Snö, bara snö

Snökaos! Jag har en tid på sjukhuset i Umeå imorgon. Egentligen skulle jag åkt med sjukresan 06.00 imorgon, men på grund av vädret så pratade jag med neuro fyslab som håller i undersökningen om möjligheten att åka dagen före undersökning för att slippa stressen om man fastnar i bilkö, bakom bilolyckor. Det var inga problem alls, dom verkade snarare bli glada att slippa en avbokning. Så dom ordnade ett rum på Hotell Björken ( sjukhus hotellet) och det kostar inte mig något. Blev glad och lättad.

Resan hit tog drygt 3 timmar, mot vanliga knappa 2 timmar. Vi hade en "ärthjärna" till stressad lastbilschaufför bakom oss och han hade vill ofantligt gärna köra förbi, inte bara en gång, eller två utan betydligt fler än så. Han körde tillslut om oss men att köra om i det vinterföre som denna dag bjöd på vill jag kalla idioti! Han utsätter alla för en fara med den körning han hade. Dessutom när han kört förbi och vi stod i liten kö, då ser vi tydligt hur hans bakljus på vänster sida nästan lossnat helt från bilen och ligger och släpar på marken. Bilden till vänster visar bilens släpande ljus. Det kändes inte super kul att ligga bakom den lastbilen om det plötsligt lossnar helt och vem vart den trasiga bildelen hade flugit?

Bild 3, då hade vi bra sikt, men det varade inte länge. Sen var det snörök och kastvindar som spökade rejält. När vi nästan nästan nästan nått vårt mål då hamnar vi i en bilkö som stod helt stilla runt 30 minuter. Det var någon lastbil som behövde snökedjor för den tog sig inte ur ersboda rondellen. Så där satt vi och jag började garva, vi har klarat oss hela vägen men när det är cirka 10 minuter kvar av hela resan då tar det stopp, mega stopp. Skönt att jag hade en trevlig chaufför så tiden gick rätt fort ändå. Men kände tacksamhet när kön slutligen rullade på igen.

In på hotellet och fått ett rum som det inte var lätt att hitta igen, det var en väldans massa svängar hit och dit. Sen på rummet så slänger jag mig på sängen och andas någon minut, tror jag... Upp igen, byta om och ringa mamma för nu skulle jag dit och käka pizza med syrrans familj. Det var kul att träffa dom. Mamma kramade jag om extra mycket, glad att äntligen få träffa henne. Jag tror att det var mitten på september 2020 som vi träffades på sjukhuset och åt en lunch tillsammans. Den där dumme elaka corona har gjort det omöjligt att åka hem och hälsa på henne tyvärr. Så därför kändes det så skönt för mig att vi kunde ses en liten stund idag. Det värmde mitt hjärta. Nu ska jag lägga mig för natten, jag är så trött.

Gillar

Kommentarer