Festligheter , Tankar

Igår fyllde jag NITTON ÅÅÅR!!!! Jag firade med massor av mina fina kompisar eftersom att min familj inte är hemma!! Vi hade super roligt och jag vill bara tacka alla som kom och alla som gjorde kvällen så bra som möjlig!! Nu är man iaf nitton år?? Helt sjukt. Tiden går för fort.
Och alltså man blir ju lite deprimerad av att fylla över arton. Det kanske bara är jag. Men jag tror att samhället har byggt upp något sorts ideal om att vara så ung som möjligt, så länge som möjligt. När man blir äldre så skäms man över att inte förstå sig på det yngre? Men det är ju super tråkigt att inte kunna idealisera framtiden efter 25? Fast vad vet jag, jag är ju ändå bara nitton. Kanske är 30 och 40 och 50 minst lika roligt? Bara att bilden utav det är lite dyster? Jag tänker att vi kan ändra på det tills min generation fyller så höga siffror? Då ska det vara minst lika coolt att fylla 50 som att fylla 19. Kanske dags att sluta tänka så långt fram, det är ändå trettioen år kvar. Jävlar.

// TL

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Den tredje dagen besökte vi två massaibyar. Det var en skumpig lång väg genom ingenting egentligen. Det rykte om sanden utanför bilen och svetten rann. Vi anlände till den första byn och vi mötes av en afrikansk välkomst sång och dans av otroligt duktiga kvinnor och flickor. Vi fick sedan presentera oss och berätta vad vi gillade att göra och dom applåderade starkt. Dom gav oss tecken på våran nyfunna vänskap genom egen gjorda halsband, armband och örhängen.
Tre tjejer från våran grupp skulle sedan intervjua några flickor om barnäktenskap och på det andra stället fick dom inte svara på frågor innan männen kom och var med. Barnäktenskap var vanligare än jag trott innan även fast det är förbjudet. Något som slog oss i efterhand vad att det stod en flicka långt bak i hörnet under dagen, hon var tolv år gammal och hon var gravid. Vi fick även reda på att män ibland pekar på en gravid kvinnas mage och säger att det barnet ska jag gifta mej med om det blir en flicka. Barnet är då i princip bortgift redan innan hon fötts. Det var även många unga flickor som tog livet av sig på grund av att dom inte ville giftas bort.
Det tåras i ögonen av att skriva och tänka på allt igen och jag hoppas att ni som läser förstår hur tacksamma ni ska vara över livet och om ni någon gång kan göra något eller hjälpa andra, så gör det.

Innan vi besökte Masaibyarna så tog syster Christina oss till en skola som låg bara en kort promenad ifrån kloster. Barnen hade egentligen jullov när vi var där men vissa var ändå där för att få extra hjälp. Vi möttes även här av den vackraste sång jag någonsin hört och alla sa sina namn och hur gamla dom var på engelska. Vi fick presentera oss igen och sedan sjöng även vi våran nationalsång, inte alls lika vackert haha.
Vi hade sedan en liten intervju med skolans vicerektor och vi frågade frågor om sexualkunskapen i skolan och om man talar och hjälper unga flickor med sin menstruation. Hon förklarade att det var bättre här än på andra ställen, men ändå inte bra nog. Sedan visade hon oss barnets toaletter och urin lukten slog till hårt i samband med hettan och jag tror vi alla fick ont i magen och svårt att andas. Att det här skulle vara 365 elevers toaletter var helt ofattbart.

På våran fjärde dag besökte vi ”Angaza woman center” där kvinnor som till exempel fått barn och inte gått färdigt i skolan kan komma och få en utbildning i bland annat barnpassning, matlagning och i att sy.
Vi åker dagen
därpå till barnhemmet Kalali som systrarna på klostret driver endast på donationer.
Det här är mina anteckningar efter den dagen (det förekommer hemska historier om barn och klarar man inte av att läsa bör man hoppa över):

”Igår var vi på Ushirikas barnhem Kalali. Dit kommer barn som är föräldralösa, om deras föräldrar inte kan ta hand om dom eller om dom blivit övergivna. Syster Christina berättade hemska historier om barn som blivit slängda i soptippen, misshandlad av sin mamma, två tvillingar som blivit psykiskt och fysiskt förstörda av att bo med sin mamma och tre trillingar som blivit två pågrund av att pappan varit kannibal. Mamman hade inte vetat om det innan men när dom fick tre barn tillsammans så ville pappan ta med familjen ut i skogen. Där dödades en av trillingarna framför ögonen på sin mamma, dom stack knivar i honom när han var levande och åt upp honom. Andra barn hade kommit dit för att deras mödrar varit så unga att dom dött av förlossningen. Dessa mödrar var sannolikt från olika Masai byar sa Christina. Fattigdomen gör att många inte kan ta hand om sina barn ordentligt. Det var så otroligt tragiskt och jobbigt att höra om alla historier även om man är så himla lycklig över att barnen hamnat just här.

Efter att dom berättat om barnhemmet och alla hemska historier så fick vi gå in till det alla yngsta på barnhemmet. Det var små spädbarn och lite större. Vi fick hålla i och leka med alla bebisar och vissa blev såklart ledsna. Men andra var lyckliga. Det fanns bland dom en pytteliten bebis som bara var tre månader gammal. Efter en stund behövde dom matas och sova och då fick vi gå till huset bredvid där barn mellan 1,5-3 år gamla barn. Dom var så kontaktsökande och dom sprang fram direkt och ville kramas och leka. En flicka satte sig i mitt knä och satt där resten av tiden vi var hos barnen. Vi lekte och hon skrattade super mycket. Andra barn var mer ledsna. En pojke fäste sig snabbt vid Filippa och kallade henne ”mama” han vill inte att hon skulle gå och när hon släppte hans hand så grät han jätte mycket. Det var så hjärtskärande och jobbigt även om man vet att dom har det så mycket bättre här än ute på gatan. Det fanns även en pojke som var albino och han hade kommit dit bara för två vekor sedan. Hans båda föräldrar hade dött och han var inte så omtyckt på barnhemmet. Många i Tanzania tror nämligen att albinos är farliga och at dom har någons sorts kraft och att vissa kroppsdelar kan bringa lycka. Så många albinos har blivit avskurna händer pågrund av detta. Vi kom sedan till det sista huset och där var barnen mellan 3-11 år. Men dom flesta var 5-6 år. Dom sjöng välkomst sånger till oss och det var en som var körledare, hon tog ton och styrde hela gruppen. Efter att dom varit på barnhemmet så ska nämligen de flesta tillbaka till sina familjer eller bli bort adopterade. Kalali jobbade även med att försöka öppna en förskola, men just nu fanns det inte pengar för att fortsätta. Barnen i övrigt verkade ha det ganska bra trots deras hemska bakgrunder. Nunorna tog väl hand om dom, gav dom mat. tvättade dom och lekte med dom. Det är ett sånt otroligt viktigt jobb som dom gör och det är så starka bra kvinnor som håller i det. Det var med både glädje och sorg som jag lämnade barnhemmet. Vi var där nästan hela dagen, fick fika, lunch och rundtur. Dom hade en egen ladugård med getter, grisar och kor så att barnen kunde få ordentligt med mat.”

Det blev mycket text men jag orkar verkligen inte skriva om allt med nya ord och jag tycker att barnen och barnhemmets historia och existens är värda all text i världen. Nu fortsätter jag en annan dag!!

// TL


Likes

Comments

Resor

Hej allesammans!!
Jag tänkte göra ett inlägg om resan till Tanzania. Men jag tror jag delar upp allt till tre så att inläggen inte blir så jobbiga att läsa och så att jag inte får någon prestationsångest om att utrycka mej kort och koncist haha!!
Vi var där i 10 dagar under december 2017! Anledningen var att vi skulle göra research till vårat gymnasiearbete. Men vi upplevde mycket mer än så!
Vi var åtta elever och två lärare från skolan som reste tillsammans. Alla med sina GA-arbeten som fokus.

Vi flög till Tanzania den nionde december och då hade vi sovit en natt på Arlanda då boardingen var runt fem på morgonen. Det tog elva timmar att flyga och vi mellanlandade en gång i Amsterdam! Det var en låååång men mysig flygtur då jag satt med Filippa och vi småpratade och kollade på film hela resan. Dessutom var jag så otroligt nervös och förväntansfull inför resan att tiden gick super fort. Vi landade sent och blev upphämtade av nunnorna från klostret vi skulle bo på och det tog runt en timme innan vi var framme. Dom hade förberett middag till oss så trots av vi alla var dödströtta så satte vi oss och åt innan vi kröp ner i sängarna.

Första dagen började med att av vi gick på en rundtur av klostret med syster Christina. Det tog nästan två timmar att ta sig runt på området och det var den mest fridfulla miljö jag någonsin varit i. Christina förklarade även att dom odlade nästan all mat själva på gården och dom hade bland annat egna grisar, höns och kor! Det dom behövde köpa på marknaden var för det mesta ris!
Vi lämnade aldrig området under första dagen och det var faktiskt väldigt skönt. Jag var heeelt slut efter resan och alla nya intryck så det var skönt att ha en lugn dag.

Under andra dagen hade vi bokat in intervjuer med flickor från olika skolor inför våra arbeten. Mannen som hade fixat intervjuerna åt oss bjöd på fika och sa att det bara var att mingla på. Vi började blygsamt och prata om musik och djur och kom efter ett tag fram till vårat ämne, som var sanitet och toaletter. Vi frågade även flickorna vad dom ville bli när dom växte upp och alla hade klockrena svar som pilot, läkare, kirurg och politiker!!! Dom var så otroligt fina och starka flickor och vi diskuterade och ifrågasatte mycket hemskheter som finns i världen!!! Elisabeth som ville bli politiker berättade att när pojkarna i hennes klass hade sagt att Tanzania aldrig kommer få en kvinnlig president så hade hon sagt att ”ni får vänta och se bara”! Så jävla cool och stark tjej jag får fan rysningar!!!
Vi besökte även ett ”health center” uppe i bergen där kvinnor som bland annat behöver föda kan komma och få hjälp. Kvinnan som ägde stället, Beatrice, var mycket vis och hon förklarade och svarade på alla våra frågor. Hon sa att dom hade ett förhållandevis bra miljö med rena verktyg. Men det var inte i närheten av hur det ser ut på ett svenskt sjukhus och det skär i hjärtat när jag tänker på hur olika förutsättningar vi har.

Nu får jag fortsätta skriva en annan dag och i ett nytt inlägg för tydligen kan man inte ha fler bilder än såhär!!

// TL

Likes

Comments

En dag mitt i livet

Min helg har varit helt fantastisk!! I lördagskväll firade vi som sagt Cornelia och Matilda och jag hade så jävla roligt!! Jag älskar verkligen alla tjejer i mitt liv, allting blir fan kul med er!!! Det var i alla fall en sjukt rolig kväll och jag var hemma vid 04.15, vilket säger ganska mycket!!
Idag har jag dock varit en aning tröttare, haha. Jag och Olle sov halva dagen och sen tog vi oss ner till Rosvalla för att kolla på när min lillebror Oskar spelade fotbollscup. Det är så mysigt att kolla på små barn när dom spelar!! Dom blir så himla lyckliga när dom gör mål och när dom vinner! Dock tänker jag ofta på att små tjejer och tjejer överlag inte visar sin lycka i att vara bra på samma sätt? Det är som att det är inlärt att vi inte ska vara stolta över oss själva när vi är duktiga? Det är så jävla sorgligt och det gör mej så jävla arg. Snälla tjejer låt oss skaffa liiiiite mera skalle<3
// TL

Likes

Comments

Festligheter

Idag har vi firat min nittonårsdag med släkten!!! Alltså jag känner mej riktigt gammal och riktigt ung på samma gång. Nitton, det är väl nu livet typ ska börja?
Dock är jag inte nitton än, jag fyller faktiskt på fredag! Men då är många i familjen uppe i Kiruna över sportlovet så vi fick fira mej idag istället!!
Mamma och jag gjorde semlor som vi bjöd på, det är nog mitt favorit fika av allt i världen!!! Jag fick massor av fina presenter också, bland annat Veronica Maggios bok!! Hon är fan en gudinna alltså. Det finns nog ingen artist jag gråtit så mycket eller varit sådär obeskrivligt lycklig till som till hennes låtar. Sen använde jag min nya byxdress idag som jag köpte i London. Den provade jag och föll för och glömde kolla prislappen, ops. Tur var väl det, för annars hade den nog inte fått följa med hem hehe!!
Hur som helst, nu ska vi fira ännu mer, nämligen Cornelia och Matilda!!!
// TL

Likes

Comments

En dag mitt i livet

Okej så igår (8/2) så var det Olles och min ettårsdag???? Vi har alltså varit tillsammans i ett helt jävla år??? Näe det känns jätte konstigt!!! Missförstå mej rätt men det är galet att tiden går så fort?
Hur som helst så åkte vi efter träningen och åt middag på ät (ovanligt) och sen åkte vi hem och kollade på det nya avsnittet av Riverdale!! Sen hade Olle bakat en tårta men vi var så trötta så vi åt den till frukost istället<3 Och alltså måste ändå tacka livet för världens finaste människa!
Men tyvärr var gårdagen inte bara härlig, för på förmiddagen var det begravning för min finaste gammelmormor. Allting var jätte fint och det vart verkligen en vacker ceremoni.
Och gammelmormor, jag älskar och saknar dej massor!
// TL

Likes

Comments

Resor

Hej allesammans och välkomna till mitt första riktiga inlägg!!
Vi har alltså varit i London med skolan i tre dagar!! Främst för att ha en intervju inför vårat MGB arbete men också för att se och upptäcka London!!
Jag och Maja hade intervju med en jätte trevlig tjej som jobbar som nanny här i London! Vi fick ut allt vi behövde till vårat arbete och vi fick även se ett super mysigt litet torg som typ kändes helt hemligt. Det låg in i en gränd bakom den stora shopping gatan!!

Andra dagen tog vi en promenad genom Hyde Park och solen sken nästan hela tiden och jag kände verkligen att jag längtar galet mycket till våren!! Alltså det är så sjukt att det är våran tur att gå igenom sista terminen och slutet av studentåret?? Jag fattar inte.

Det blev en deeel shopping också (tror jag har minus på kortet nu)!!! Men jag känner mej i alla fall redo för våren nu!!

Självklart tog vi oss in på Victoria Secret men tyvärr hittade vi inget speciellt!! Vi snackade dock med all övertrevlig personal (ofrivilligt) och jag känner blandade känslor haha. Jag tycker att det är mysigt att alla är så framåt och trevliga och så men jag kvävs av att inte få gå runt i butiker utan att bli frågad miljoner frågor??? Dock borde vi i Sverige lära oss att inte vara så jävla blyga och stela hela tiden haha.

Min älsklings Maja ❤️

Under hela resan åt vi suuuper god mat, förutom Maja som insåg att hon inte var ett stort fan av quinoa sallad haha. Vi firade även Cornelia på Vapiano som fyllde 19 år!!

Jahapp detta var alltså mitt första blogginlägg och jag känner bara att det här kommer bli mysigt<3
Dock ber jag redan nu om ursäkt för framtidens stavning, särskrivning och överanvändning av utropstecken!!
Men nu kör vi känner jag bara!!!
// TL

Likes

Comments

En dag mitt i livet

Hej alla som tagit sig hit!!
Nu tänker jag att det är dags att börja blogga, vi får se hur det går. Kanske blir det ofta, kanske blir det mycket sällan. Jag kommer att dela med mej av lite allt möjligt men anledningen till att jag startade bloggen är för att skriva om min sista termin på gymnasiet!!
Kramisar!

Likes

Comments