Ångesten har ett slut

När tar den här känslan som jag hatar, slut? Vart kom den ifrån? Varför just mig? När får det vara nog?

Förr visste jag inte vad det var, en främmande känsla som smyger sig på och helt plötsligt har den tagit över allt runtomkring. Där kommer den och allt i livet åker runt den känslan. Livet är på paus. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra, jag har ingen ork kvar.

Ångesten kommer när du är som mest sårbar och där och då känns det som att ingenting spelar någon roll längre. Eller lyckan du nyss känt är som bortblåst. Ungefär som att marken under dina fötter försvinner och helt plötsligt är det bara du och din tanke kvar. Vad är det som händer? Kommer jag att överleva detta? När tar det slut?

Alla känslorna på samma gång, har jag upplevt. Jag minns allt. Jag minns precis allt som jag hatar med mig själv. Jag minns mina svagheter och det jag dagligen klankar ner mig själv med. Där kommer det. Igen. Det enda du vill är att försvinna, för varför ska du få finnas?

Denna känsla bokstavligt suger, men det viktiga att komma ihåg, som två viktiga personer i mitt liv en gång sagt till mig, "ångesten går över. Denna känsla du känner just nu kommer gå över. Den kommer att komma igen men sen kommer den att försvinna ännu en gång. För varje gång så blir den kortare och kortare, mildare och mildare. Hang in there. Just do it. Du klarar det här. Du är starkare än vad den säger till dig. Du är fantastisk. Tillåt dig själv att gråta. Släpp ut allt, alla dina känslor. Skrik, gråt allt. Det gör dig starkare, inte svagare, vilket är vad du tror. Nu tar den snart slut."

/// När ångesten är på sin värsta punkt tar det ca 20 min innan den planar ut och den är borta för denna gång, nästa gång är den förmodligen kortare och mildare. ///

"Ångest är något som alla människor kan känna och har erfarenhet av. Det är en normal reaktion på en farofylld situation. Historiskt sett har det varit av ett stort överlevnadsvärde att kroppen har en förmåga göra sig beredd på att slåss, fly eller spela död när man blir attackerad av vilda djur eller andra faror. För att vara förberedd och klara svårigheter har det också varit bra att ha en del orostankar. Om man inte oroade sig för om maten skulle räcka för vintern, aktade sig för farliga djur eller såg till att fungera väl i gruppen var risken stor att man inte överlevde. Oro och ångest var naturens sätt att få oss att vara försiktiga och skärpa våra sinnen. I dagens samhälle utsätts människan inte för samma slags hot som stenåldersmänniskan gjorde. Vi har dock kvar samma biologiska och psykologiska reaktionsmönster."

​Xx

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229