Mål med Stifler

Tänkte att jag skulle lätta på mina tankar lite och skriva ut några av målen jag har med Stifler inom agilityn.
Ett av alla mål vi har är att jag vill att han ska vara väldigt säker på de uppgifter jag ger honom ute på plan. Jag vill även känna mig säker på att klarar av dom och att han har förutsättningarna för att klara just det.
Jag tycker ofta att det ser väldigt kaos ut när man kör agility med en jaktcocker. Jag följer en hel del på instagram och det känns som att många som tävlar med sina cockrar inte riktigt kan lita på sina hundar och är med väldigt mycket och så fort de ser att hunden klarar av sin uppgift måste de snabbt sticka vidare till nästa del i banan för att hinna visa dom rätt och sen sticka igen. Ofta får jag känslan av att de gått väldigt fort fram i sin träning. Cockrarna är väldigt lättlärda och dom gör ofta som man säger utan att ha tränat särkilt mycket på det och gärna i en hastighet på 110. Men jag tror man måste traggla det ett tag och inte gå för fort fram för de måste hinna uppfatta vad de gör. Bara för att det fungerar på första försöket betyder det inte att dom är med på exakt det vi gör. Och det är där jag tror att det blir fel. När jag tittar på lopp som folk springer med sin cocker blir jag stressad det känns som att de stressar väldigt mycket och alla moment är en chansning. Den uppfattningen får jag inte om jag tex tittar på ett lopp där det är en border collie som kör. Visst jag förstår också att det är skillnad.
Stifler är 3 år gammal och vi är fortfarande kvar i grundträningen. Men denna grundträning blir svårare och svårare desto mer jag ser att han känner sig säker i de uppgifter vi har tränat. Jag vill att våra lopp ska kännas flytiga och säkra och inte som att någon stressbomb exploderar på plan. Cockrarna har lätt att gå upp i stress och jag tror iallafall att jag lyckas minska chansen för stress för Stifler på plan om jag är noga med att lära in allt så att det sitter ordentligt och att jag kan lita på honom. Jag upplever det som att momenten i sig inte sitter till 100% när andra med cocker kör och att det därför ser väldigt stressigt ut och förarna stressas upp utav att inte veta om de kommer till hinder nummer 2 utan att diska sig eller om de klarar hela banan för de vet inte hur mycket chansningar dom klarar. Självklart kan det gå fel för alla och man diskar sig det är oerhört lätt att diska sig för minsta lilla fel men jag hoppas ni förstår hur jag tänker.
Så ett av alla mina mål med Stifler är att vi ska ha kunskap ute på plan. Jag ska ha lärt honom alla moment som kan uppstå så att han känner sig säker på plan och så att jag är säker på att han kan det och vågar skicka honom på saker och utan att tänka tanken att det inte kommer gå så ska jag kunna springa vidare och vi ska få flyt i våra lopp. Självklart finns det lopp där min känsla inte alls funnits och det har kommit saker vi inte tränat tillräckligt på dykt upp och genast så tycker jag att det ser mycket hackigare och oflytigt ut då. Men så finns de de lopp där jag känner att det inte kommer några för oss svårigheter och vi går in och får ett flytigt lopp. Hade jag inte lagt all denna tid på grundträning hade nog Stifler inte känts lika säker på plan och jag hade inte heller kunnat lita lika mycket på honom på plan.
Jag är väll även en av de där tråkiga som aldrig vill åka och träna hela banor för vi får inte ut så mycket på en sån träning. Jag ställer nästan alltid bara upp några hinder och tränar på specifika saker för att sedan när han är säker på detta kan man testa det i en hel bana och det sitter.
Man märker väldigt tydligt på Stifler om det är saker jag inte tränat lika noga på i en bana för han blir genast mer osäker och går lättare upp i stress då än när han är säker på sin sak. Det är nog detta målet som varit viktigast för mig inom agilityn för det är ju så jäkla kul med en hund som ger allt och det är även lätt att gå för fort fram då. Men eftersom detta hela tiden har legat som tanke i mitt huvud så har jag varit noga med att hålla mig till denna plan för det är ju trotts allt det vi får ut mest av i slut ändan.
Vi har inte startat många tävlingar än heller och vi är fortfarande i klass 1 men det tror jag vi hade varit även om vi tävlat mer aktivt från början för då hade inte saker suttit så bra och vi hade antagligen sprungit en hel del lopp och diskat oss.
Stifler har inte alls haft svårt med tävlingsmiljön vilket är jätte skönt så när jag känt mig redo för att tävla har det bara vart och anmäla och köra.
Vi har heller aldrig startat i agilityklass heller för jag har känt att jag vill få säkrare kontaktfält innan vi ger oss ut där vilket resulterat i att vi snart är i klass 2 i hoppklass men bara startat 1 gång i agilityklass.
Men vi har all tid i världen på oss så vi har inte stressat fram och äntligen känns våra kontaktfält bättre och vi är anmälda till även agilityklassen på tävligen 3-5 augusti och även på tävligen 11 augusti.
Nu ska vi slås om pinnarna även där!!

Source error

Gillar

Kommentarer