Sista sommarlovet

Vi tar det förgivet. Det långa lovet på dom varmaste månaderna där vi kopplar av med vänner, familj och oss själva. Vi känner ett lugn att nu äntligen är det dags för mig att kunna ta det lugnt och landa i att vara ledig. Första helgen går.. allt bara rullar på. Vissa kopplar av med en bok på sin altan, ute i solen på en solstol eller i havet och svalkar av oss. All den där pressen och allt som behövs göras är så långt borta nu. Det är nu vi hinner leva. Sova ut på morgonen om vi vill det. Bara andas och finna sig själv efter all stress. Den där personen som kanske betyder lite extra hinner du faktiskt reflektera över.

På utsidan kan det hela tiden se ut som något men innerst inne så är det raka motsatsen. Den där saknaden som får hjärtat att blöda och man kan inte annat än att känna sig ensam. Hur gör man då? Hur förklarar man då den känslan?

Ensamheten, längtan och förväntan är tre starka känslor just nu. Längtan efter att vara fri från skolan och bara få dra härifrån. Förväntan över att det sista året på gymnasiet ska bli det roligaste och mest händelserika. Ensamheten är en mer generell känsla och jag går och bär på den dagligen och jämför mig hela tiden med omgivningen. Farligt.

Sista sommaren att vara barn och om några veckor är jag 18. Vill kunna bocka av mål jag har framtill dess. Längtar samtidigt som jag inte gör det. Vill så otroligt mycket i livet nu och det äter upp mig. Klankar ner på mig själv när jag inte gjort det än, för jag vill bara ha det överstökat. Vill bara gör allt sånt nu!

​Xx

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229