Hej på er! Tänkte på en sak, tycker alla mina inlägg har blivit lite för lika. Väldigt mycket om att jag har varit på gymmet, pluggat och vad jag ätit. Blivit för mycket om det och alldeles för lite om mig själv. Så tänkte skriva lite om mig själv, inte det som är standard utan en liten mer personlig presentation om vem jag är. Kan ju börja med att jag är född 1998 och fyller 20 år detta år, är bosatt i Örebro men uppvuxen i Östersund.

Jag är hörselskadad och det innebär att jag hör dåligt. Går i en klass där det bara går döva och som har teckenspråk som första språk. Men jag kan höra och tala men har teckenspråk som andra språk.

Jag har ingen pappa utan har vuxit upp med min mamma. Min pappa är inte värd att nämna egentligen. Så när jag får barn kommer jag att säga att min pappa dog innan jag föddes. Han är en psykopat och har gjort min mamma väldigt illa. Men det är ingenting jag mår dåligt över, alltså mår inte dåligt över att jag inte har en pappa. Min mamma är riktigt tuff och har både mamma och pappa rollen.

Jag vill bli advokat men jobbar som servitris. Jag går som sagt samhällsvetenskap linjen med inriktning beteendevetenskap för att jag senare ska komma in på universitet och plugga juridik. Men jag jobbar i Östersund som servitris under sommarloven och har gjort det sedan 2015. Tanken var att jag skulle flytta tillbaka till Östersund men har nu fått ett jobberbjudande i Göteborg så vi får se hur det blir med det.

Jag har tre bröder och alla har olika pappor men samma mamma. En lillebror & två storebröder, älskar dem otroligt mycket och ser dem inte som ''halvsyskon'' så att säga. Jag och min yngsta storebror som är 28 står varandra närmast tror jag, kan prata om verkligen allt med den människan och skulle kunna göra allt för honom också. Min lillebror bor ju hemma med mig men man står varandra nära på ett annat sätt då.

Jag föredrar att vara ensam. Jag älskar att vara med fina människor och bara umgås men jag föredrar att vara ensam och gör det jag vill göra. Känns på något sätt som att jag inte ''passar in'' bland dem jag umgås med. Allt handlar bara om skvaller, skitsnack och drama här i Örebro. Har tröttnat på det och känner att jag inte är på den nivån just nu.

Jag vet att mångas första intryck av mig är att jag är väldigt ''dryg'' och har attityd. Men sanningen är den att jag släpper in väldigt få och är ytlig mot väldigt många. Jag skulle inte beskriva mig som en dryg människa, bara när det behövs kanske haha! Nej men sanningen är den att jag är rätt så gullig av mig, älskar att kolla animerade filmer, snacka om allt mellan himmel och jord och även vara lite omogen och barnslig haha men det är få som får se den sidan av mig.

Jag kan inte gråta. Helt seriöst, någon gång i slutet av sommaren så fick jag jättesvårt för att gråta. Förr kunde jag gråta över en fin låt, en animerade film eller bara någon jävligt fin film och massa gulliga klipp på facebook när soldater träffar sina barn efter krig. Men sedan hände det något som jag inte kan sätta finger på när jag tänker på det nu och woooops så kunde jag inte gråta. Jag förlorade min första familjemedlem som betydde väldigt mycket för mig i somras och jag kunde inte ens gråta på begravningen. Jag kan inte gråta för någonting i dagsläge. Jag har försökt kolla på gamla minnen, sorgliga filmer och lyssnat på sorgliga låtar men det går inte. Jag fick en tår för min studentmössa och grät för några månader sen på fyllan men annars så är det helt omöjligt. Och ni vet ibland kan det bara vara skönt att gråta ut, det är det jag vill men går inte. så istället är jag SKITGLAD OCH SKRATTAR ÅT ALLT, men det är skönt det mer.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Godmorgon! Klockan är nu 08.00 och jag är verkligen helt död haha. Vaknade 03.33 av att jag drömde om tjurar, aldrig drömt om det förut så låg och sökte på internet om vad det innebär att drömma om tjurar. Ganska intressant faktiskt! Men att jag är helt död hindrar mig inte ifrån att vakna och ta mig till gymmet.

Hade inte tiden igår att skriva något, livet kallade. Satt och pluggade nästan hela dagen och kvällen. Men däremot så körde jag ett grymt pass innan frukosten igår, 1 timme cardio och lite styrketräning. Sedan när jag kom hem gjorde jag en jättegod och en välförtjänt frukost. När jag var färdig så skulle jag skriva in i appen för att få se hur mycket kalorier allt innehöll. Jag blev så förvånad när jag såg hur mycket det faktiskt var i grädfilen som jag hade som dipp, så blev väldigt mycket kvar som ni kan se på bilden. Nästa gång ska jag göra dipp av naturell kvarg haha! Men ska traska iväg till gymmet nu så får vi höra lite senare. Ha en bra dag!


Likes

Comments

Äter sällan lunch när det är lov eller under helger när jag är hemma. Sen är jag verkligen inte hungrig heller men ska försöka äta tre gånger om dagen iallafall.

Blev en skivad avokado med salt på och sen 2,5 dl av keldas potatis & purjolök soppa, jättegott verkligen! Nu har jag fått i mig totalt 500 kalorier men har även bränt över 500 kalorier på gymmet haha.. Så min middag ska då alltså innehålla 300 kalorier, men jag slår vad om att det blir omelett igen...
Att räkna kalorier på detta sätt låter så himla töntigt men ni kanske får en bättre uppfattning om hur jag gör för att gå ner i vikt om jag skriver detaljerat.

Likes

Comments

Godmorgon på er! Detta har varit en perfekt morgon än så länge skulle jag påstå. Jag vaknade klockan 07.00 och låg i sängen till typ 07.30 sedan gick jag upp och käkade lite frukost. Inte så svårt att gissa vad jag åt.. omelett såklart! Vid 08.00 så drog jag till gymmet och det var ovanligt tomt. Hela januari på morgonen så har det varit fullt, antar att alla inte lever upp till sitt nyårslöfte en månad senare haha.

Blev en väldigt lugn uppvärmning, cyklade i 40 minuter på grad 10. Brukar vanligtvis cykla väldigt intensivt på grad 11 eller 12 i ca 30 minuter men jag känner att jag måste vara lite extra försiktig när jag äter antibiotika. Ska även dela med mig av ett tips för att ens orka köra kondition en längre tid. Innan jag går till gymmet letar jag och bestämmer mig alltid för en film eller ibland ett avsnitt av någon serie jag ska kolla på under tiden. Tiden går mycket fortare också, sedan dricker jag alltid vatten var femte minut och upplever att jag orkar mer då. Hur som helst så körde jag rygg, mage och axlar idag och imorgon blir det ben, rumpa och mage. Idag ska jag plugga väldigt intensivt så kommer inte skriva så mycket förrän ikväll och ska faktiskt lägga ifrån mig mobiltelefonen under dagen för jag har verkligen väldigt mycket att jobba ikapp med då jag varit hemma i 2 veckor. Men först ska jag betala massa tråkiga räkningar..

Här kommer lite bilder, älskar verkligen mitt träningsset från STRONGER. Jag tycker verkligen om att ha fräscha träningskläder på gymmet, blir så mycket roligare då på något sätt

Likes

Comments

Har gått ner i vikt sedan slutet av december då jag hade reflekterat över min livsstil. Den vanligaste frågan är nog hur man göra och vad man ska göra. Jag vill bara påminna er om att detta är hur jag gör och vad som fungerar för mig, kan inte tala för alla då allas kroppar fungerar och reagerar olika. Men detta är vad jag lägger fokus på just nu.

På google kan man söka en sån där kaloriräknare. Hur mycket kalorier man ska äta per dag beroende på hur mycket man väger, hur gammal man är och hur mycket man motionerar. Jag fick uträknat att jag skulle äta ca 1500 kalorier dagligen. Det jag har gjort nu är att köra underskott på kalorier. Man ska ta bort ca 500 kalorier för att gå ner i vikt snabbare men jag har bestämt mig för att äta 800 kalorier dagligen. Det är mycket mat faktiskt om man äter rätt och väljer rätt mat. En pizza är mellan 1500-2000 kalorier, och jag kan få i 3 måltider per dag på bara 800 kalorier. Det handlar om att bara lägga ner tid och räkna ut och vara lite kreativ.

För att hålla koll på hur mycket kalorier jag äter så använder jag mig utav en app: FatSecret. Där lägger jag in allting jag äter och dricker och får då en mer överblick på hur mycket jag får i mig. Blir det lite över 800 är det inte hela världen. Självklart har jag gymmat en hel del också men har på senaste tiden varit väldigt sjuk så har inte blivit någon träning på 2 veckor. Men allting går fortare om man kombinerar kost med träning. Men samtidigt så ligger 80% av en viktnedgång på kosten och dem 20% utöver det ligger på träning. Men har läst att många har gått ner i vikt bara av rätt mat och 30 minuter promenad varje dag. Sedan en till grej som gjort att jag gått ner är att jag inte ska äta efter 18.00 ibland blir det innan 19.00. För den maten man äter då lägger sig på kroppen under natten. Ett jättebra knep faktiskt. Man kan känna sig hungrig i början men det går över efter några dagar.


Likes

Comments

Nu måste jag ta upp om någonting som kan kännas väldigt uttjatat för många men jag behöver nå ut till vissa där ute som kommenterar mig dagligen eller väldigt ofta iallafall. Måste ge er en bild från mitt perspektiv utan att behöver få respons tillbaka där jag och mina ord skrattas bort. Detta kommer handla om ADHD, från mitt perspektiv och vissa förklaringar till olika handlingar. Jag fick min diagnos väldigt sent, jag var 17 år när jag fick diagnosen och började med medicin för exakt två år sedan. ADHD är en väldigt utbredd diagnos och har då väldigt många olika områden man kollar på när utredningen sätts igång. Jag skulle utredas för ADD men slutade med att jag fick ADHD då jag hade väldigt mycket poäng över ''normalpoäng'' inom vissa områden som då är: Koncentrationssvårigheter, dåligt minne på grund av ouppmärksamhet, uppmärksamhetsstörning, trotssynrom, hyperaktiv och även väldigt dåligt konsekvenstänkande.

Överläkaren skrev ut 54 mg concerta till mig som jag ska ta dagligen, men jag har valt att ta 36 mg för det fungerar bäst enligt mig själv. Min medicin har varit en räddning men det betyder inte att den ''botar'' mot allt som inte står till rätta. Jag är inte min ADHD utan jag bara har den och det är en stor del till vem jag är, men jag är inte ADHD. Jag är Eira och still a human person. Jag får ofta kommentarer om väldigt mycket som har med ADHD att göra här är några exemplar: ''Vad är du för vän, vi skulle träffas och du glömmer bort det och sedan bortförklarar dig hahah'', ''varför blir du arg, äter du inte din medicin eller'', ''lägg undan mobilen så kommer du kunna läsa''. Kommer förklara saker väldigt kortfattat och det kan låta negativt men adhd är en av dem bästa egenskaperna jag har. Men nu har jag tröttnat på elaka kommentarer så.. Nu ska jag klargöra saker för er alla.

Koncentrationssvårigheter

Mina koncentrationssvårigheter gör att jag oftast inte kan påbörja en sak och sedan avsluta det, t.ex. en skoluppgift. Utan jag påbörjar hundra olika saker och avslutar ingenting, t.ex. påbörjar 5 skoluppgifter men lämnar in NOLL. När jag väl kommer igång med någonting så är jag väldigt inne i det och vill helst inte bli störd, vill man säga något till mig så kan man låta det vänta för annars tappar jag fokuset direkt. Jag kan heller inte lyssna på någon i mer än 10 minuter och ta in allting och komma ihåg. Utan jag börjar tänka på annat under tiden, jag lyssnar men behöver andrum emellanåt och själv få upprepa vad som sagt för att komma ihåg. Detta hjälper medicinen väldigt mycket med, får en mer balans och en stabilitet i min koncentration.

Dåligt minne

Detta är något jag får mest kommentarer om och tyvärr är detta väldigt känsligt för mig, då jag förstört väldigt många relationer på grund av detta.. Enligt andra alltså. Jag har inte varit en tillräckligt bra vän i andras ögon för att jag ofta kan glömma bort att jag bestämt att vi skall träffas eller något annat viktigt som personen sagt som jag glömt bort och då har det uppfattas som att jag inte bryr mig fast jag gör det. Detta är ingen bortförklaring utan det är vetenskaplig fakta. Jag glömmer bort saker folk säger, saker jag själv säger och jag tappar bort väldigt mycket materiella ting och glömmer bort vart jag lägger saker. Det är för att JUST I STUNDEN då någons säger något, eller om jag säger något eller i den stunden jag lägger en sak någonstans så är jag ouppmärksam. Jag tänker alltså inte ''Nu lägger jag mina nycklar här på bordet''. Utan jag kan tänka samtidigt som jag lägger nycklarna på bordet ''Hm, undra vad jag ska äta sen ikväll'' . På grund av att jag inte tänker på vad jag säger eller gör under DEN TIDEN jag säger eller gör det så glömmer jag oftast bort. Det är inte för att jag inte bryr mig eller bortförklarar mig. Utan det är så det funkar. Och tyvärr är detta ingenting medicinen hjälpt mot, utan detta är någonting jag måste träna upp med tiden. Jag glömmer att jag ska lämna in uppgifter, eller vissa uppgifter existens i skolan. Det handlar inte om att jag är lat och struntar i det utan jag bara.. tänker inte på faktumet att jag har en uppgift när läraren säger det, mina tankar är någon helt annanstans.

Uppmärksamhetsströning

Detta är jätteviktigt: Anledningen till varför det är svårt att göra en utredning för adhd när man är under 20 år är för att tonårsfasen är i stort sätt samma. Mycket hormoner, man utvecklas med mera därför kan det oftast blandas ihop med diagnoser. Men eftersom jag har en extremt större grad av allting som klassas som ''normalt'' så vet man att det inte har något med tonårsfasen att göra. Uppmärksamhetsstörning är en stor del av tonårsfasen, man behöver bekräftelse och uppmärksamhet. Men jag har iallafall en uppmärksamhetsstörning som innebär att jag kräver och behöver mer uppmärksamhet än vanligt. Det kan vara i förhållanden, kompis-relationer, media eller hemma. Jag känner att jag behöver bli hörd och sedd men framförallt så behöver jag känna att jag får uppmärksamhet. Att folk ser och hör mig. Det har faktiskt blivit bättre av medicinen. Jag bryr mig inte så mycket om uppmärksamhet längre för jag vet nu vem jag är och vad jag vill och hur jag fungerar. Fått höra väldigt mycket att jag är en uppmärksamhetshoora som gillar att bråka men det hör mer ihop med nästa område.

Trotssyndrom 

Detta har jag lidit mest av under hela mitt snart 20 åriga liv. Ni vet att man brukar säga att man är i en trotsålder vid 6 årsåldern eller vid 13 årsåldern. Men jag har en trotssyndrom 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och i alla månader under året. Jag har i 17 år nästan levt på att trotsa. Jag har alltid tyckt att det är roligt att bråka med vänner, familjen och läraren och så vidare. Jag har tyckt att det varit roligt att såra folk och bråka helt enkelt. Jag har förlorat många vänner på grund av detta. Jag har börjat slå kompisar om dem inte blivit tillräckligt upprörda över mina ord som jag velat ska såra dem. Fortfarande idag kommer gamla klasskompisar fram till mig om jag kommer ihåg när jag slog dem på grundskolan över en liten sak, det är jättepinsamt verkligen. Jag har suttit och funderat hur jag ska starta ett bråk med min partner bara för att han ska såras. Trotssyndrom är hemskt, min sympati finns inte när det handlar om detta. Jag ville bara bråka, jag tyckte det var kul att såra folk. Jag levde nästan för det. Men nu idag så har jag lärt mig och tränat med tiden på att undvika bråk och onödiga konflikter. Medicinen hjälper mig också i detta fall, att hålla humöret.

Hyperaktivitet och dåligt konsekvenstänkande

Behöver nog inte säga så mycket om detta. Men jag blir lätt hyperaktiv och gör väldigt impulsiva och maniska saker. På grund av min hyperaktivitet så medföljer ett dåligt konsekvenstänkande som vi alla människor har. Blir jag hyperaktiv och vill något så ska det hända nu och väldigt fort. Konsekvenser av det existerar inte. Men det hyperaktiva gör även att jag inte kan sitta still och vill helst röra på mig eller röra på något materiellt. Men detta har jag lärt mig att hantera och det är med hjälp av musik. Har musik i öronen på lektionerna, på rasterna, på lunchen, när jag är hemma och nästan hela tiden. Bara för att hålla lugnet och medicinen gör sitt i detta också.

Nu har ni fått lite mer kunskap om hur det är för mig, hur det ser ut från mitt perspektiv. Det är väldigt kortfattat och enkelt förklarat men i själva verket så är faktiskt allt väldigt komplicerat. Medicinen hjälper inte mot allt men mot mycket, jag har mycket att träna upp. Men det viktigaste är att ni måste förstå att jag inte bortförklarar mig eller använder ADHD som ett försvar mot mina handlingar för det gör jag inte. Det jag har gjort i mitt förflutna kan FÖRKLARAS med min ADHD. Men det som händer nu är ju mer medvetet. Jag är ju medveten om allting. Men jag tänker mig inte för och behöver träna upp väldigt mycket. Nu ska jag berätta en sista sak, sedan känner jag inte att jag behöver förklara mig så mycket mer.


Känslor då och nu

Innan jag fick diagnosen och medicinen så var mina känslor inget annat än kaos. Kunde bli ledsen för en liten sak men ändå vilja ta livet av mig för det, eller kunde blir överdrivet glad över en liten sak att jag inte visste vad jag skulle ta vägen och jag kunde bli riktigt arg och slå och förstöra allt som kom i min väg, ting som människor. Hatade jag något eller någon så var det extrem hat och älskade jag någon så kunde jag nästan inte släppa tag om personen och kunde verka väldigt beroende av andra människor. Men hur som helst, så blev jag arg nästan jämt förr. Jag blev arg för små och stor saker och det slutade nästan aldrig bra. Men min psykolog berättade en sak för mitt undermedvetna jag. Jag har inte lärt mig att sortera känslor: När jag är arg så är jag egentligen ledsen, när jag är ledsen är jag egentligen arg. Jag kände mig ofta missförstådd och misstrodd och blev väldigt ledsen över det men istället så kom det bara ut ilska. Medicinen har gjort något magiskt med mina känslor.

Jag känner inte tusen gånger värre än vad jag egentligen skulle ha gjort längre men tyvärr så har jag blivit väldigt känslokall. Min empati och sympati är inget positivt. Det är inte bara på grund av medicinen utan på grund av gener och trauma också. Men jag känner sällan glädje, sorg och så vidare. Jag har numera jättesvårt att få känslor för en annan människa. Detta leder till att jag sårar folk väldigt ofta omedvetet.

Hoppas ni läst hela inlägget och får läsa detta: Jag ber om ursäkt för att jag inte visa medkänsla ofta, eller sympati eller ett tecken på empati för dig. Jag säger ofta att jag inte bryr mig och tyvärr så gör jag inte det. Detta är något jag jobbar mest med. Jag vill inte såra människor längre, göra saker så att andra blir ledsen. Detta är inte medvetet men ändå så är jag medveten om det i slutet av dagen så att säga. Dem jag har släppt in innanför min fasad, er gör jag allt för. Skulle aldrig krossa dem. Men ni som står utanför fasaden, det är inte er det är fel på, det är bara jag som har saker att jobba med. Jag ogillar er inte, jag bara bryr mig inte.

Likes

Comments

Hej på er! Vaknade för ca 40 minuter sen och sitter nu och äter min perfekta omelett och ska snart plugga... Blir inget lov för min del. Men det gör inget då jag varit hemma och sovit i 2 veckor på grund av streptokocker och hög feber. Däremot så är jag väldigt stressad över alla uppgifter som ska bli klara. Men stressen över gymnasiearbete tar priset tror jag. För mig är det bästa botmedlet mot stress.. ett GYMPASS! Så ska trots att jag äter medicin försöka ta mig iväg till gymmet idag efter 2 veckor och köra det skönaste passet på länge tänkte jag.

Blev inget inlägg igår men var så himla trött. I fredags så fick jag en kick över att äta tacos så jag gjorde tacos till familjen och det var så gott, hr inte haft aptit på flera dagar/veckor och kunde faktiskt äta en normal portion. Sedan vid 18.00 så bestämde jag och Frida en nära vän till mig att vi skulle gå ut. Blev jättestressad för jag brukar börja fixa mig i lugn och ro flera timmar innan bara för att undvika stress innan jag ska dricka för har lättare att få snefylla. Men det gick bra, hade jätteroligt faktiskt som alltid. Men inte för att vara sån men det är nästan skönare att gå ut när man har lov då ingen man känner är här. Jo känner ju en hel del som bor här, tänkte med dem som åker hem under lov, de som bor på kollektiv.

Hur som helst så kom jag inte hem i fredags utan vaknade upp i stan hos en kompis och var så himla trott, var så jobbigt att ta sig hem. Föredrar att sova hemma efter en krogrunda faktiskt. Sov bort hela dagen igår, pluggade lite på kvällen och sen sov jag igen tills nu. Både kropp & själen är trött. Men jag kämpar på!

2 bilder från i fredags:

Likes

Comments

VIKTIGT INLÄGG OM MÅL OCH MOTIVATION, LÄS GÄRNA HELA INLÄGGET

Som tidigare sagt så tappade jag fotfästet helt, mycket stress, skitmat och alkohol. Mer om det behöver jag inte nämna men det är faktorerna till varför jag gick upp i vikt igen. Under hela höst-terminen så var jag i en svacka. Men det är inte konstigt, sånt händer. Jag är inte mer än en människa, jag har lyckas gått ner 40 kg och det är grymt, men jag har gjort misslyckanden också och i detta fall var det att gå upp i vikt igen. Jag satt där i höstmörkret och väntade på att motivationen till att ta tag i min hälsa och träningen igen skulle falla ner från himlen eller rättare sagt.. serveras på silverfat.

Men vi alla kan nog intyga att det är inte så verkligheten funkar. Ibland kan man ha tur och få saker lätt att ske utan att behöva röra ett finger, men det är ingenting som håller i längden och det är ingen tur som kommer varje gång. Så istället för att vänta att det skulle komma en motivation till att ta tag i allt så.. SKAPADE JAG MIN EGEN. Jag köpte i november en balklänning som inte gick att få på, inte över knäna iallafall. Det är verkligen en drömklänning för en tjej att bära på balen, iallafall för mig. Började tänka till då på vad jag åt, hur jag motionerade och hur min livsstil såg ut. Tyvärr kan jag inte visa bilderna än men det är en stor skillnad och inte så jätte långt kvar. Många kilon är tappade. Och nu fortsätter resan och det är den jag ska dela med mig av. Har inte lång tid på mig men jag har en stark vilja som kommer ta mig långt på en kort tid. Det finns alltid en väg ut från skiten. Alltid.

Här kan ni se skillnaden från september till idag. Ganska sjukt faktiskt då jag ändå inte tagit allting på fullaste allvar vilket jag gör nu. Men min poäng i hela inlägget är att mål och motivation är så himla viktigt i en viktnedgång-resa eller inom andra områden. Annars är det lätt att glömma vad man kämpar för. Men motivationen kommer inte alltid av sig själv, du måste ha en vilja, kommer inte motivationen så ta en annan väg, skapa din egen.

Likes

Comments

Den vanligaste frågan jag fått och fortfarande får är vad jag äter, jag kommer lägga upp väldigt mycket recept och inspiration från min kost. Och det här är den vanligaste frukosten jag äter, omelett. Väldigt enkelt, men för mig är den väldigt mättande. Det tar ca 5 min att göra. På bilden kan man även se kapslar jag äter som ska hjälpa min kropp att förbränna maten lättare. Så här gör man:

1. Sätt på plattan och lägg i smör

2. Under tiden plattan är på så knäcker du två ägg i en bunke

3. Lägger i kryddorna du vill ha, jag tar alltid salt och svartpeppar.

4. 2 ägg = 2 matskedar vatten, vill du ha 3 ägg så är det 3 matskedar vatten som gäller.

5. Du vispar och sedan häller ut lite av fettet (smöret, oljan) i diskon och sen häller du i äggen och sen är det färdigt.


Likes

Comments

Hej! Jag har rensat några inlägg här på bloggen som varit väldigt nedstämda och poänglösa. Skrev även för någon vecka sedan att jag skulle komma igång med bloggandet igen men det var ett helt motivationslös inlägg också. Jag hade verkligen ingen motivation till att starta upp bloggen. Men på senaste tiden har jag blivit tillfrågad om jag kan börja blogga igen för den här bloggen verkar ha hjälp folk, yngre individer främst mer än vad jag trott. Mina ord har alltså hjälpt andra, känns så bra i själen haha. Men det räckte inte för att få motivation till att börja blogga igen. Tills en helt okänd människa för mig skrev till mig här om dagen och sa att hon läst min blogg väldigt länge och sitter fast i sin pågående viktnedgång och hon skrev om jag kunde hjälpa henne.

Då tändes en glöd inom mig att starta upp bloggen igen. För sanningen är den att jag själv sedan Juni månad har tappat fotfästet om det jag kämpade för. Träning och kost och min egna hälsa blev helt oviktigt för mig. Men det som fick mig att få motivationen till allt igen var när jag läste mina äldre inlägg här på bloggen. Mina egna inlägg som jag skrivit helt själv gav mig motivation igen. Så när den där tjejen skrev till mig så tändes glöden på ett klick även om hon inte skrev mycket. Jag hade insett att mina inlägg hade hjälpt andra men även mig själv. Det svåraste är nog dem första inläggen man ska skriva på bloggen efter att inte ha bloggat på länge, men det kommer. Har så mycket att dela med mig av, så mycket att berätta och hur cringe detta än känns så hoppas jag att ni är lika taggade på min comeback som jag själv är.

Min underrubrik lyder så här ''There is always another way'' och det citatet såg jag när jag kollade på filmen ''Hitta Doris'' igår haha. Jag kände bara hur sant det är. Jag har kört fast så många gånger och intalat mig själv nej nu är det kört på riktigt, men som sagt. There is always another way, just watch me.

Likes

Comments