess har hon gått från att vara på en ettårings nivå till att vara på iaf 2-2,5 åring. Hon hör och tänker på ett helt annat sätt nu och hon har inte ont längre, vi har äntligen hittat medicinen som gör att hon inte her ont i sina leder eller sin kropp längre och det har varit hennes största kedjor, smärtan och vi har fått bort den så mycket som möjligt nu.

Så inom loppet av 5 veckor nu så har hon alltså börjar gå i gåstol, stå upp, prata med ord och tecken och gör sig förstådd, börjat smaka och äta mat (hon har aldrig ätit förutom första veckorna efter födseln ) hon har lärt sig köra rullstol, ta sig fram på golvet med hjälp av armar och ben, börjat ligga på magen och försöker krypa och mycket där till. Det känns som vi går igenom allt vi skulle gått igenom när hon var ett år fast med lite högre mentalitet på bara 5 veckor och jag följer verkligen inte med!

Ingen kan nog vara lyckligare än jag men samtidigt väldigt skrämmande och chokande på samma gång! Så ni som följde mig på nouw förut, ni kommer inte följa samma tjej som ni följde för ett år sen 😘

All kärlek till er ??

// Mamma Elin

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229