I fredags var det (äntligen!) dags för rutin ultraljudet. Tiden har gått så snabbt! Men just veckan innan RUL kändes väntan lång. Trots regelbundna rörelser i magen har mina tankar handlat mycket om funderingar på om allt fortfarande var bra med bebisen och om allt skulle ”se bra ut” på undersökningen.

Och vi har varit så nyfikna alla tre på om det är en pojke eller flicka och på om det ens skulle gå att se vilket på undersökningen.

Undersökningen kunde inte gått bättre. Läkaren var så himla bra och gick lugnt och grundligt igenom bebis från topp till tå. När allt det viktiga va genomgånget och godkänt utan några som helst anmärkningar (vilken lättnad) så gav hon sig på att undersöka om det var en pojke eller flicka. Då fick jag veta att vi väntar en son och Saga en lillebror. Medan läkaren sammanställde allt, skrev ut info och bilder så bara satt jag på britsen och lät tårarna rinna. Känslor av lättnad, tacksamhet och lycka spratt i hela kroppen.

På vägen hem körde jag alldeles vimsigt. Så pass att jag var tvungen att stanna till vid en parkering för att bara andas. När jag kommit till sans körde jag vidare hem. Hem till blivande storasyster och blivande tvåbarnspappan.

Enda sen jag fick räknat ut beräknat födelsedatum har jag känt på mig att det är en pojke. Saga då? Hon har sagt: ”Jag både tror och hoppas att det är en lillebror”. Gissa om blivande storasyster är glad??

Nämen godkväll! Andra kvällen på rad som jag uppdaterar här. Kryss i taket. Är ju alldeles rysligt vad jag blivit aktiv här helt plötsligt.

Kan ju börja med att säga att jag tagit fel på datumet för Rutin ultraljudet. Det är inte imorgon, utan på fredag. Tur att dom skickar ut sms påminnelse OCH verkligen TUR att jag flexat ut på fredag, då jag egentligen skulle jobbat då. Puh! Hur förvirrad kan man vara?

Nu till vad detta inlägget egentligen skulle handla om, nämligen firandet av Melinas 30-årsdag. En månad efter att hon fyllt år, väldigt Corona vänligt, enkelt och framförallt jättetrevligt!

Vi hade bestämt klockan 11.00 vid Klitter men jag, Saga och de andra tjejerna åkte dit innan för att fixa och göra fint till Melinas ankomst. Melina bjöd på både mat och fika och jag hade med pannkakor till barnen. Plus engångsartiklar, bestick, lite dekorationer och filtar. Alla, inklusive Melina, vet att de gör bäst i att låta mig fixa och dekorera på mitt sätt. Haha!

Saga hjälpte till att fixa och dekorera med blomblad. Lik sin mamms, hehe.

Felicia och hennes lilla Nora (senaste tillskottet i tjejgänget).

Nyblivna 30-åringen med Tesse och på andra bilden med Saga och en av hennes döttrar Linnea.

Felicias lilla dotter Nora (senaste tillskottet i tjejgänget) fick alla större tjejers uppmärksamhet.

Melina bjöd på smörgåstårta och McDonalds till barnen = succé.

Fikadags.

Saga med Jasse och Linnea. Älskade tjejer!

Godkväll på er! Tisdagkväll och nu är rutin ultraljudet verkligen nära. På torsdagsmorgon smäller det. Mina tankar är fyllda med funderingar på vem det är som bor och växer i mig. Kommer den ha liknande personlighet som Saga? Är det en pojke eller flicka? Sedan drygt en vecka tillbaka känner jag rörelser varje dag. I början var det endast kvälls-och nattetid. Dessutom väldigt diffust och otydligt. Men nu känner jag som sagt bebis flera gånger per dygn, även dagtid. Känns skönt! Dels betyder det ju att han/hon mår bra men även att han/hon växt och växer till sig. Tänk, snart kan säkert Saga känna rörelserna utanpå magen! Ja, och pappa såklart men det kommer bli något alldeles speciellt att se Sagas reaktion efter att hon känt sitt lillsyskon.

Egentligen kikade jag mest in för att visa er några så söta bilder på Saga, hennes kusin Noah och valpen Ebbe. Lille Ebbe är Sagas farmors nya hundvalp och han är minst sagt poppis hos både Saga och Noah.

Ja men ni ser ju själva så gooolliga dom är.

Avslutar med en bild på bara Ebbe. Inte lätt att fånga en busig valp på bild men tyckte den här blev så bra.