Allting blir inte alltid som planerat

Innan jag uppdaterar er om min nuvarande knä-situation som för många är hysterisk eftersom att jag alltid lyckas med sånt här så tänkte jag uppdatera er om helgen i New York!!


Det hela började med att jag fick sluta 20 minuter tidigare i fredags. För att kunna bli hämtad i skolan eller allmänt kunna lämna skolområdet (förutom lunch då är det ingen som bryr sig) så måste föräldrar/vårdnadshavare gå till "kansliet" och så ringer dom till klassrummet där läraren mitt i lektionen oftast står o ba "hallihallå" och SEN får man gå. Alltid lika spännande tho. Man vet aldrig vem det handlar om när telefonsamtalet väl kommer. Kan med stolthet säga att 8/10 telefonsamtal är om mig och att jag ska gå någonstans.

Anyways!! Jag fick skjuts till Kingston där jag mötte upp Elena&Elyssa. Sen kom Joanna en mycket trevlig rotarian och hämtade upp oss. Pluggade matte första timmen i bilen. Jag skämtar inte. Är som en ny människa. Sen när vi korsade gränsen till USA så fick vi snacka med några riktigt trevliga vakter. Det är sällsynt. Jag frågade tillochmed om jag kunde få en stämpel och klart jag fick det! Fick även välja sida och stämpla själv. #experience.

Ett (skulle vara snabbt) stopp på Tim Hortons i USA. Lite stel stämning när första gången man besöker Tim Hortons som e Kanadas "espresso house" blir i USA.. hmm.. Åt iaf en Twix-donut och använde lite wifi. Nån halvtimme senare anlände även Allen, ursprungligen från Taiwan men numera bosatt i Kingston, en Alejandro från Spanien och Johan , "the sheep man" från Färöarna. Så ryktena jag hört tidigare om en skandinavisk själ stämde delvis. Han sa iaf 3 ord på danska till mig under helgen och jag förstod vartenda ett. Helt otroligt. Vi mötte även några andra Rotarians och sen fortsatte äventyret mot Malone. Men innan dess han vi passera Stockholm som är en kommun i New York staten. Kändes nästan som hemma. Minus allt förutom namnet.

När vi kom fram runt någon tid som inte riktigt har relevans till detta blogginlägg så tänker skippa skriva den så möttes vi av hur mycket människor som helst. "trevligt att träffas" "jaha heter du så det kommer jag absolut komma ihåg :-))" "när kom du hit" "var bor du någonstans" och sen blev det en del samarbetets-övningar som sedan övergick till s'mores grillning och en mindre majbrasa.

Jag, Elena och Wiebke (från Tyskland) blev såhäär tajta direkt så vi lirade runt och åt kakor på sammanlagt mer kalorier än dagsbehov. Men hey antar att man får räkna minnena och inte kalorierna (till den där franska tjejen: tror inte Krister skulle hålla med men vi säger så). Jag, Wiebke och en grabb som hette Tom (eller hette och hette, enligt mig heter han Tom men enligt mig heter även Viktor Hugo så man får ta det med en nya salt) (gud vad jag gör parenteser idag) men vi snackade iallafall tyska med varandra. Tom (inte att misstas med Tom #florre2lax14) är nämligen från Kroatien men jobbar i Österrike under somrarna och detta var ju perfekt. Kunde öva mina tyska greetingskills och berätta vad min favoritfärg var. Tänk vilket bra jobb skolan i Sverige har gjort! Men efter det förstod jag inte så mycket mer då dom övergick till viktiga saker i tyska och jag övergick till grammatik. :-).

Ni vet hur jag älskar små söta innocent pranks såsom
(STORYTIME: Dagen innan jag åkte till Italien i våras fick den där franska tjejen och GANT en finfin idé om hur jag kunde överraska mina föräldrar. Hahhah dock misslyckades jag lite då jag inte längre ville veta hur dom skulle reagera näst efter "SOFIA DU ÄR BARA 17" och "MEN VAD HAR DU GJORT".

Övertydlighet: Det hela är FAKE. Har alltså ingen tatuering.


Såå därför bytte jag och Wiebke namnskyltar och pins eftersom att vi var rätt lika. Långa,blonda och dessutom kan jag tyska. Vi lyckades luras några av studenterna eller snarare förvirra dom men dom vuxna var inte lika lättövertygade.

Dagen fortsatte sedan med halv oklara övningar. Bland annat skulle vi hoppa upp på varandras ryggar och en annan var att komma över en sjö med varm choklad. Förstår inte riktigt hur dom tänkte med den övningen då det är rätt självklart att man vill trilla i, för varm choklad e fett nice? I detta fall var det ju inte äkta men hallå fatta sämst koncept.

SEN BAM. Sista övningen var att ta sig över en vägg med endast hjälp utav andra. Bakom väggen fanns en plattform med rum för 3 personer. Uppgiften var att få över alla, men första personen hade bara hjälp nedifrån och sista personen kunde bara få hjälp uppifrån. Resten hade lite blandat beroende på vilken tur man körde. Men hade man väl kommit upp fick man inte hjälpa till nedifrån var poängen. Cedric en grabb som inte var med i Harry Potter var först upp. Sen fick jag något skumt ryck och tänkte hey jag kan ju vara 2a. Allting gick relativt bra, kände bara ett litet hugg i benet. (väggen jag pratar om är den bakom oss här) ▼

När alla kommit upp och ner (applåder till Tom som hoppade upp sist) så 1. tog vi en gruppbild ▲ 2. gick tillbaka för lunch. Direkt när jag gick kändes något skumt, så tänkte att jag kanske bara behövde ha lite is. För 1,5 år sen nämligen så slet jag av kors och ledbandet i samma knä i en skidolycka i Colorado ft. Eriken & Simon Carlsson.

Men under lunchen blev det värre och klassisk som jag är började jag gråta och sedan efter kramar och stöd från alla möjliga (❤) så blev jag skjutsad till sjukhuset.

Kan vi alla bara ta en minut och fkn reflektera över att jag varit på sjukhus i 4 stater i USA? HUR går det ens till? Jag är på utbytesår i Kanada? Ni kan ju gissa om jag är trött på det här.

Vad händer nu då? Jo just nu så får jag inte gå på mitt högra ben så hoppar runt på kryckor och har redan skavsår,blåmärken och träningsvärk. Har på mig ett knäskydd som gör att jag inte kan böja på benet och därför kan jag inte ens sätta på mitt strumpor själv. Hurra.

Tillbaka till helgen: Resten av lördagen spenderades med mestadels Tom & Wiebke, inte pluggat så mycket tyska på terminer. Vi hade även lite föreläsningar och jag blev runt skjutsad i nån gammal vagn vi hittade då jag från början total vägrade hoppa runt med kryckor. Det blev mycket tårar. That epic moment när jag skulle ta bort mitt smink på kvällen och jag inte hade någon maskara kvar. Antar att det finns fördelar med allt.

På söndagen chillade jag och en grabb vid namn Evan galet. Han var också skadad så vi två satt inne och spelade piano medans alla andra var ute och åkte zipline. Lyckligtvis var Evan proffs på piano och spelade på en nivå jag inte ens visste fanns i vår ålder. Bättre än Raymond. Det e fan gal1.

OCH NU TILL DET ALLA HAR VÄNTAT PÅ:

the spirit is real

Sjuk strandard, alla som åker på utbytesår lägger upp sånt här. Här är mitt bidrag.

Hmm... vad mer har hänt? Jag kom hem i söndagskväll och sen var jag hemma från skolan under måndagen. Min spirit höll inte haha. Köpte en ryggsäck och åt glass till middag. Ännu mer fördelarna med knäolyckor.

Igår så var jag tillbaka i skolan igen men det är inte kul alls längre. Eftersom att jag dessutom missade en dag ligger jag efter och jag var så trött under dagen så jag tillochmed somnade på en lektion. Detta kunde jag göra varje dag i 9an hemma i Sverige, men det håller inte på detta ställe.

Jenna, Abbalina och alla i mitt lunch-squad + några till var guld värda under dagen och inkasserade även 3 medlidande leenden från folk jag aldrig pratat med. Är glad över mina vänner på det här stället och även min värdfamilj som hjälper mig så mycket.

Stannade hemma från skolan idag igen. Det var sjukt ansträngande att gå dit redan innan och nu när jag inte kan gå så blir allt ännu värre. Bara att ta sig till skolbussen är på samma nivå som en av Kicki´s idrottslektioner. Att ha 7 min mellan varje lektion och man knappt hann när man tidigare sprang, kombinerat med att inte kunna språket, känna knappt en person i varje klass,träningsvärk, skavsår och blåmärken utav kryckorna i 30 graders värme och veta att man har 10 månader kvar samt inte kunna göra ett dugg åt någonting. Det suger. Det gör det.

Jag ska till doktorn imorgon igen och jag hoppas jag kan få ett mer exakt svar på vad som är fel. Happy 1 month. Äh, det blir bättre. Undra hur jag förklarar för kanadensarna att det går över tills jag gifter mig?

Ledsen om era "ha det bäst i Kanada" inte fungerat hittills. Tur att det kommer en dag imorgon också!!

lira lungt'

Gillar

Kommentarer