Hallå på er!

Idag är det min födelsedag och idag blir jag hela 25 år!! Halvvägs till 50!

Det här med ålder, har ni åldersnoja? Jag har inte riktigt upplevt det här med stress över ålder tidigare, men för inte så länge sedan, när jag insåg att jag blir 25 så kändes det som en milstolpe på något sätt? Det fick mig att fundera vad jag har åstadkommit i livet, och ja lite stress, men upplever att det har lagt sig nu haha.

Jag anser att livet blir bara bättre ju äldre man blir och jag vet att det är inte många som håller med mig, men på något sätt känns det friare och lättare när man är vuxen än tonåring, dock inte helt och hållet men från olika perspektiv.

Iallafall, idag är det fest och det ska firas med tårta hemma hos min morfar tillsammans med familj! <3

Hoppas ni får en fin dag och imorgon går vi in i ny månad!

Gammal bild på mig och Joakim, lika kär för som 6 sex år sedan när vi träffades för länge sedan <3

Hittade den runda hyllan på Room 55 och tyckte den passade så fint med den runda spegeln!

Detta är nog min favoritdel i lägenheten. Burspråk med fina insynsskydd (Dock är dem bara där för att det är så fina, de skymmer inte sikten på något sätt)
Har alltid velat dekorera hemmet med ett staffli och måla egna tavlor. Dock har jag inte riktigt kommit igång med det ännu. Det är inte jag som målat tavlan som sitter på staffliet nu. :)

Älskar hyllor som är illustrerat som en stege! Minns att det fanns två varianter av hyllan , en smalare och en bredare. Valde den bredare och har inte ångrat mig en sekund <3

Jag satt och filosoferade under tiden jag käkade middag idag, nu försöker jag sätta ord på det.

Att ångest upplevs olika från person till person vet vi Det som många kan hålla med mig om är att det känns som ett tryck över bröstet, magen eller halsen, eller någon annanstans.
För mig sätter det gärna i halsen, att det nästan snörper ihop, att jag måste ta djupa andetag hela tiden för att försäkra mig om att jag verkligen får luft. Och luft får jag alltid, även om jag inte tror att jag får det.

Den ångest jag känner till och från triggas av framförallt stress, när jag försöker prestera men känner att jag inte gör tillräckligt, när jag känner att ingen tycker om mig, att det jag gör är fel och jag inte gör det jag borde samtidigt som jag blir stressad för att jag är stressad och jag vet inte var jag ska börja för att koppla av och varva ner osv.

Stressande att till och med skriva, fingrarna bara smäller på tangentbordet...

För några år sedan när jag började få panikattacker märktes det väldigt tydligt fysiskt, jag började hyperventilera, få stickande känslor i fingertopparna, samtidigt som gråten i halsen svämmar över och det är ett inre skrik som bara måste ut.

Det är att lätt tappa bort sig, jag har verktyg och jag vet vart mina begränsningar är, precis som alla andra har sina begränsningar.
Att ge sig tid till återhämtning och göra något man tycker är roligt och som man mår bra av, det tror jag är viktigt för alla oavsett om man lider av generell ångest eller inte.

Idag dock upplever jag att ångesten helt annorlunda.
Jag kan fortfarande känna tryck över bröst och hals men till skillnad från då så vet jag att det är ett tydligt tecken på att stanna upp och påminna sig själv att det är dags att tagga ner lite. Oavsett vad.
Jag blir heller inte lika rädd när jag känner ångest, jag typ konstaterar att trycket finns, tankarna i huvudet vill inte sluta surra och det var ett bra tag sedan jag hade en kraftig panikattack, peppar peppar.

Vad brukar ni göra när ni får ångest?

Blir man någonsin fri från ångest? Jag tror man lär sig hantera det, ångest är ändå en del av oss och var avgörande för vår överlevnad för många, många år sedan.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta, men kände nu att det var skönt att bara lufta tankarna lite! :)