Tacksamhet är så läkande!

f*ck Jante, Min Vardag, Just Sayin’, Art Pose Decay

Jag lever hela mitt livs dröm. Och det var att utbilda mig inom något som gav mig en plats på ett kontor. Jag ville jobba med kontorsjobb och nu studerar jag det som jag bara kunde drömma om för några år sedan. Jag fick nämligen ett trainee jobb som programmerare av databaser. Jag jobbade på medicin företag, som min mentor Anders bjöd in mig till. Utan ett års arbetslivserfarenhet hade jag inga grundkunskaper för att få studera.

Jag ville bara berätta detta att det är aldrig för sent. Min väninnas bror som är 70 + sade hela sitt liv han ville göra musik, sagt och gjort sökte han in till ett konservatorium Sweiz. Där gick han tillsammans med 14 åriga prodigys. Det är verkligen aldrig för sent. För mig innebar detta att jag fick plugga det jag skulle ha gjort efter gymnasiet, men blev fråntagen drömmarna pga psykisk (o)hälsa som kom av mobbing.

Ett tag trodde jag att jag var ensam om mobbing i skolan och trotsande hemma hos föräldrar som bara bråkade. Det visar ju sig att det är rätt vanligt! Många ungdomars drömmar far illa av gymnasieångesten. Jag var inte själv om det, även om jag önskat att ingen annan skulle haft de så jobbigt. Hänger ni med? Det är en tröst att andra har upplevt samma sak, men egentligen skulle ingen behöva vara med om det, även om det som sagt är en tröst att man inte är ensam om eländet. Nu. 20 år senare sitter jag bänkad i skolan och det känns verkligen skitkul. Vad mera kan jag önska mig? Det är så himla grymt bra, och känner stor tacksamhet till Anders som trodde på mig, trotts att vi är politiskt på motsatta ”läger” anser jag det var fint att vi sen blev ett par, det tog slut sen men jag har stor respekt för människan även om han är SD som jag enligt normen bör förakta. Men jag vet också om att hans moster fick åka till Gulag. Familjen smugglade till sig bensin för att ta sig till Sverige från Estland. Det blev så att polisen i Estland krävde att en familjemedlem skulle stanna kvar som gisslan så att familjen inte skulle åka hela vägen till Sverige. Så jag förlåter honom, han vet jag bildade mina politiska uppfattningar i 80-talets Nicaragua, av Olof Palme ihågkommen med Revolutionen och det. Nu, 20 år senare efter gymnasiet kommer jag äntligen att bli skattebetalare, vilket känns fint för jag anser att välfärden är en fin grej, det som är mitt är ditt-känsla. Huvudsaken är att jag är så tacksam så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Bara några kvälls tankar. 🌸

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229