Sen kväll , mysig dag....
Händelserik dag må jag säga. Min lediga dag startade med ett möte i familjerätten som gick förväntansfullt bra.
Sedan på arbetsintervju vilket jag fick jobbet.
Jobbigt att lämna arbetskamraterna där jag jobbar nu men kan ju inte göra ngt åt det när den jag vikarierar för kommer tillbaka.
Iaf startar nya jobbet på måndag och gamla avslutas på fredag. Spännande me sorgligt. Tur mina arbetskamrater tycker om mig så, så det blir lite mys efter jobbet på fredag.
Dagens EM spenderades genom att köpa sandaler till barnen och en tur i hembygdsparken. Så mysigt att bara strosa rundor i härlig miljö och bara låta tankarna florera i huvudet. Hämtar en enorm kraft så fort naturen kommer mig inpå. Men nu när man ligger här i soffan så florerar dem mer fast oxå mer negativt.
Känslan av att inte behövas och känna sig otillräcklig.
Vet att jag inte behöver känna så men hur får man bort dessa känslor...
varför kan dem inte bara försvinna och man kan få känna lycka i allt. När är det min tur att få må bra!? En jäkla lång kö jag stått i länge nu iaf ... rör den sig aldrig ?
Bästa för mig är nog att sätta mig ner och skriva upp mina mål i livet. Hur jag vill ha det får jag inte det nä då är det dags att gå vidare. Orkar och vill inte foga mig mer efter vad andra tycker utan Tycker det är min tur nu att få känna mig riktigt lycklig och harmonisk med tillvaron. Eller gör jag ju med vissa saker men vissa inte..
ja jag vet inte , orkar inte tänka på det mer heller för gör mig själv mer och mer förvirrad . Mer än vanligt då. Haha
Får tänka på den underbara dag jag haft med mina älskade barn,
Och sen fått se kärleken.
Hoppas ni andra haft en riktigt skön dag idag 💋

En fråga jag ofta ställer mig själv. Varför bloggar jag? Eller ja bloggare bloggar varje dag . Tröttnade då inte många som kommenterat trots väldigt väldigt många läsare.
Men med närmre eftertanke så bloggar jag ju för min skull.
Att få ut mina tankar och känslor. Det hjälper ju mig så wtf!
Livet i min mening tycker jag är jäkligt orättvist. Visst jag har gjort många dumma val i livet . Men samtidigt måste man ju det, annars lär man ju sig inte...
Men ska det behöva vara en läxa hela livet....
kanske det inte är... men känns som det aldrig tar slut.
När man väl känner att det är så jäkla bra då falerar något annat.
Som mitt tänkande just nu ...
har 4 fantastiska barn . Har fått ett underbart jobb jag trivs med , träffat en jag verkligen tror på...
men ändå hittar jag fel. Och felen sitter i min hjärna och ingen annans.
Är så förbannat rädd att förlora så jag pressar för hårt.. varför fungerar man så?
Ingen har någonsin fått mig att känna mig så viktig för någon. Förstår inte hur detta kan vara möjligt på ringa korta tid. Men är så...
jag... ja jag vet inte har massa tankar. Vill så mycket.. vill man kanske när man tror på något.
Tänk att det skulle ta 36 år för att känna ett lugn i livet och faktiskt börja sträva efter att leva som man egentligen velat hela tiden.
Fast jag vaknade ju upp för snart 10 årsedan då jag var med om något jag inte önskar någon annan.
Är inte förrän 3 årsedan jag blev så mkt starkare i mig själv och strax efter då blev man självklart nedplockad utav den man trodde som mest på.
Nu äntligen är jag på rätt väg igen . Och är rädd men har hoppet om att livet kan surprisa en .
Well nog om mina tankar . Trött på att tänka..

Idag fyller min underbara tös hela 10 år. Eller ja om exakt 10 min föddes du.
Min 3 e diamant . Älskade prinsessa ❤️
Min syster har gjort denna fantastiska tårta .

Längtar tills morgondagen , då träffar jag han , han jag längtar efter alltid , få äta en mysig middag tillsamman allihopa ...

Äntligen...

Äntligen börjar nog mitt liv hitta sin balans igen.
Har varit tufft , allvarliga sjukdomar ,skilsmässa och inblandning utav personer man inte borde släppt in på och i livet men sedan när man tänker efter så är det väll bra på ett sätt ändå!?
Nu vet jag ju hur jag vill ha det.

Började trivas med att vara själv , själv med mina 4 underbara diamanter 💎
Sedan klev han in i mitt liv...
Vad hände. Allt gick fort men ändå inte.
Dejtat i 2.5 månader och nu i ett förhållande . Kan inte mer än säga äntligen.
Trodde aldrig jag skulle känna såhär,
Jag har alltid dragits till det lite farliga och till män som sårar en men inte han. Inte min älskling.
Mjukare och snällare människa får man leta efter.
Jag känner mig som huvudrollen i en fantastisk film. Trodde inte detta var möjligt att få uppleva detta. Någon som bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig.

Är så himla kär och det trodde jag aldrig eftersom du var så annorlunda än i mitt tänkande.
Annorlunda till det bättre. Du får mig att känna och uppleva något jag inte känt innan.
Kan inte mer än njuta utav nuet och spännande se på vart vårt liv bär hän med varandra.

Finaste ♥️