Ett tack räcker inte

Jag vet inte vart jag ska börja. Men jag kommer börja med att säga tack, tack, tack, tack och ännu en gång tusen tack.

Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att mitt inlägg om min upplevelse i Los Angeles kunde beröra så många personer. Ni är så många som har skrivit, berättat era historier och delat med er av stöd och kärlek. Helt plötsligt känner jag mig inte så ensam och värdelös när det kommer till min aupair upplevelse, vilket jag i ett års tid har gjort. Som jag tidigare nämnde finner jag inga ord och vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer. Men ännu en gång, tack. Detta har betytt så mycket för mig, och jag hoppas att jag har kunnat gjort det lite lättare för någon som kanske går igenom exakt samma sak eller tidigare gjort. Och kom ihåg att även fast man känner sig ensammast på hela jorden, så är man inte ensam.

Till er som inte vet vad jag pratar om. Kan ni läsa det inlägget HÄR!!!

Love, ebba!

Gillar

Kommentarer