PSYKIATRIN, SLUTA SPELA MED MITT LIV SOM INSATS, TACK!

Jag ska inte som på bilden, vara på väg att försvinna bort!

Jag har två fel och det är att jag fortfarande är sjuk i min anorexia och bor i Umeå.

Det verkar som att vården har ljugit mig rakt upp i ansiktet om remisser till andra landsting för hjälp. Ena remissen hävdar behandlingshemmet att den aldrig har exicterat, dom känner inte till mitt namn, inte mitt personnummer, inget alls, jag fanns inte. Den andra remissen skickades in försent så att andra ställets remiss ronden redan hade varit. Ingen av dom som borde kontakta mig har gjort det, trots påtryckningar från andra delar inom psykiatrin. Ett vän par har också talat med en av de berörda om hur dåligt jag har mått pga deras medvetna/omedvetna strul.

Jag vill ha hjälp! Jag vill bli frisk! Jag har en familj som älskar mig! Jag har några vänner som älskar mig!

Var är problemet? Jag fattar ingenting! Varför eventuella lögner? Varför försent inskickad remiss? Varför pratar dom inte med mig?

Men det händer, det är en brutal verklighet, en fetsmäll av en stor slägga rakt i magen. Luftenvägen stryps, gråten kommer, andningen blir nästintill obefintlig, kroppen skakar, benen orkar inte bära mig, ner i fosterställning, försöka härda ut, försöka kämpa igenom paniken som lamslår min kropp, gråter, panik, panik, panik, panik!

Ska jag dö för att vården verkar leka med mitt liv som insats? Är det dit jag är på väg? Bort från livet fast min önskan är att komma åter till livet.

Jag vill börja leva mitt liv på riktigt, så snart min behandling för anorexia är klar.

Men kommer psykiatrin ens att hjälpa mig? Hur ska jag kunna lita på psykiatrin efter allt de låtit mig utstå, plågat mig med den där tystnaden, ingen hör av sig, ingen av de som åtminstone tidigare varit mina kontakter i öppenvården har ringt mig eller gett mig en tid för samtal. Läkaren har fått två mejl av mig där jag bett om en tid, i ena mejlet skrev jag att jag förväntar mig ett förlåt eftersom personen är väl medveten om hur förstörd jag blev när jag fick veta att remissen inte skickades inom den utlovade tiden. Min jul och nyår förstördes helt. Jag orkade knappt träffa någon. Jag drog ned för alla fönster jag orkade inte se den glada världen utanför. För mig fanns det inget att fira. Jag kämpade med att finna styrkan under den tiden, styrkan för att kriga vidare och kämpa för att få hjälp, för att få vård, för att INGEN ska bemötas så här, ingen ingen, ingen, ingen alls. JAG VÅGAR INTE LÄNGRE HOPPAS PÅ HJÄLP, vågar inte alls hoppas, för när man hoppas så blir smällen så stark, när det som lovats inte alls har hållits. Att uppleva det många gånger får åtminstone mig att inte längre våga hoppas på hjälp av psykiatrin. TRAGISKT, det är faktiskt tragiskt. Dom kan nog själva behöva hjälp, för jag tycker inte att det är ett normalt beteende från de berörda parterna.

Jag känner mig totalt värdelös, det är som att psykiatrin försöker ge "självhjälp till självmord". Dom har behandlat mig sämre än jag någonsin har vågat tro att någon i psykiatrin ska skulle kunna bli utsatt för. Det känns som att dom har någon sjuk plan och med massa olika medel försöker bryta ner mig så mycket att jag tillslut ska ta livet av mig. Det gäller inte bara denna händelse, jag har varit med om fler saker som också är under all kritik från psykiatrin. Tidigare har jag gjort en IVO-anmälan och dom har fått kritik. Men tydligen så verkar dom inte sluta utan dom fortsätter bemöta mig på ett sätt som inte någon är värd att bemötas på! Vilket jag anser är sjukligt beteende från dom som påstår sig stå på de svagas sida, dom jobbar inom psykiatrin. Men ärligt talat så finns det många som inte borde jobba i psykiatrin, där är det så lätt att få ett övergrepp mot de vårdsökande. Det är så lätt för de som jobbar att faktiskt missbrukar sin position i vården på olika sätt. Jag tror det börjar bli dags att skapa ett Lämplighetstester för att få jobba med människor inom psykiatrin. Precis som när du söker in till Polishögskolan, där kommer inte vem som helst in, det sovras en hel del. Jag tycker psykiatrin borde införa samma tester. För att jobba med människor som mår dåligt är ett stort ansvar och ska du kunna axla den rollen då bör det anställas vårdpersonal som vill hjälpa, och som vill se patienterna bli starka och komma åter till livet. Inte trycka ner patienter och utöva övervåld på olika sätt, både psykiskt och med handlingskraft. Tack och lov finns det många guldkorn som också jobbar i vården, all ära till er och tack för att ni finns och faktiskt vill hjälpa era patienter att bli friska, tack till er.

Eftersom psykiatrin inte har pratat med mig om detta så kan jag inte med 100% säkerhet säga att remissen till behandlingshemmet aldrig skickades, men nära inpå eftersom dom inte kände till mig alls när jag pratade med dom. Sen skulle jag personligen säga att även om dom påstår att remissen skickades, skulle jag ha oerhört svårt att tro på det eftersom jag har en hel del fakta med klockslag, telefonsamtal som inte heller funnits registrerat hos behandlingshemmet, som då vården här påstår ha sig ha gjort. Det här behandlingshemmet är ett mindre ställe och har ett mycket gott rykte om sig, vilket även det då talar emot vårdens påstående härifrån.

Ska avrunda då klockan är mycket och jag behöver försöka få lite sömn. Men avslutar med dessa rader nedan:

HJÄLP mig bli frisk så att jag kan få hjälpa andra som mår dåligt, för det är det jag vill jobba med, jag vill ge stöd till dom som har det tufft i livet. Men snälla PSYKIATRI ta ert ansvar nu och hjälp mig först. Agera istället för att tala tomma vackra ord, tack.

JAG VILL FÅ BLOMMA UT OCH LEVA MITT LIV



Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229