Människan pratar alltid om vad hen vill uppnå, vart hen vill resa, vad hen vill göra för förändringar istället för att säga att hen ska uppnå ett visst mål, hen ska resa eller hen ska göra en viss förändring. Det blir mycket önskningar och lite verkstad. Jag själv är en person som ofta säger att jag vill hitta på saker eller att jag vill göra förändringar i mitt liv men efter det händer det liksom ingenting mer. Jag tror att det finns fler människor som mig. Har jag fel? När senast sa ni att ni ska göra en viss sak för att uppnå ett visst mål? Är det inte dags att vi ändrar på det? Om vi tillsammans gör en kraftansträngning mot ett individuellt mål kanske vi iallafall kan komma en bit på vägen. Om vi ser till att stötta varandra i våra resor mot det vi själva drömmer om. Det kan väll inte vara så svårt? Så vad säger ni?

Dela gärna med er av en dröm eller ett mål ni har. Tycker det är intressant att läsa om era tankar och idéer. Jag själv har en dröm om att driva eget företag. Att få vara min egen boss och göra mina egna val i mitt liv. Jag har redan börjat hitta information om sätt jag kan använda till min fördel i vad jag vill uppnå och jag är nu på god väg till min dröm. Ni kan det samma!!

Puss!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

1. Vad gör du om 15 år?

- Förhoppningsvis sitter jag på min altan i något varmt land, dricker rosé och redigerar bilder från min senaste fotografering för något stort magasin.

2. Om du skulle förlora ett av dina fem sinnen, vilket sinne hade du då valt?

- Den är svår. Men om jag var tvungen så skulle det nog vara luktsinnet. Tror inte jag skulle klara mig utan att ha de andra kvar. Tänk er att inte ha någon känsel eller smaksinne vilket är ännu värre för en som älskar mat (aka, mig).

3. Vad inspirerar dig mest?

- Människorna jag har runt mig. Det är mina vänner och familj som får mig att vilja fortsätta att utvecklas inom mina intressen, men framförallt som person. Att alltid sträva mot att vara en snällare, gladare och mer positiv individ.

4. Hur balanserar du privatlivet, personlig tid och bloggen?

- Lite halvdåligt om jag ska vara helt ärlig. Det senaste har jag haft en period där allt liksom bara smetats ihop och jag står i mitten, väldigt förvirrad. Men självklart försöker jag att separera det riktigt privata jag har i livet med det jag delar med mig av på sociala medier.

5. Om du hade haft en superkraft, vilken skulle det i så fall vara?

- Haha! En superkraft jag skulle vilja ha är att kunna teleportera mig till platser. Det hade varit den perfekta superkraften för mig. (Ex. vill jag träffa någon som bor långt bort *Poof* and I´m there. Eller om jag hellre skulle vilja ligga på en sandstrand med en drink i ena handen medan jag skriver på en uppsats i svenska *Poof* and I can do that. Det hade varit perfekt!

6. Skulle du hellre vakna upp varje dag med perfekt smink eller perfekt hår för resten av ditt liv?

- Hm, perfekt hår...tror jag. Jag har sällan speciellt mycket smink på mig till vardags så det hade nog varit en ganska onödig egenskap.

7. Vad är ditt drömjobb?

- Mitt drömjobb är att jobba med foto, och kanske mer specifikt porträttfoto. Gärna för magasin osv.

8. Hur skulle du beskriva din stil?

- Jag skulle säga att jag har en stil som är en blandning av lite Hipster och Tumblr. Det är inte förens nu det senaste året som jag faktiskt hittat min stil och börjat känna mig bekväm i kläder som faller mig i smaken.

9. Vilket är ditt favoritkonto på Instagram?

- Jag är lite lätt besatt av ett konto som heter @thelordtyron som är ett konto för en katt. I know, i know...crazy cat lady right here...! MEN...katten är helt fantastisk och jag är som sagt besatt. Sen så kan jag inte bara välja ett konto så ett annat som jag äskar är @amandaoleander som är konstnär och gör superhäftiga tavlor. Tycker absolut att ni ska kolla in dessa kontona.

10. Med två ord eller mindre - hur skulle du beskriva din humor?

- Udda. Jag har i allmänt väldigt lätt för att skratta. Jag hittar nästintill alltid ett komiskt sätt att se på en situation. Jag ser det lite som en superkraft, som dock ibland även kan ge bakslag. Men så är det väll med alla superkrafter?

Puss!!

Likes

Comments

Bild från en spontan resa med Isabella till Köpenhamn för ett par veckor sedan :)

"Nytt år, nya möjligheter"....var något jag yttrade i början på 2018... Inte "Nytt år, Nya sjukdomar".... Jag har sedan årsskiftet varit frisk och kry i totalt 3 av 6,5 veckor. Jag har alltså spenderat halva året sjuk. Kan erkänna att det börjar bli lite lätt tröttsamt. Detta betyder oxå att jag hamnar efter i de roliga och lite mer kreativa projekten vi har i skolan (de teoretiska kan jag jobba på hemma). Hamnar jag efter i projekt i skolan kan jag inte heller åka på fotojobb som ger mig lite extra pengar. Jag måste även tacka nej om Donken ringer och behöver lite extra personal för att någon ringt och sjukskrivit sig...Vilket även det suger lite i min egen ekonomi.

Men nu hoppas jag verkligen att jag varit sjuk för sista gången i år. För helt ärligt så börjar det bli ganska långtråkigt här hemma. Händer inte så värst mycket och jag har heller inte orken att göra något vettigt. Mer än att jag idag lyckades ta mig till min farfar för att fira honom på sin födelsedag. Tänk, att fylla år på Valentine´s Day. Vilken planering hans föräldrar måste haft...eller så var det bara en lycklig händelse. Hur som helst så är det, enligt mig en riktig mysdag att fylla år på.

När vi ändå är inne på det spåret. Tänk på att Alla hjärtans dag bara är en dag, precis som alla andra. Stressa inte över att du kanske har en "special someone". Var din egen special someone istället. Ta täcket och kura upp dig med det i soffan eller fåtöljen och kolla på din favorit serie eller film och ät vad fan du vill för det är du värld. Det var bara detta jag ville ha sagt idag.

Puss!!

Likes

Comments

Om lite drygt 1h ska jag ta tag i livet och åka till jobbet där jag serverar gäster med snabbmat och med tanke på lönehelg så gissar jag att det kommer vara fullt upp på McDonalds i Trollhättan idag. Det blir mitt 5:e pass, så jag är fortfarande väldigt ny på restaurangen. Försöker fortfarande lära mig vart allt finns vad jag ska göra i vissa situationer. Men så smått lär jag mig mer och mer. Men nu var det ett tag sedan jag jobbade sist så jag kommer nog vara lite ringrostig den första timmen.

Men innan jag far iväg för jobb så sitter jag och svarar på lite mail och till frukost har jag gjort mig en smoothie med banan, äpple och apelsin. Det är faktiskt helt okej. Jag har lärt mig under mina snart 19år att jag inte är en frukost ätare. Men för ett par veckor sen införskaffade jag mig en smoothie blender som gör att jag faktiskt kan få i mig en någorlunda bra frukost. Särskilt eftersom jag kan göra den kvällen innan och sen ställa in den i kylen tills jag åker till skolan dagen efter. De säger ju ändå att frukosten är det viktigaste målet på dagen och då får jag se till att få i mig något på morgonen som inte är endast ...kaffe eller te.

Puss!!

Likes

Comments

En torsdag som alla andra. I talande stund sitter jag på en Konstarterna och Samhället´s lektion och försöker komma på vad jag kan hitta på att skriva om i mitt sista arbete i denna kursen. Inte det lättaste när man är lite tankspridd som det är. Har en fundering på om jag ska göra ett arbete om Tumblr som plattform för ungas kreativitet och vad just det mediet faktiskt gör för vår generation. Jag är ju som ni vet lite lätt förälskad i Tumblr så det borde inte vara så svårt att argumentera för dess fördelar. Dock blir utmaningen att övertala min lärare om att det är ett vettigt ämne. Vi får helt enkelt se vad som händer.

Hur är det med er annars? Själv är jag lite mitt emellan. Dagen i sig är toppen! Jag ska ta med en av mina kusiner, Theo, på bio ikväll, vi ska se på Jumanji och mysa oss med popcorn och godis. Men livet i sin helhet är lite oklart. Den är som på något sätt fantastiskt och halvt miserabelt på samma gång. Den mindre positiva biten i livet är att familjen för snart två veckor sen förlorade en nära släkting. Jag själv har svårt att både sätta ord på och prata om det, allt gick så fort. Det känns fortfarande inte riktigt verkligt, och ska jag vara helt ärlig vill jag nog inte heller att det ska kännas "verkligt". Det är lite svårt att förklara den bra biten, än så länge. Än är det inget annat än kul. Men vem vet, någon gång kommer jag säkert ta det med er med.

Puss!!

Likes

Comments

Pappa och underbara Channa har gift sig!!

Fredagen den 3/11 gifte sig min pappa med världens bästa Channa. Det var ett simpelt bröllop i Uddevallas stadshus men åh så fint det var.

Puss!!

Likes

Comments

Så efter att inte ha bloggat på ganska exakt 2 månader så sitter jag nu här och skriver ner mina tankar. Försöker komma på vad som kan vara bra att skriva, men efter mitt senaste inlägg vill jag inte längre sitta med ett påklistrat leende på läpparna och säga att livet är toppen och att jag inte har några bekymmer som tynger mig. För det skulle vara att ljuga. Eller kanske inte ljuga, men dra på sanningen. Förfina det fula. Visa styrka istället för svaghet. Missförstå mig rätt. Det är inget fel med att visa sig stark istället för svag. Men det finns även styrka i svagheten.

I år vill jag inte bara visa mig som den starka person som har livet i någorlunda ordning, för det är verkligen inte den jag är. Jag vill även dela med mig av mina svagheter. Svackor, nedstämda dagar, bekymmer, tankar och idéer. Jag vill driva fram min kreativitet, vara mer personlig och praktiskt taget, göra det jag vill. Jag tänker inte lova ett schema med dagar som jag kommer lägga upp. För det vet jag redan nu att jag inte kommer kunna hålla, eftersom jag sällan håller mig till rutiner. Vissa inlägg kanske bara är bilder på något som inspirerar mig i stunden, eller fotografier jag själv tagit och vill dela med mig av till er. Ibland kanske det kommer ett långt hjärtfyllt inlägg om mina tankar kring livet eller situationen jag just då befinner mig i.

Detta är min plan för det kommande året, 2018!! Hoppas ni är lika taggade som jag på alla nya möjligheter och äventyr som väntar oss.

Puss!!

Likes

Comments

Ramble

Hej på er!! Hoppas ni har en fin eftermiddag denna november tisdag. Jag som många av er kanske vet är extremt ironisk och sarkastisk i mitt sätt att föra mig, men idag tänkte jag vara en mer seriös Ebba. Och jag vill bara säga det också att detta kommer vara ett av det längsta, om det inte det längsta inlägget som jag kommer lägga upp på denna bloggen.

Med detta sagt så... Mitt liv är mitt, inte ditt. Tar du ansvar för dina handlingar, så tar jag hand om mina.

Jag har sedan jag gick i 6:e klass haft människor som yttrat sina synpunkter om hur jag lever mitt liv, vem jag visat intresse för och vilka människorna jag valt och väljer att spendera min tid med. Jag kan inte inte nog förklara hur tröttsamt det är att få kommentarer om mitt privatliv på en daglig basis från det att jag var 12 till... ja, till när det nu slutar i en förhoppningsvis en snar framtid.

När jag var 13år. Fick jag kommentarer på hur jag inte var värd min pojkvän som jag hade under den tiden. Människor som använde fejkade namn eller bara skrev "anonym" i namnboxen i kommentarsfältet, kallade mig för hora, smuts och andra nedlåtande ord på internet, trotts att jag aldrig haft sex eller knappt ens kysst någon. Människor skrev dagligen till mig och berättade om vilken besvikelse till kvinna jag var och att jag skulle skämmas. Jag fick det förklarat för mig i detalj om vad jag skulle göra för att vara den perfekta kvinnan för min dåvarande kille. Det som skrevs var så grafiskt och motbjudande att det kunde ha kopierats direkt ut ur en av sidorna från Fifty Shades of Grey.

Jag försökte till en början stöta bort kommentarerna men jag började med tiden mer och mer känna mig som den lilla skit de ansiktslösa skribenterna utsåg mig för att vara. Men varför berättade du inte för någon? Din mamma, pappa, eller din kille? Jag berättade inte för någon, för att jag skämdes. Jag behöll alla kommentarer och smutsiga ord för mig själv. Ingen skulle få veta.

Med tiden och med hjälpen av tyngden jag gick och bar på började jag må dåligt inombords. Jag visste inte vad det var då, men jag hade lyckats bygga upp en depression. Jag grät mig själv till sömns varje natt och skrev meddelanden till familj och vänner i anteckningarna på min mobil. Anteckningar som jag sedan dagen efter raderade eftersom jag skämdes något så fruktansvärt och jag ville inte att någon skulle få se dem. Men hur dåligt jag än mådde, berättade jag inte för någon.

Under sommaren i 7:an, jag var 14 år och nu orkade jag inte med den ständiga påminnelsen om hur vilken dålig flickvän jag var, och att jag borde ge upp och överlåta chansen att få min dåvarande pojkvän till någon med mer erfarenhet. Så det var det jag gjorde. Jag var i Luleå och hälsade på min pappa under en vecka. Efter att ha läst ännu en kommentar om hur hopplös och patetisk jag var tog jag fram min mobil, öppnade meddelanden och började skriva. Jag berättade allt. Alla kommentarer jag fått och vad de skrev om mig. Jag berättade om hur jag mådde och att jag inte orkade kämpa mer för att putta bort dem. Så jag dumpade honom, via sms. "Omoget" kan vissa tycka. Men jag var för rädd för att ringa upp honom och berätta som det var. För rädd för att berätta vad jag fått stå ut med sedan dag 1 i vårt förhållande. Jag var rädd för att han också skulle börja kalla mig för hora, smuts eller andra nedlåtande ord. Kalla mig för vekling för att jag inte var som alla andra tjejer. Tjejer som faktiskt var som personerna beskrivit, den perfekta flickvännen.

Mitt konmentarsfällt var helt tyst i några dagar. Jag trodde att det äntligen var över, att jag nu kunde få leva mitt liv som jag ville. Fokusera på framtiden jag ville ha för mig och inte vad andra ville för mig. Men åh så fel jag hade. Nu var jag en ännu större (ursäktar ordval) fitta, än tidigare. För nu var jag inte en feg lite flicka som var rädd för närkontakt. Nu var jag även en förlorare som gav upp vid minsta lilla motgång.

Så detta är mitt liv nu. Personer jag inte vet vilka de är lämnar kommentarer om mitt förflutna, mina vänner och speciellt om det visar sig att den vännen är av det motsatta könet. Anledningen till att jag skrivit detta inlägget är för att jag ÄNNU en gång fått en kommentar om mitt liv. Kommentaren är baserad på att en kompis till mig taggade mig i en kul text på Facebook och jag som svarade med mitt vanliga sarkastiska jag och detta har nu tolkats som något annat. Tröttsamt att folk fortfarande lägger sin tid på mitt privatliv istället för att reda ut sitt eget. Nu för tiden tar jag inte åt mig kommentarerna. 99% av dem hamnar i papperskorgen.

Hoppas ni får en riktig skön vecka och dela gärna med er med era historer om ni känner för det, puss!!

Puss!!

Likes

Comments

En Onsdag Som Denna

Alla behöver vi ibland en dag där vi bara kan gömma oss under täcket, ta det lugnt och vara oss själva. Idag är en sån dag. Min plan för dagen var att åka till Göteborg och hämta en grej som jag beställt för mitt gymnasiearbete. Men min hjärna har gått på helvarv sen i onsdags. Kan verkligen säga att en dag som denna var välbehövligt.

Hur spenderar ni er onsdag?

Puss!!

Likes

Comments