​Saknade dagar. Missade tyvärr föreningens juluppvisning idag, tråkigt men det lutar mot att jag åker och kollar på DM när de tävlar i Borås! 

DM och RM GULD ~ 2014

Som de flesta av er vet så har jag tränat och tävlat i cheerleading i många år. Jag gick i föreningen Gothenburg Cheer One (GCO). Jag hann gå i fem år innan jag var "tvungen" att lägga ner det, eller rättare sagt så hade jag inte så mycket till val.

Cheerleading är en väldigt tight lagsport och säkert hälften av de jag umgås med idag har jag lärt känna från cheerleadingen på ett eller annat sätt. Jag hann tävla i fyra år innan jag slutade. Sporten blev bara bättre med åren, men det senaste året kändes det som allting "gick tillbaka till 0". Jag blev för gammal för juniorlaget och kom in i seniorlaget. Inte för att något blev någon skillnad på det sättet. Men träningarna blev tråkigt nog tråkiga. Jag ville inte gå på träningarna längre. Jag blev otagg, kände inte att något var rättvist. Jag hade innan alltid tävlat som bas och blev nu bakberson (placeringar i byggen då vi lyfter upp folk). Allt blev helt enkelt tråkigt. Så jag började slarva med träningarna, det kom tillslut till den punkten att jag ville sluta. Jag slutade aldrig, vilket jag är otroligt tacksam över eftersom vi tog DM Guld och RM Guld.

Nu i år på tryouten blev det "som man bäddar får man ligga", jag fick inte komma med i laget på grund av min dåliga attityd från terminen innan. Jag förstår tränarna, jag är bara så himla irriterad och besviken på mig själv att jag betedde mig som jag gjorde. Jag hade nästan gjort allt för att få vara med i laget. Samtidigt som man kan hata sporten så älskar man den och med tanke på att jag har så många kompisar som går i det så blir det fortfarande en del av min vardag vilket får mig att sakna det ännu mer.

Förhoppningsvis kommer jag in i laget nästa år och tips till er som fortfarande är kvar, glöm inte att skärpa er. 2009-2014.