En mindre charmig egenskap jag har är att jag inte alltid det bästa tålamodet och blir snabbt otålig i en del situationer.

Jag har aldrig varit ett stort fan av djur. Och då menar jag djur över lag. Kan tyvärr inte relatera till kärleken vissa har för sina husdjur eller liknande. Har väl egentligen inget emot djur men är heller ingen direkt djurvän..

Något jag verkligen inte tycker om är bakverk, fika eller desserter. Förstår mig inte på hur man kan köpa en bulle att fika på eller äta tårtor fyllda med grädde. Usch och fy. Kladdkaka är däremot något jag gillar, om den är riktigt kladdig vill säga.

Jag är 172 centimeter lång och var alltid längst i klassen fram till sjuan där någonstans.

Mina föräldrar har varit skilda sen jag var tre år gammal. Mamma bor här i Kungsbacka och pappa bor i Motala.

Choklad är enligt mig något av det finaste, godaste och bästa som finns. Älskar älskar älskar choklad. Favoriten är marabou mrök choklad fylld med kokos och marabou daim saltlakris.

Fram tills bara något år sedan har jag varit extremt osäker i mig själv och tyckt illa om mig själv. Har aldrig riktigt förstått att jag är fin och duger precis som jag är. Det tankesättet har jag dock sakta men säkert lyckats förändra. Vilket jag verkligen är stolt över.

Hemmakvällar/myskvällar är något jag verkligen uppskattar mer än utekvällar, även om det också är kul ibland.

Min absoluta favoritserie jag någonsin sett är helt klart One Tree Hill. Vill se om och om igen.

Mina drömresmål är just nu, Italien, Dubai och Slovenien.

De länder jag har besökt är, Danmark, Norge, England, Ryssland, Grekland, Spanien, Frankrike, Turkiet, USA, Kambodja, Vietnam, Thailand, Malaysia, Singapore och Indonesien.

Favoritappar att redigera bilder i är snapseed och vsco.

Jag är tyvärr fruktansvärt dålig på att följa nyheter. Det är något jag både skäms över och tycker är dåligt av mig, meeeen har liksom inte världens intresse alla gånger? Även om jag vill lära mig? Haha svårt läge. Nej jag måste bättra mig, punkt.

Jag hänger verkligen inte med när det kommer till tiden det här året. Månaderna och veckorna bokstavligen springer förbi. Vi är redan inne i vecka 18 (?!) och imorgon är det första maj..
Hur som helst, ny vecka och nya planer. Ungefär såhär kommer mina dagar att se ut.

Måndag: Besök hos psykologen, ett träningspass på gymmet, snabb sväng på jobbet för att kolla in provkollektionen. Planerna inför kvällen är att fira fina Cajsa. Det väntas ett härligt gäng tjejer, gott att dricka och förhoppningsvis massor av hög musik och dans. Valborg hörni.

Tisdag: Röd dag och jobb väntas 12-19. Sen lär det inte hända mycket mer än det.

Onsdag: Leeeedig. Ska testa ett nytt pass på gymmet, ’’Booty move’’. Blir spännande!! På kvällen har jag bestämt date med härliga @fridaperssons som jag inte träffat på allt för många år. Ser verkligen fram emot det!

Torsdag: Jobb 10-19. Tränar förmodligen innan jobbet. Annars har jag inga fler planer.

Fredag: Återigen ett längre pass, 10-19. Om jag känner mig själv rätt är jag nog ganska trött efter veckan. En lugn och skön hemmakväll lutar det åt.

Lördag: Pass på gymmet- Tone 45. Därefter väntas jobb 12-19.15, sen vill jag träffa någon vän och hitta på något kul!!

Söndag: Leeeeedig igen. Gym får det bli och sen ska jag möta upp lillasyster som är på besök i Göteborg för en lunch. Mysigt mysigt!!

Hur ser er vecka ut? Har ni mycket inplanerat eller blir den lugn?

Häromveckan var jag och mamma inne på Östra sjukhuset i Göteborg. Vi hälsade på hennes nyopererade vän Mia. Det var första gången jag var där med mamma och inte för att hälsa på mamma.

Jag har inte skrivit eller öppnat mig om det här tidigare på bloggen, men idag känns det okej.

Min mamma, personen som betyder allra mest för mig lider av kroniska sjukdomar och har gjort sedan jag kom till världen. Hon är den starkaste jag vet och jag har önskat allt för många gånger att jag fick ta all den smärta och alla de prövningar livet utsätter henne för.

Det var som att spola tillbaka tiden ett par år vid besöket på Östra sjukhuset. Periodvis var det mammas hem och mitt andra hem. Jag var där alla besökstider jag kunde. Efter skolan, innan träningar och lediga dagar. Vet ni vad som känns så fruktansvärt orättvist? Att se sin mamma ligga där i sjukhussängen, orkeslös, med en slang i näsan och med rinnande dropp in i armen. Operation efter operation. Akuta turer till sjukhus för dropp eller annan medicinering. Vi firade till och med mammas 40-årsdag på Östra sjukhus med kaffe och oboy från cafét på avdelningen.

Östra sjukhuset (och även Varbergs sjukhus) kommer alltid ha en speciell betydelse för mig. Jag ser tillbaka på tuffa år, månader och dagar. En tid där jag inte visste annat. Där det var min vardag att mamma befann sig där.

Idag är livet enklare. Mamma är inte frisk, men hon mår bättre. Bättre, men inte frisk. Det finns ingen människa i världen som jag beundrar så mycket som min mamma. Personen som lärt mig att man inte ger upp och att allting löser sig, på ett eller annat vis. Tacksamheten räcker inte till. Vad jag älskar henne.