Den 17e Februari kom den här perfekta lilla killen till världen - vår älskade Loui <3 Han hade bråttom ut för att träffa sina föräldrar, han kom 10 dagar innan BF. Han kom på natten kl 02.12, vägde 3366 g och var 50 cm lång. Jag tänker inte skriva så mycket om själva förlossningen för jag vill ge er hela förlossningshistorien i ett separat inlägg.

Idag blir vår älskade lilla prins en månad gammal, jag förstår inte hur tiden kan ha gått så fort. Men som vi har njutit, jag vet inte hur många gånger jag och Marcus kommit på oss själva med att vi bara stirrar på honom. Han är verkligen helt perfekt, vårt lilla hjärta. Samtidigt som jag vill stoppa tiden så njuter jag av varje sekund som går, Loui har verkligen en personlighet redan nu och som vi skrattar åt alla grimaser och ansiktsuttryck som han gör.

Men vilken känslostorm det varit, jisses. Jag har gråtit så mycket, lyckliga kärleksfulla tårar. Jag grät flera gånger per dag första veckan för jag kunde liksom inte hantera den kärleken jag kände för Loui, jag förstår verkligen vad alla föräldrar menar när dom har sagt att man aldrig kommer känna så stark kärlek som man gör för sina barn. Jag grät för att jag var så tacksam över att det var just han som låg i min mage, jag grät för att jag ville stanna tiden, jag grät för att jag älskade honom så det gjorde ont i hela kroppen, jag grät för att jag kände mig som världens lyckligaste och rikaste människa. Men hur häftigt är det inte att det här kärleken bara bubblar upp i kroppen i samma sekund som han lyftes upp på mitt bröst i förlossningssalen? Och att kärleken sedan bara bubblar och blir starkare för varje sekund som går. Obeskrivlig känsla!

Något annat som inte går att beskriva är den värmen och lyckan jag känner i min kropp när jag ser Loui och Marcus tillsammans, alltså NYP MIG. Min fina älskade lilla familj! Marcus blir jag bara kärare i för varje dag som går, han har varit helt otrolig den här första tiden. Som han tagit hand om mig och Loui, jag har inte bett han om en enda sak och ändå så har han bara löst allt som måste lösas samtidigt som han myst med oss varje ledig sekund. Tänk att jag numera inte har bara en kille i mitt liv utan två?! Dom bästa två dessutom <3

Summan av kardemumman, jag älskar att vara mamma. Det är den finaste gåvan i livet och jag har aldrig känt mig såhär lycklig!

Håller ni inte med? Shit! Jag tycker att det var nyss som jag samlade alla mina kollegor i köket på jobbet och lurade dom lite. Jag sa nämligen "jo det är såhär att jag ska lämna er"... väntade några sekunder och fortsatte med "i februari, för jag ska vara mammaledig". Vissa höll på att tappa hakan när jag sa att jag skulle lämna dom, jag som alltid är väldigt duktig på att berätta hur bra jag trivs på min arbetsplats. Men sen blev dom såklart jätteglada över mina fina nyheter, men detta känns alltså som igår men i själva verket är det nu bra precis 6 månader sedan. Tiden har gått så fort!

Så i fredags jobbade jag officiellt min sista dag inför pyrets ankomst. Jag har lite "jour" om det skulle vara något som dom behöver hjälp med, men jag tror att dom kommer klara sig utmärkt utan mig. Dom är ju världens bästa gäng! Jag kan lova er att jag kommer springa på kontoret en hel del under den här föräldraledigheten, måste ju dit och luncha och skvallra lite och få lite uppdateringar kring allt som händer. Sen ser jag såklart fram emot någon AW fram mot våren och sommaren, det är ju alltid supertrevligt!

Nu blir det spännande att se hur länge jag hinner vara "ledig" innan han väljer att komma. Jag är så otålig, jag vill verkligen att han ska komma nu nu nu. Jag ser fram emot att träffa honom så mycket och jag vill bara låsa in mig, Marcus och lilla L i bebisbubblan <3 12 dagar kvar till BF men vem räknar, hehe.

Bebisen - Barnet är nu ca 46 cm långt från huvud till fot och väger ca 2,75 kg i början av veckan och cirka 3 kg vid veckans slut. Barnet förbereder sig på ett liv utanför livmodern - bland annat genom att suga på tummen. Sugreflexen är viktig så att barnet sedan kan amma.

Elin - Trött och otymplig, precis som det ska vara antar jag. Fortfarande en hel del förvärkar på nätterna och sedan starka och stora rörelser på dagarna. Man märker att det börjar bli trångt där inne nu, jag önskar att man kunde kommunicera med honom och berätta att det finns en stor mysig säng här ute där han får ta hur stor plats han vill, då kanske han skulle bli sugen på att titta ut lite tidigare, hehe. Så spänd över att få träffa honom och se hur han ser ut, gud vad jag längtar. Nu har vi ju även gått i karantän som jag nämnde i mitt förra inlägg, så nu kommer vi inte träffa några fler människor fören förlossningen är över. Självklart kommer jag ju fortsätta gå till barnmorskan, men i övrigt så är det karantän som gäller för att vi inte ska riskera att bli sjuka inför förlossningen. Det är så nära nu!

Tror ni att han kommer i februari eller mars? Min magkänsla har alltid sagt februari, men vi vet ju att min magkänsla sa att det var en flicka från början också så, haha. Men jag håller fast vid den känslan, han har ju legat fixerad sen vecka 30 eller 31 och barnmorskan säger att han ligger så djupt ner med huvudet som han bara kan. Så jag får ändå en känsla av att det är ett tecken på att han vill komma ut nu i februari, men vi får väl se!