Min sista dag hemma

Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå att jag varit hemma i över nio(!!!)veckor. Tiden verkligen springer iväg och jag förstås knappt ens hur. Men imorgon bär det av tillbaka till Kalmar och jag är så lycklig. Känns verkligen på tiden att få tillbaka rutiner, umgås med mina kära vänner och även min älskade T. Min gårdag bestod av tenta hela dagen och nu känner jag mig så klar med plugg för denna veckan. Så för första gången på jag vet inte hur länge ska jag ha en plugg-fri helg. Jag ska bara ladda batterierna, umgås med mina kära och sedan ta det hur lugnt som helst. Nästa vecka kommer bli så rolig och jag tror även att ni kommer tycka det. Ni får jättegärna komma med förslag på vad jag kan blogga om. För ibland har jag idé torka deluxe. Så lite inspiration skulle inte skada. Nu ska jag börja packa i ordning och försöka få lite koll på vad som ska med, vara kvar eller eventuellt slängas. Ha en underbar Torsdag så hörs vi igen snart. Ta hand om er!

Love, ebba!

Gillar

Kommentarer

Måndagsvibe

Trevlig Måndag på er mina älskade läsare. Ny vecka och även mina dagar hemma börjar lida mot sitt slut. På Fredag bär det av hem till älskade Kalmar igen. Men innan dess har jag en hel del saker att bocka av. Idag hade jag en så mysig lunch ihop med Ella. Vi åt sushi och därefter gick vi vidare och tog oss en kaffe på ett mysigt fik inne i stan. Vi hade inte träffats sedan i somras så detta var verkligen på tiden och det var så himla mysigt. Hon är verkligen en vän för livet<3

Min eftermiddag bestod utav föreläsning samt plugg och till middag blev det hemmagjorda burgare, i min mun så gott. Nu ikväll ska jag och T snacka ihop oss lite då vi har lite spännande planer framför oss. Snart kanske jag även kan dela med mig utav det till er, vem vet... Ha en fin kväll och kom ihåg att ta hand om varandra.

Love, ebba!

Gillar

Kommentarer

Veckans tråkigaste blogg...

Jag vill börja med att be om ursäkt, förlåt för denna veckans otroligt dåliga uppdatering.

Men som ni säkert sett så har jag varit sjuk. Hela helgen bestod av tentor och jag vaknade på Söndagsmorgonen med hög feber och fruktansvärt ont i halsen. Trotts mitt mående var det bara att bita ihop och få alla inlämningar gjorda. Sedan när jag vaknade i Måndags så mådde jag faktiskt bra, min smärta i halsen var inte borta men jag hade iallafall ingen feber. Men på kvällen så vet jag inte vad som hände... Jag hade så ont. Den smärtan jag hade har jag aldrig tidigare haft och jag förstod verkligen ingenting. Natten till Tisdagen kunde jag inte sova en blund. Jag fick inte i mig någonting överhuvudtaget, varken vätska, mat eller ens mitt egna saliv (så äckligt I know...:)). Jag bestämde mig för att söka vård och på eftermiddagen fick jag en tid hos vårdcentralen. Många av mina symtom var att jag hade halsfluss och jag har haft det x antal gånger tidigare. Dock det märkliga denna gång var att jag bara hade ont på min vänstra sida. Läkaren tog ett halsfluss-test men det visade sig vara negativt och när det sedan kollade in i min mun såg det en STOR knöl på vänstra sidan, precis som jag trodde. Då berättade läkaren att detta måste akuten ta hand om och det skrev mig en remiss.

Väl på Akuten fick jag ett eget rum som tur var och jag slapp sitta och vänta. Men nuförtiden får man ju inte ha med sig en behörig pågrund utav Covid-19 och då fick jag panik. Jag må vara 20 år gammal men när det kommer till sjukhus, sprutor och liknande känner jag mig som ett litet barn. Varje gång den senaste tiden så har jag svimmat på mina sjukhusbesök och min magkänsla tydde på att det kommer jag även att göra denna gång... Jag buggade och bad för sjuksköterskan att min mamma skulle få följa med och efter mycket om och men så sa hon ja.

Jag fick som sagt mitt rum och efter en stund kom en sjuksköterska in för att ta blodprov... Jag är verkligen så rädd för sprutor och har varit hela mitt liv, men det har alltid gått så fort när det tagit blod så jag knappt hunnit tänka. Tyvärr var det inte så denna gång... Han testade att sticka mig men det kom inget blod, då började han flytta runt nålen inne i armen och det var då jag tappade det helt. Jag höll mamma i min högra hand och hon märker hur jag börjar klä av mig mina skor, försöker ta bort mitt munskydd och sedan blir jag helt grön och borta. Så även denna gång tuppade jag av och svimmade av ett litet stick... Kändes dock lite skönt att jag faktiskt svimmade nu när mamma hade fått följa med in. Så det inte trodde att det var en lögn. Sjuksköterskan kom tillbaka efter 10 minuter och då försökte vi igen.

När han kommer in på mitt rum och börjar ta fram ytterligare en spruta, vänder jag mig snabbt om och frågade "kan mamma få göra det" (För er som inte vet om det så har jag världens bästa mamma som både är barnmorska och sjuksköterska). Mamma stack och det gick hur snabbt som helst, men jag behövde ju en som höll min andra hand och det ställde den gulliga sjuksköterskan så gärna upp på. När provet var färdigt var det bara att vänta in en öron, näsa, hals doktor. Efter någon dryg timme kom han och sa att det inte gick att göra något alls:) Alla mina värden var bra och jag hade inga bakterier i kroppen. Så det enda han kunde erbjuda var en kur antibiotika och förhoppningsvis kommer min knöl försvinna utav sig själv. Jag håller verkligen alla mina tummar och tår att det är så. Men om jag har otur kommer den försvinna nu under antibiotikan men sedan komma tillbaka efteråt, men det vill jag helst inte om jag får önska.

Så till alla fina, söta och gulliga personer som hörde av sig till mig. Jag mår bra, jag ör frisk och jag är som vanligt väldigt glad. Men jag har fruktansvärt ont i min hals men hoppas på att även det kommer bli bra igen. Tusen tack till er som hörde av sig och visade omtanke, det betyder mer än vad ni tror<3

Ta hand om er och ha en underbar kväll, och imorgon mina vänner då är det Fredag!

Love, ebba!

Gillar

Kommentarer